måndag 29 december 2008

Kondition + nyårssabbat

Idag blev det, som utlovat, ett PULS-pass på Friskis. Jag lovar och svär att jag var tvättäkta nervös innan passet började. Jag har haft och har fortfarande prestationsångest när jag skall göra något nytt/något jag inte gjort på länge.

Juluppehåll (mat+godis i kvadrat), magsjuka, förkylning och lite träning torde sätta även de starkaste nerverna i dallring (hehe... om det bara var det som dallrade...). Dessutom med nya stegkombinationer och ett pass som jag inte visste hur jobbigt det var på förhand - bara att det var "så himla roligt".

Frånsett från att jag då och då troligtvis såg ut som Mowgli när björnen Baloo skulle lära honom sin fotteknik och att finta (Oj. F´låt Pernilla. Nej, du är INTE lik Baloo) så gick passet mycket bättre än jag någonsin vågat hoppas på. Trots begynnande träningsvärk och stelhet efter skivstången igår. Rent ut sagt gick det skitbra och jag märkte att jag hade kunnat ta i betydligt mer betydligt tidigare i passet.

Det blir PULS nästa måndag också!

Och nu tar jag en liten time-out från bloggeriet och ger mig av tillsammans med familjen till torpet Pikebröten i Värmland. Hoppas på snö och kyla och långa härliga promenader. Bilder kommer naturligtvis.

Ni får ha det så bra, och hoppas ni får ett riktigt fint och gott nytt år.

söndag 28 december 2008

Åter till vardagen

Visst är det alldeles underbart att få komma tillbaka till vardagen igen. Ledighet i all ära, men det blir lätt för mycket av det goda.
Mat, godis, godis, mat godis i en aldrig sinande ström. Jag som dessutom är matglad i övrigt får ju totalfnatt sådana här helger.
Ett skönt pass på Friskis i fredags och ett skivstångspass idag har börjat rätta till saker och ting. Det blir säkert en del brevbäring imorgon och ett pass på Friskis - kikar lite på styrka/spinn för då blir det 1,5 timme.

Vad är det dom säger i reklamen: gött-gött-i-gött-gött.

Och så har jag återupptagit ett gammalt dåligt, gnagande samvete: IT-körkortet. Jag har bestämt mig för att det är onödigt att ringa folk i supporten för att lösa enkla problem i word, excel och powerpoint. Och eftersom jag köpte en laptop i julklapp till familjen så har jag suttit med ECDL hela helgen. Det är en gammal sanning säkert, men jag har förstått att vägen till att lära sig nytt går genom erkännandet av att man saknar kunskap. Och nu, när jag har erkänt för mig själv att jag saknar kunskap i Office, så känns det mycket lättare att sätta sig med körkortet.
Att allt som är så enkelt, skall vara så svårt!

lördag 27 december 2008

Finaste priset...

fick jag av en av mina absoluta favoritbloggare, nämligen Vida med motiveringen "För att han med sin träningsglädje, livslust och sin vilja att fortsätta utvecklas inspirerar. Han delar min kärlek till kickboxningen som så många har så svårt att förstå". Tack så mycket, jag bockar och bugar och skickar priset vidare.

Reglerna för de som vill:
- De som mottagit awarden ska lägga upp en bild på den.
- Länka till den bloggen du fick den ifrån.
- Ge den vidare till så många andra bloggare du vill & länka till deras sidor.
- Lämna ett meddelande i deras bloggar, så de vet att de fått awarden.

Magda Gad: för den inspiration du ger med din brutala och skoningslösa träningsvilja. Den får mig att inse att det alltid finns en nivå till i träningen.
Carro: har gett envisheten ett ansikte. Finurliga tips och nyttiga råd om allt som rör träning. Har fått mig att börja fundera på det otänkbara: löpning....
MammaMelissa: Fått mig att få perspektiv i tillvaron genom att dela med sig av sina erfarenheter och stora tragedi. Distans och stor närvaro på en och samma gång.
Fullkornsfia: visar hela tiden att nytta och nöje visst går att förena. Gudomlig rödbetssallad och julgodiset... mmmmmm
Pain is just weakness...: skapar självdistans till träningen och sig själv. Smart, återhållsam, frossande och plockar upp de små godbitarna ur verkligheten.

Jag skriver en rad i era bloggar, ni härliga, underbara, inspirerande, envisa och kloka människor. Tack för att ni finns...

fredag 26 december 2008

Förkylningar, julmat och ...

Min favorit...

Bland julbordets alla delikatesser är i tio fall av tio Janssons frestelse och SILLSALLAD. Denna underbara, härliga, saftiga och alldeles underbara röra av rödbetor, lök, sill, potatis, ättiksgurka och ägg kan jag äta till det kommer ut ur både öron och... nä, det blir otrevligt.

Egentillverkad även i år - och fantastiskt god om jag får säga det själv... och det gör jag ju.



Förkylningen efter tisdagens naprapatbesök var dock hemsk på julafton. Förtog en del av de mest finkänsliga smaklökarna men allt på bordet var ändå gott. Och förkylningen mattades av tillräckligt för att jag skulle våga mig på ett medelpass på Friskis idag... vilket gick betydligt bättre än jag hade trott. Riktigt pigg, faktiskt.

Inte klokt vad lite vila och mat kan göra för energidepåerna.



Ha en fortsatt trevlig jul, alla blogglovers!

tisdag 23 december 2008

Stelare nacke

Jaha...
Min kära naprapat suckar när hon ser mig. Idag blev det elbehandling, massage, lite knäckning, mer massage, knäckning och stretch. Jag skulle önska att en sådan behandling fick mitt huvud att kunna snurra runt på halsen.
Icke!
-"Hur är det efter helgen?", frågar naprapaten.
-"Jo, jag jobbar 29-30" svarar jag.
-"Du, jag ringer dig och kollar hur det är med din nacke. Men du får nog komma tillbaka igen."
SUCK
Dessutom snörförkyld. Jag som skulle träna så mycket nu i helgen/helgerna. Argh!

Jag har bestämt mig för att göra iordning min visionboard istället - så att något positivt kommer ut ur denna helg mer än materiella ting och mat i överflöd. Titta gärna in hos en av mina favoritbloggare för att läsa om visionboard...

måndag 22 december 2008

Julkort, julkort och stelnacke...

Imorgon skall jag till favoritnaprapaten och rätta till min nacke. Besök två av tre. Kickboxning, cykling och massor av julkortsortering har ställt till det för min nacke/axlar.
Jag var på Hälso-offensiven första gången förra veckan. Förstod på naprapatens ansiktutryck att det var i grevens tid som jag kom = alldeles för sent (som vanligt).
Låsningar hela vägen längst vänstersidan och en hel del på höger. Ajajajaj, vad det gör ont när hon petar, vrider och ledar upp.
Konstigt ändå hur snabbt man vänjer sig vid ett sjukdomstillstånd. Det var helt naturligt att jag inte kunde vrida på skallen mer än 45 grader åt vänster. Det är ju bara att vrida kroppen så är problemet löst!

Lyssna på kroppen? Nja.

Förresten! Om du skulle få önska dig vad som helst av tomten, just nu. Vad skulle det vara?

söndag 21 december 2008

Avslutning 2

Kungälvs stolta Koreanska kickboxare!!!

Och så var det dags att avsluta kickboxningen för detta år. Tre veckors uppehåll med mat och utan blåmärken, blodiga smalben, blåtiror, svullna underarmar och ännu mer blåmärken. Suck!Kommer sakna gänget.

Sparring - det är jag som är i den röda tröjan. Kolla garden!

Bossabom säger att man skall härdas. Slag mot lårens nervcentra är härdning. Det gör ont. Fast skönt på något underligt sätt. Knäppt? Ja, troligtvis.

Undrar varför jag blundar. Rädd för kameran, kanske. Hyfsad teknik annars. Bara följa upp med en högerspark så är ronden klar.

lördag 20 december 2008

Bredband och terminsavslutning

Äntligen uppkopplad med nytt bredband från Telia. Tackar. Det behövdes inte ens en installatör, bara att plugga rakt in och börja uppdatera allt som legat nere under tre veckor. Vilken ångest!

Sedan har vi genomlevt vinterkräksjukan, lagom till det var som mest att göra på jobbet. Ångest att vara hemma när jag visste hur jobbigt det var för de andra. Får väl ta igen detta nu till på måndag, antar jag.

Sedan var det avslutning på Sebastians Taekwondo. Massa lek och skoj, som Sebastian kunde konstatera var nästan jobbigare än vanlig träning.


Här stafett på ett ben, växlat med racing på alla fyra. Snabbt går det kan jag lova.


Basket med liten rugbyboll som uppvärming "Straffet" när motståndarna gör mål - naturligtvis tio armhävningar på knogarna. Trägolvet slits - knogarna härdas.

Matchen höll på i tjugo minuter. Många armhävningar blir det...




Jag får passa på att önska alla deltagare en god jul (för dem som firar) och ett trevligt lov (för dem som pluggar).

måndag 15 december 2008

Tålamod är en dygd

Hej!

Telia lovade att komma denna vecka (v. 51). Jag är hemskt ledsen för att det inte fungerar och jag saknar alla mina favoritbloggar väldigt, väldigt mycket! Jag saknar att få läsa era inlägg och jag saknar att få skriva egna.

Jag hoppas det ordnar sig med uppkopplingen snart, som sagt. Den som väntar på något gott....



Med vänliga hälsningar
Andrej

måndag 8 december 2008

Leveratörsbyte

Hej!

Vi håller på och byter bredbandsleverantör. Detta har tydligen föranlett behovet av ett fysiskt besök från Telia för att kunna fixa den nya uppkopplingen.
Ber om ursäkt för avbrottet, men jag borde vara on-line denna vecka (tisdag???)

Aaaaaarrhhhhh... onsdag då???

Jamen... va f-n... snälla Telia... fredag?????? Det är ju ändå Lucia!

tisdag 2 december 2008

Cykelolycka

Jag undrar bara om julstressen satt sig i mina medtrafikanters hjärnor?
Igår cyklade jag till och från jobbet, som vanligt. Cyklar ju hemifrån vid halv sex och hemåt vid halv fyra. Det är alltså tämligen mörkt ute.
Därför har jag följande utrustning:
Hjälm, reflexväst, postjacka (översållad med stora reflexer), postbyxor (reflexer på benen), framlykta, baklykta, reflexer på ekrarna fram och bakdäck samt reflexer på ryggsäcken. Detta borde innebära, iallafall i min värld, att jag lyser upp som någon form av supernova om så bara en ljusstrimma träffar någon del av min kropp. Eller???

Ändå inträffar följande scenario: på väg till jobbet cyklar jag genom en korsning. Det kommer en V40 från höger när jag är mitt i korsningen. I full fart. Jag tänker: -"Han ser mig" och får sedan i nästa sekund slänga mig åt sidan, när människan (?) i volvon ställer sig på bromsarna så att gruset i korsningen rasslar. Stannar med tio centimeter till godo. Människan (?) i volvon bryr sig inte ens om att veva ner rutan och fråga hur det gick eller be om ursäkt. Så fort jag kommit undan från hans front rivstartar bilen och försvinner.

På vägen hem cyklar jag genom en rondell. Samma sak igen! Det kommer en volvo (en annan denna gång; en V70) från höger. Denna gång går det inte lika bra. Han touchar mig, trots att jag lägger cykeln i en "bredsladd" för att komma undan honom. Fronten tar i bakdäcket. All heder åt bilföraren för han sticker inte från platsen iallafall. Stänger av motorn, plockar ut öronsnäckan ur örat och stänger av mobilen, vevar ner rutan och ber tusen gånger om ursäkt. -"visst, visst, ingen fara, jag får också se mig för" hör jag mig själv säga. Han försäkrar sig flera gånger om att allt är okej och vi skiljs åt som vänner.

Inte för att jag tror att volvoiter kör vildare än andra. Men kan det vara julstressen som redan satt in. Och är det värt det i så fall? Vad säger du?

måndag 1 december 2008

Repetition, repetition...

Jag hade ju tänkt lägga in ett extra löppass i veckan för att se om det fick upp konditionen (det var felformulerat: jag menar detta: jag tänker lägga in ett löppass i veckan FÖR att få upp konditionen!). Måndagar är en bra dag, rent träningsmässigt. kickboxning på söndag och tisdag blir en fin inramning till detta. Vila på onsdag och sedan skivstång på torsdag. Så jag bestämde att det fick bli så!

Sedan bestämmer sig det stora flertalet företag i Sverige att skicka reklam med Posten 1/12-2008. Och sedan fick vi några sjuka. Och sedan var jag ute i trappbrevbäringen. Typ i tre och en halv timme i tre och fyravåningshus. Med närmare 400 gram reklam per hushåll. Lägg på cyklingen till och från jobbet på 1,2 mil så känner jag att jag just nu inte är i något större behov av att gå ner till gymmet och utmana löparbandet.

Positivt: jag fick en ordentlig genomkörare av vader, lår och sätesmuskeln och det utan att behöva betala något. Dessutom ute i friska luften under lång tid och fick se dagsljuset. Syre. Trevliga kunder. "Rosiga kinder". Uppehåll hela tiden som jag var ute. Lagom varmt. = en kanondag, helt enkelt.

Och dagens ros till brevbärarna i Kungälv som jobbar i ur och skur och inte bara kan plocka russinen ur kakan som jag gör. Vem vill du göra glad med en ros?

söndag 30 november 2008

Advent

Jag har spanat lite på andra bloggar innan jag sätter mig för att skriva själv. Fegt? Kanske. Men frågan är om det gjorde skillnad. Titta bara på min överskrift. Advent. Otroligt originellt!

Jag vill egentligen skriva om min PM men jag känner att det börjar bli lite tjatigt. Så jag skulle lägga upp ett par bilder från det pyssel som vi höll på med idag; snögubbar, tomtar, kälkar, vinterlandskap och annat som du kan göra med lim, tygbollar och piprensare:




Träningen var helt okej. Såg en väldigt rolig checklista hos Magda Gad. Vill väl inte kopiera den fullt ur men lite så blir det efter varje träning. Näsor, smalben, underarmar, lår och magen brukar vara det som får "stryk". Vi pekar varandra och skrattar med varandra. Idag var det mycket stryk på underarmarna: mycket olika boxningskombinationer med efterföljande sparkar tar hårt, särskilt om du står och dagdrömmer och inte riktigt hänger med.
Känner dock att jag fortfarande har svårt med flåset. Inte alls som innan kalibreringen av PM´ern men ändå. Kan det vara så att konditionen gått ner sedan sommarens löppass? Jag skall testa med att lägga in ett pass i veckan på löpbandet. Så får vi se.

Kommer hem till dukad middag, vilket får anses vara en lyx - mmmmmm... fläskfilé med ris och stekta champinjoner. Iskallt vatten att dricka. Sedan en kopp kaffe och sängläge eftersom jag fick med mig en tidning hem. Härligt.

Trevlig advent på er allihop och hoppas ni får en härlig vecka!

torsdag 27 november 2008

Kalibrering och tuffa pass, del 3

Det känns emellanåt lite otäckt med den nya pacemaker-kalibreringen. Det kan ibland räcka att jag börjar lyfta lite tunga saker (på jobbet, exempelvis) så drar både hjärta och andning igång. Lite hysteriskt, som det känns. Pang på röbetan, om uttrycket tillåts. Och det är jag inte särskilt van vid (när det gäller hjärtat, alltså - hehehe). Så det var med lite nervositet i bakhuvudet (med hjärtat i halsgropen???) som jag klev in på Friskis idag för att värda på skivstångspasset. Hemskt skönt när de första deltagarna började trilla in, för det fick mig att tänka på annat en liten stund.
Strax innan jag gick iväg så tyckte min sambo att jag skulle berätta, åtminstonde för ledaren, att jag kalibrerat om min pacemaker, för att han skulle vara beredd på att något kunde inträffa. Jag tänkte på rådet en liten stund, men ville inte berätta för någon. Det blir bara en massa daltande då och ledaren kommer vara mer koncentrerad på mig än på passet.
Jag gjorde detta på kickboxningen i söndags. Berättade för min ledare att jag hade en PM, vilket han (till min förvåning) inte hade vetat om. Sedan upplevde jag att han sprang efter mig och frågade om allt var okej vid minsta pust från min sida. Det går faktiskt inte att träna då. Jag blir bara okoncentrerad och känner mig mjäkig, och tro mig - ingen bra egenskap att ha när du skall sparras mot folk som går in för att träffa dig.
Hursomhelst. Passet kör igång. Jag tar det lite lugnt i uppvärmningen och känner mig för. Blir aningen andfådd, men känner samtidigt att jag blir varm i kroppen. Ökar därför tempot lite och tar ut rörelserna en aning. Det går också bra. När uppvärmningen och tänjningen är klar är jag visserligen andfådd, men på ett "behagligt" sätt. Varm och aningen svettig och inte alls så kall som jag varit sista tiden. Så det känns bra och jag lägger på lite mer vikter än jag skulle ha gjort i vanliga fall (fast inte lika mycket som när jag gick in i mjölksyreväggen)
Det blir precis som det skall vara. Det känns precis som det skall kännas. Jobbigt, mjölksyra, svetten droppar, men andningen är väldigt fin hela tiden. Det enda som verkligen känns vidrigt är när jag kör axlarna: förklaringen är enkel:
På tisdagens kickboxning så körde tränaren med lite nya övningar. Under ca 60 minuter skulle vi, två och två, utföra följande:
1. 3 minuters stående skuggboxning
2. 3 minuter handsvep (du står på alla fyra, med utsträckt kropp, och skall svepa undan den andres händer från golvet)
3. 3 min. skuggboxning, hårdare slag
4. 3 minuter handsvep
5. 3 min skuggfight. Sparkar mot låren tillkommer.
6. 3 minuters handsvep
7. 3 X 4 minuters brottning 2 mot 1 ; "allt tillåtet" - dock inga armbågar eller slag mot huvud.
8. 3 x 3 minuters sparring med skydd. Avbrott mellan varje omgång då du gör 50 situps.

Du. Jag kan lova att mina axlar var totalt slut. Och jag lovar att de hade inte hämtat sig efter en dags vila. När vi kom till axelpressen på skivstången gjorde sig alla minuters handsvep sig gällande. Jag har nog aldrig varit så trött i mina axlar i hela mitt liv. Det bara brände och brände: snacka om att det är bra att ha mantran vid sådana tillfällen! "Never give up", "De är tröttare än mig" osv, osv.
Men samtidigt: vilken skön känsla att orka igenom passet. Tack pacemakern (igen). Tycker om dig.
Har du något bra tips på "jävulska" pass? Dela med dig. Snälla??

onsdag 26 november 2008

Kalibrering och tuffa pass, del 2

Det gick ju inte så bra för mig att bli blodgivare (se nedan). Men när jag nu ändå hade tagit mig till sjukhuset, så passade jag på att titta in på medicinavdelningen. Jag har tappat bort telefonnumret till min "pacemakerkontakt" på sjukhuset och nu fanns en utomordentlig chans att få gräva fram vem det var.
Den senaste tiden (kanske tre-fyra veckor) har jag börjat uppleva vissa olustkänslor i samband med träning. Svag yrsel under uppvärmningen. Svårt att "komma igång" med svettningarna. Domningar, framför allt när jag jobbar med armarna över axelhöjd. Och svårt med andningen - jag får en ytlig, snabb andning och har haft väldigt svårt att hänga med i början på passen. Efter lite funderande och rannsakande beslöt jag mig för att ta itu med problemet. Jag hade samma symptom innan jag tuppade av på träningen i juni och fick en pacemaker för att hålla igång hjärtat. Kunde det vara den som börjat krångla???
På medicinavdelningen fick jag mycket riktigt tag i min kontaktperson. En kort överläggning och sedan fick jag en tid som var idag, den 26:e november, klockan tio.
Jag kan efter besöket idag konstatera följande: sjukvården i Kungälv är fantastiskt smidig och snabb. Vidare är kroppen verkligen en mekanisk apparat som du kan "kalibrera" i stort sett hur du vill (med rätt utrustning och kunskap). Sköterskan aktiverade två sensorer som finns i min typ av pacemaker. Den ena sensorn styr hjärtpulsens acceleration och kommer nu att ge hjärtat en liten skjuts när jag sätter i gång med uppvärmningen. Den andra sensorn styr andningen (!!) och kommer att ge min andning en knuff i rätt riktning när jag tränar. Fråga mig inte hur detta går till - jag är bara så otroligt glad och tacksam för att jag har en pacemaker, som hjälper mig att leva ett aktivt liv, och som jag blir mer och mer kompis med.
Någon annan som har sådana positiva erfarenheter av "hjälpredskap" här i livet? Sådana saker du inte kan leva ett normalt liv utan?
Skriv en rad - gör mig glad!

tisdag 25 november 2008

Kalibrering och tuffa pass, del 1

Jag tog tag i saken redan förra veckan. Jag var på Kungälvs sjukhus för att testa mig som blodgivare. Efter så många år som jag har haft dåligt samvete för att jag inte ger blod, trots att jag vet hur otrolig nytta du gör, kom jag in på blodcentralen - märkbart stolt.
Jag fick fylla i ett formulär. Jag hade lite bråttom, för jag brann av iver över att äntligen få dela med mig till behövande. (Jag har förut skrivit om mitt bråttom-skap. Denna gång resulterade detta bråttom-skap i att jag fyllde i "nej" på frågan om jag var gravid. Ett klart återfall, men jag tog mig i kragen och tittade igenom formuläret ordentligt innan jag lämnade in det)
Några små varningsklockor hade börjat ringa någonstans i mitt bakhuvud. Operation i juni. Hmm. Var det för nära inpå? Hjärtsjukdomar? Är inopererad pacemaker resultat av en hjärtsjukdom?

När jag hade lämnat in blanketten fick jag slå mig ner. Inte så många minuter. En sköterska kom ut och ropade mitt namn. Jag reste mig från stolen och log mitt allra charmigaste leende och hälsade på henne med ett glatt "hej".
-"Hejhej" sade hon. -"Kommer du med in här, så skall vi prata lite"
-"jaaa" tänkte jag. "Det gick vägen"
-"Duuu", sade hon när hon slagit sig ner på en stol. -"Jag är hemskt ledsen att behöva säga detta, men du kan tyvärr inte bli blodgivare. Vi är jättetacksamma för att du kom hit, och jätteglada för ditt visade engagemang, men tyvärr. Du har en pacemaker, och pacemakerpatienter får inte ge blod."
Sedan kom en liten förklaring om att man inte riskerade blodtrycksfall, vilket jag tydligen kan få. Jag kunde bli dålig om jag låg ner och tappades på blod. Fy för den lede. Jag var (är) både arg och besviken.

Har du gjort något liknande. Laddat för något för länge och sedan, när du väl tar tag i saken så visar det sig vara för sent? Bidra gärna så kanske jag inte känner mig ensammast i världen.

lördag 22 november 2008

Talent Open

Jaha. Då var denna upplaga av Talent Open över. En av Sveriges största ungdomstävlingar i Taekwon-do som genomförs i Göteborg.
Vi kom dit med benäget bistånd från Jontes snälla föräldrar eftersom vår egna bil var upptagen med hästar. Tack!


Anländer till Vallhalla Sport klockan åtta på morgonen är tillbringar dagen inomhus denna vackert gnistrande iskalla dag. Men resultatet blir en fin andraplats för Sebastian.


Första matchen kommer på oss väldigt plötsligt efter lång, lång väntan. En av de andra föräldrarna kommer springande och ropar att Sebastians namn ropats upp: ingen coach i sikte. Vi rusar till rätt matta och hinner fram precis i tid när matchen börjar. Detta är nog en anledning till att Sebastian förlorar denna match. Han var mentalt helt oförberedd, helt enkelt.






Andra matchen vinns på WO - puh!!!
Sebastian kommer till semi, där han möter samma kille som vann över honom i finalen förra året. Killen hade "kaxat" sig en aning innan matchen om att han skulle vinna lätt - vilket troligtvis ger Sebastian den tändvätska han behöver.
Det blir seger och finalplats. Jiiipppiii!






Tyvärr ingen seger i finalen, men en stark insats av Sebastian. Killen han möter är mycket duktig, snabba fötter och han vinner en relativt jämn match. Tror jag att det var iallafall. Svårt att hänga med när man har en kamera framför ögonen.
Stolta pristagare blir det. Sebastian längst till vänster med silverbucklan.

Nästa år blir det guld!

PS. Grattis till dig också Jonte för en strålande insats och en fin silverbuckla i mönster. Och tack för skjutsen. Igen!!

På söndag blir det kickboxning, med en massa medaljörer. Härlig stämning att vänta, kan jag tänka mig. Mycket tjöt och skoj. Det kanske innebär att det blir lite lättsparring också. Tänk att få sparra med guld-, silver och bronsmedaljörer. Inte alla förunnat.

torsdag 20 november 2008

Mjölksyrevägg

Idag, på skivstångspasset, kom vår käre ledare med ett nytt träningsuppslag: precis innan passet skall börja och precis då jag står och lite smått beundrar vikterna som ligger på min skivstång. Jag hade nämligen laddat upp med 2,5 kilo mer än förra passet och känner mig otroligt laddad.
Just då, i detta ögonblick, kommer följande uttalande från vår ledare:
-"Jag vill att vi testar ett nytt grepp idag. Istället för att sakta bygga upp vår styrka och gradvis lägga på lite mer vikter, så testar vi att lägga på FÖR MYCKET vikter. Ni skall inte orka igenom övningarna. Ni skall krokna. Och målet blir att innan julen klara dessa vikter fullt ut."
Ärligt talat stod det still i mitt huvud en stund. Vad säger karln?
-"Jaja, ni MÅSTE inte", fortsätter han sedan.
FÖR SENT! Jag kan ju inte låta bli. Så jag lägger på 1,25 kilo till på det som jag redan mentalt har ställt in mig på som min maxvikt.

Jag har som värd fått röda träningskläder av Friskis. Jättefina. Shorts och linne.
När jag sneglar på mig själv i spegeln efter första blocket (Ben-rygg-bröst) så kan jag, genom någon form av rosafärgad dimma, urskilja att jag måste tagit på mig helkroppsdräkt. För hela jag var knallröd av ansträngningen.
Jag trodde faktiskt att jag skulle kräkas innan passet var slut. Jag måste fått magiska krafter någonstans ifrån, för trots att jag lade på mer än jag någonsin gjort tidigare, så orkade jag i stort sett igenom varje övning. Ett under att jag inte svimmade.

Efteråt kunde jag inte ens lyfta benen ordentligt när jag skulle sopa undan efter våra motionärer. Jag som brukar få bort skräp och svettpölar lätt joggande, gick fram och tillbaka i salen.

Hur sjutton skall jag kunna ladda mentalt till nästa torsdag, nu när jag vet hur ini bänken jobbigt det var? Eller, hur mycket starkare har jag blivit på detta pass? Jag intalar mig nu:
-"Jag är starkare än jag tror. Jag är inte rädd för mjölksyran. Jag är som starkast när jag är som tröttast."
Fler tips på goda mantran? Kan behöva allt jag får till nästa torsdag. Skriv.... snälla....

tisdag 18 november 2008

Aj aj aj - det bultar och det bankar...

En mycket intelligent man skrev en gång -"Erfarenhet, det är att känna igen misstagen, när man gör dem igen"

Ett annat talessätt, denna gång från en gammal kines lyder -"Även en vis man kan sätta sig i en myrstack, men bara dåren sätter sig där igen"

"Vis" av min "erfarenhet" köpte jag smalbensskydd till både mig och Sebastian. Har haft ett kortare uppehåll (två pass) från kickboxningen och kände mig idag lite osäker, men även pigg och laddad. Inte ont någonstans. Tänker följande tanke -"Äh, behöver inte smalbensskydden idag". Hmmm...

Vad skall jag säga? Jag kände mig väldigt "erfaren" (igen!!!!) efter första sparringomgången. Väldigt "vis" efter andra omgången. Och som en total dåre under sista omgången.
Hur skall jag tänka nu? Härdar jag benen? Det går ju över? Det blir bättre nästa gång?
Fler tips på bra tankar emottages gärna.

söndag 16 november 2008

Värmland

Denna helg har varit befriad från allt som har med IT, TV och tidningar och övrig mediakommunikation att göra. Vi har varit i Värmland och städat torpet - "Pikebröten" kallad. Vi har visserligen el, vatten och värme, men sedan är det slut med moderna ting. Visst, det står en radio i köket, men den används inte den heller. Det är som om vi kopplar av allt sådant när vi kommer dit.

"Pikebröten i höstskrud"
Tystnaden är total när vi stiger ur bilen.
Huvudaktivitet var att kratta löv. Kan man lugnt påstå. Annelie och Sebastian slet i ett par timmar med detta. Dessutom skulle båten tas upp, vedboden städas ur, en gammal bäddsoffa huggas sönder och eldas upp, vi möblerade om i vardagsrummet och annat smått och gott.


Annelie och Sebastian flyttar löv. Många löv blir det. Vilken tur att de var riktigt blöta och låg still (hihi)


medan Sofia tar en välförkänt arbetspaus... (?)


Fågelboet syns bättre på hösten än på sommaren. På sommaren syns det inte alls, men å andra sidan låter det mer om det då.




och det är betydligt mer vatten i forsen på hösten. På sommaren sipprar det lite. Nu var det ett rejält dån som överöstade allt och alla.

torsdag 13 november 2008

FRISK-is

Det måste vara något speciellt i luften på Friskis&Svettis i Kungälv. Jag har gått omkring och mått pyton hela dagen idag. Jag vaknade kvart i fem på morgonen med ont i halsen och nacken, axlar och ben. Segade mig upp, åt frukost och cyklade iväg till jobbet. Framme vid tio i sex och fortfarande trött och seg. I vanliga fall brukar jag vara hysteriskt glad och pigg efter cykelturen.
Gör mina morgongöromål, fixar och donar med personalplaneringen - har ett utvecklingssamtal med en medarbetare som kommer med bra och konstruktiv kritik. Men trots att tiden går fort så känns dagen lite som i ett töcken. Svettas och fryser om vartannat - men har gett mig f-n på att inte klaga utan tänka positivt.
Cyklar hem efter diverse göromål och hämtar Sofia på dagis vid halv fyra. Lagar mat hemma (pasta med creme fraiche och stekt bacon och champinjoner (mums).
Sedan SOMNAR jag med en kopp kaffe i handen medan jag spelar fia med Sofia. SOMNAR!
Vaknar vid halv sex och inser så smått att jag skall värda på skivstångspasset klockan sju. Packa trunken. Lite kaffe, nötter och russin. Vatten. Tar bilen till Friskis.
Och där, när jag klätt om och ställt mig i receptionen för att ta emot medlemmarna, så händer det där magiska: halsontet försvinner, nacken gör inte ont, benen piggnar till. Glädje! Många kommer till passet för första gången. Ännu roligare. Och sedan stammisarna som jag börjat lära mig namnet på: -Hej XX, kul att se dig!, -Hej XX, och så vidare.

Jag är glad, frisk, stark och riktigt, riktigt lycklig. Passet går som en dröm, ledaren manar på, jag manar på - alla tar i så svetten sprutar och efteråt är alla glada, möra, svettiga och nöjda med sin prestation oavsett antal vikter och repetitioner.

Och nu när jag sitter och skriver detta tror jag banne mig att jag är frisk igen. Eller åtminstone pigg. En nattmacka och sedan i säng och låta sömnen bygga upp styrkan igen. Det skall bli underbart att få vakna tidigt imorgon. Tack för vitamininjektionen, Friskis.

tisdag 11 november 2008

Gänget

Här kommer ett par utlovade bilder på det galna gäng jag tränar Koreansk Kickboxning med.

Lugn träning för mig idag, känner mig inte riktigt hundra trots att min inställning var det, så det blev uppvärmning, lite slag och sparkkombinationer och sedan stretch med fotografering.

Ett gott gäng är det. Skratt och skoj på uppvärmningen, lite mer allvar ju mer träningen pågår och när vi kommer till sparringen är det 100% fokus.










Nu är det vila som gäller imorgon och sedan blir det skivstång på torsdag.

måndag 10 november 2008

Sööömnig

Idag blir det ingen träning alls. Jag kom hem vid halv fem, lagade mat till mig och barnen (Lasagne - mums) och sedan skulle jag iväg till Friskis.
Men benen och kroppen är helt slut på energi. Ont i ljumskarna, låren är fulla med mjölksyra (kan bero på cykelturen fram och tillbaka till jobbet på 1,2 mil - jag kan ju säga att det blåste mot mig på hemvägen. Milt sagt) från helgens träningspass och ont lite här och där.

Så ikväll blir det en dusch, lite TV och sedan i säng efter kvällsmaten.

IMORGON är det kickboxning - YESSSS.

söndag 9 november 2008

K-O?

Sedvanlig kickboxning på söndag från klockan två till halv fyra.

Jag kan konstatera flera saker:
1. Jag har blivit mycket bättre på sparkar
2. Jag har fått bättre kondition i sparringläget. Orkar med fyra omgångar i sträck a 3 minuter. Nåja. Jag flåsar som en gravid flodhäst (?) efteråt, men jag lyckas hålla uppe intensiteten bra.
3. Tiden går fruktansvärt fort. Känns inte som 90 minuter utan som 30.
4. Att köra ett medelpass med hiphop-moves dagen innan är självmordsläge. Känns som jag hade armerings-järn i ljumskarna, eftersom de två tjejerna bara jobbade i upp och ner-lägen.


Sedan kan mina blockeringar bli "lite" bättre. Fick smaka på en rundspark över munnen idag. Adno levererade och jag fick inte upp garden alls. Följde med med huvudet och kroppen och lyckades göra en smidig (? är gravida flodhästar smidiga?) baklängeskullerbytta för att genast ge mig in i matchen igen. Gott att komma tillbaka snabbt efter en pärla och visa att man inte tog åt sig. Och så får man ju en klapp efteråt också!

Skulle plåtat gänget idag men kom aldrig till skott. På tisdag går nästa pass, så jag passar på att göra ett nytt försök då.

lördag 8 november 2008

Back on track

eller back in business, here we go again, välkommen åter, nu kör vi igen...

Det har till syvende och sist visat sig att det inte var modemen det var fel på utan att det var ett fel i telefonjacket. Till slut fick vi hit en reparatör från ElTel och då....
Det har, minst sagt, varit många samtal till Bredbandsbolaget innan felet hittades. Jag tror jag har varit nerkopplad i tre eller fyra veckor. Men nu är vi igång igen.

Jag var på funkisdag med Friskis idag, från klockan halv två till sex; helskön stämning, mycket prat och diskussioner (som vanligt - vilket engagemang det finns i föreningen. Helt otroligt). Och så avslutades dagen med en gympapass, som vanligt. Trodde vi. Men det visade sig vara två unga tjejer från Göteborg som kom upp och höll i passet: ojoj, vilket tryck.
PULS-gympa med hiphop-tema. Jag måste ha slarvat med maten eller något, för mina ben bara dog sista låten. Helt slut. Jag trodde inte man kunde ha sådana "moves" på Friskis som de här tjejerna kommit på. En riktig kick blev det.
Önskar att jag hade några bilder att visa, men det kommer. Skall bara fråga föreningen om jag kan få sno några när de är klara.

Nåja - detta får räcka för idag. Jag ville bara säga att jag är tillbaka i cyberspace igen. Skriv en rad om ni är här! Jag uppskattar det verkligen.

onsdag 15 oktober 2008

Tillfälligt avbrott

Tyvärr har vårt modem förstörts. Bloggen får vila så länge, men jag hoppas jag är igång senast fredag.
Ha d så länge.

söndag 12 oktober 2008

Vilja trumfar kunskap

Ojoj - Christer Olssons föreläsning håller i sig fortfarande:
Det finns många uttryck som ligger och gnager i det medvetna/omedvetna: bl.a. att vilja alltid trumfar kunskap - och många exempel finns det från verkliga livet:
Glöm skitsnacket om att allting går om du bara vill. Det stämmer inte. Men om du vill MYCKET kommer du få MER gjort än om du vill LITE, oavsett hur mycket du KAN! Eller som min pappa alltid brukar säga; sikta på stjärnorna så når du trädtopparna.
Ett exempel från Taekwon-do: en med blått bälte kan betydligt mer än en med gul-grönt. Men det är inte säkert att han/hon vinner i en fight. I en fight betyder viljan att vinna ALLT.


Fler händelser från Alingsås: tog en rask morgonpromenad dagen efter ljusvandringen. Och springer på en SPORTEX-butik med total utförsäljning. Jag var inte ensam i den butiken på lunchrasten. Fixade ett nytt tandskydd till Sebastian för halva priset och ett par boxhandskar som det stod 30% rabatt på.
Expediten frågade mig vad jag höll på med för sport, och jag svarade att jag höll på med kickboxning. Han blev eld och lågor: -"Det finns väl ingen kickboxning i Alingsås?"
-", jag tränar i Kungälv"
-"K-1 bara är sjukt bra. Kollar alltid på det på Eurosport. Peter Aerts är den stora favoriten och så Bojanski."
Och tänka sig så var jag inbegripen i ett samtal om kickboxning, K-1 och alla favoriter som Le Banner, Drago, Badr Hari och naturligtvis Semmy Schilt, den oslagbare.
Fick nästan springa tillbaka till hotellet för att hinna i tid. När jag sedan granskade kvittot så hade killen i kassan dragit av 50% på priset. Jag tackar och bugar.

lördag 11 oktober 2008

Ljus och skratt i Alingsås

Vi har varit på konferens i Alingsås torsdag och fredag. Två höjdpunkter: en inspirationsföreläsning av Christer Olsson om personal och personlig utveckling samt en ljusvandring på kvällen.
Christer Olsson var bland det bästa jag har hört: Jag skrattade så att tårarna rann ena minuten och blev djupt allvarlig andra. Jag har nog aldrig lyssnat så koncentrerat i två timmar som jag gjorde då. Jag bryr mig inte om att försöka mig på att återberätta vad han pratade om, men känslan han gav var obeskrivlig. Enkelt, roligt och mycket tankeväckande. Vissa saker har jag redan börjat arbeta med: se möjligheter och det positiva. Arbeta med att vara artig och vänlig, framför allt mot dem som är oartiga och ovänliga. Respektera och lyssna på andra på ett ärligt och uppriktigt sätt. Arbeta med det som jag är bra på, hålla det som jag inte är bra på, på en hygieniskt godkänd nivå. Tack för den föreläsningen!!!!




Och sedan även ljusvandringen i Alingsås. Bor du i närheten kan jag rekommendera detta Ett flertal konstnärer som ljussatt staden i olika sammanhang för att skapa känslor av rum, ljus och ja, allmän eftertänksamhet. Önskar verkligen att jag ägde en bättre kamera, men håll till godo med de bilder jag tagit.

Eldfors - ljusslingor i rött vid ett vattenfall

En parkering, byggd som ett vardagsrum.

tisdag 7 oktober 2008

Nypremiär med kick


Idag var det dags för nästa steg i rehaben: kickboxning fullt ut, med sparkar och sparring. Körde ju ett medelpass på Vär(l)dens prat i söndags och sedan testade jag Linas medelpass på Friskis i Kungälv igår.
Knät kändes okej. Det "fastnar" ibland, liksom hakar upp sig, men det "lossnar" lika snabbt. Svullnaden obetydlig. Så idag var det bara att ta ett djupt andetag och köra på:Flera nya dök upp på träningen. Jätteroligt med nya ansikten, både äldre och yngre. Fast det var ju detta med uppvärming Jag är jättenoga med uppvärming - det har jag antagligen fått från Friskis där uppvärmingen är ca en kvart, med tänjningar inlagda. Idag var det Wifak som höll i kickboxningen, så vi började med "jage" - två lag som står i varsitt hörn av salen och sedan springer en och en runt och försöker nå den andre. Fullt ös, medvetslös, om man säger så.Min kropp är inte riktigt byggd för det (längre) - men det gick trots det bra. Sedan var det slagkombinationer, slag- och stegkombinationer, slag- och sparkkombinationer mot mitzor och sedan - jaaaaaa.... sparring med semikontakt.Grymt, jobbigt, länge och konditionen jag har ligger någon annanstans än i sparringen. Att det kan vara så jobbigt att slå och hålla garden uppe samtidigt som man rör sig. Otroligt skönt ändå.
Och liksom på Friskis - jag går hem från träningen med ett fånigt leende på läpparna.

Sebastian sparras mot sin träningskompis Jonathan i Taekwon-do. Och jag får ännu ett tillfälle till en pratstund med Jontes föräldrar. Tack Elisabeth och Roine för att ni är så mysiga och omtänksamma!

söndag 5 oktober 2008

Transpiration och inspiration

Idag genomfördes den efterlängtade inspirationsdagen för Friskis&Svettis-värdar, Vär(l)dens prat.
Mycket trevlig och inspirerande dag om vår filosofi, vision och vårt sätt att arbeta gentemot våra medlemmar (och oss själva). Vad krävs av en värd? Vad kommer krävas av oss i fortsättningen? Tack och lov var vi inte överens. Det ger ju utrymme för ifrågasättande, stimulans och ett bevis för att vi inte stelnat i våra former att arbeta.
Några saker är vi rörande överens om:
Vi är positiva, vi ler när vi tänker på träning, alla är välkomna, vi är tillgängliga. Vi har ett enormt utbud från barn till senior.

Jag har definitiv fått mer kött på benen i mitt värdskap och en klar kick framåt - det skall bli roligt att fotsätta som värd: helt klart!!

Och Johan från Falköping som var med och höll i denna dag: tack för passet du körde med oss. Kanonkul och riktigt svettigt!! Transpiration och inspiration, glädje och eftertanke. Tänk att så mycket kan få plats i ett enda varumärke!

fredag 3 oktober 2008

Coach

Jag var på en fantastiskt bra utbildning i tisdags. Den handlade om coaching och om konsten att ge feedback - en del gruppövningar med fingerade kundmöten: en skulle vara kund, en skulle vara säljare och en skulle vara coach.
Om positivt tänkande och om positivt handlande.
Vi fick göra en självutvärdering och det visade sig att jag hade förbättringsområden som jag skall jobba vidare på.

Bråttomskap
Jag tenderar att ha alldeles för bråttom. Ofta. Bara det att jag fyllde i och gjorde färdigt vår självutvärdering, analyserade den själv och skrev in mina starka och svaga sidor - innan vi skulle göra det. Handledaren hade inte sagt ett ord om det. Jag bara antog att vi skulle göra det så....
Mina kollegor skrattade gott. Det dök snabbt upp ett annat fint exempel: Vår chef hade skickat ett mejl angående en konferens i Stockholm som vi skulle till. Lite allmänt hållet i början, och jag läste en bit i mejlet till meningen "Jag har bokat rum på Scandic...". Min första tanke var "Vad bra, då slipper jag göra det" och slängde raskt mejlet.
Ett par veckor senare var vi på konferensen; dagen var slut och middagen skulle serveras vid åtta-snåret. Jag, min chef och mina kollegor stod med en öl i handen och småpratade, då min chef sa: "Det är väl ingen av er som glömt att boka rum på Scandic? Haha!"
Jag tror jag höll på att sätta min öl i halsen. Jag tog undan en av mina kollegor och frågade lite skämtsamt -"Han skojar med oss, va? Det var väl han som skulle boka rum åt oss?" Jag såg på min kollegas ansiktsuttryck att så INTE var fallet.
Hade jag läst hela mejlet från min chef, så hade jag nämligen läst följande -"Jag har bokat rum på Scandic till mig själv. Ni andra bokar rum själva. Ta gärna samma hotell så kan vi dela taxi efter konferensen" Behöver jag berätta om HUR mycket mina kollegor skrattade åt mig den kvällen???

Lyssna
Tätt sammanknuten med bråttomskap. Jag har en tendens att börja prata med en människa för att redan efter tio minuter börja snegla på klockan. Jag tycker själv det låter hemskt, och jag är medveten om att jag gör det, men kan ändå inte låta bli. Varför? Hmmm... Särskilt om vi håller på med problemlösning, så vill jag gärna vidare till nästa punkt, innan den första är riktigt löst.

Bristande självinsikt
Enligt testet har jag en bristande självinsikt. Jag tenderar bl.a. att reagera situationsanpassat - dvs blir någon arg på mig så blir jag arg tillbaka. Knappast ett bra sätt att lösa problem på.

Slutsats? Jag behöver en coach. Vi pratade om det en stund under utbildningen och jag bestämde mig redan där att det skulle bli så. Frågade dagen efter en medarbetare om hon ville coacha mig med detta. En otroligt positiv människa, tålmodig och noggrann. Och hon tackade ja till jobbet! Så vi bestämde oss för avstämningsmöten varannan fredag på arbetstid där hon skall ge mig feedback och sätta ljuset på mitt beteende. Jag, å min sida, skall ha ett öppet sinne och själv försöka arbeta med lösningar och sätt att handla annorlunda.

tisdag 30 september 2008

Nypremiär utan kick

Spännande, spännande.
Idag vaknade jag med smärtande knä och ont i halsen. Idag, som var den dag då jag skulle smyga mig in på kickboxningen igen. Jag kan säga att jag var en tröskel ifrån att inte gå. Frös som en hund, ont i knät, trött efter jobbet:
Men så bestämde jag mig för att plocka bort negativa tankar och plocka fram de positiva. Gå dit, kolla läget, var med en stund. Se hur det känns. Pröva dig fram.
Jag fick pratat med tränaren innan. Han studerade bekymrat mitt knä och kunde konstatera att kickträning var utesluten. Sedan var det på med stödlindan runt knät och gå in i träningssalen. Buga innan jag går in. Hälsar på mina träningskompisar: Och jag känner hur glädjen återvänder.
-"Det är skall bli så #¤%&%¤ kul!!!"
Jag tar en mycket lugnt uppvärmning. Sedan vävs jag in i passet, börjar glömma bort mitt knä, ont i halsen försvinner. Sedan börjar jag svettas. Guuuud vad det är skönt att träna. Slagkombinationer, stegkombinationer, mer slagkombinationer, framåt och bakåt. Höger och vänster. Garden, garden. Vi tränar länge på garden och att skydda sig mot hookar.
När resten av gänget börjar med sparkkombinationerna går jag åt sidan och kör armhävningar varvat med situps. Länge.
När passet är slut efter en och en halv timme står jag där med ett lyckligt leende från öra till öra.
Hur länge är det kvar till nästa pass???

söndag 28 september 2008

Höstkänslor



Nu är den äntligen här... hösten. Passade på att ta några bilder på promenaden igår.


Jag och Sofia funderade lite över livet, varför träden tappar sina blad (vi kom fram till att de går i ide på vintern), och började räkna upp saker som är bra med hösten.

Sofias och pappas fem bra saker med hösten:
  1. Vi kan ta på oss tjockare kläder igen.
  2. Det är lagom varmt eller kallt när vi promenerar med hunden.
  3. Pappa kan laga goda, varma soppor igen (fast pappa tycker det är ännu godare med höstgrytor).
  4. Vi kan tända lamporna på kvällen och mysa i soffan.
  5. Hoppis&Skuttis börjar på hösten.

Och då har jag och Sofia gallrat rätt hårt: falläpplen, höstfärger, dagis, svampar, snart julafton... fick strykas från listan tillsammans med en hel del annat.
Bara känslan av att cykla till jobbet med morgonkylan i näsan är fantastisk. Att träna inomhus. Minnas denna sommar, som var så fin.
Skriv gärna en kommentar om saker du tycker är positivt med hösten: listan kan nog fyllas på i det oändliga.





lördag 27 september 2008

Ett steg framåt, två bakåt

Tålamod. Tålamod. Tååålaaamoooooood. Tååååååååååååååååååååålaaamoooooooooooooooood!!!
Det går framåt. Varje dag påfrestar jag knät aningen mer, och sedan på kvällen kommer det lilla bakslaget, med svullnad och ömhet. Finns många bekväma ställningar att ligga i på soffan, har jag upptäckt. Kudde under knät gör susen.
Sova på natten = rehabilitering. Jag riktigt känner på morgonen hur kroppen arbetat med att läka vad det nu är som är knasigt. Påfresta, påfresta, vila, vila.
Idag var det promenad med hunden, promenad till Friskis, Hoppis&Skuttis där jag tog i lite på alla hopp och sedan promenad till CityGrossen och promenad hem. Lång härlig dusch, Sofia badade, risgrynsgröt till mellanmål och nu belönar jag mig med lite bloggeri och godis på kvällen (mums)!
Positivt med rehab. ändå.....

Första kickboxningspasset riktigt drar i mig. Jag skall köra ett skivstångspass på söndag för att se hur det går. Testar nog på kickboxningen på tisdag, men sparsamt med sparring och de saftigaste sparkarna. Skall prata med ledaren om jag istället kan köra lite extra med säckar och handkombinationer istället + typ 200 armhävningar och situps...

torsdag 25 september 2008

En halv böj

Det går helt klart framåt med knät. Kan böja det ännu mer idag och genomförde skivstångspasset utan större problem. Tog halva knäböj, med lade på 5 kg mer än förra gången i gengäld.
När det gäller positivt tänkande: har fått ett erbjudande att gå på Martin Lidbergs föreläsning om mental träning, som ett brev på posten. 15:e oktober inbokad för då kommer han till Kungälv. www.martinlidberg.com

Ännu mer positivt: kom med på en inspirationsdag med Friskis&Svettis den 6:e oktober. Träning, lunch, och föreläsningar om Friskis ideologi - bara positivt, nyfiket, glädje, rörelse och en härlig kamratskap med andra Friskisas.
Snacka om att ladda kameran (säger man så? Lägga in ett nytt minneskort???). Jaja. Bilder kommer, jag lovar.

onsdag 24 september 2008

The adventure of life: Över 50 000 kronor...

The adventure of life: Över 50 000 kronor...

Positiv rehablitering

Det gäller verkligen att ta tillvara all den tid som finns just nu.
Jag har ju ett totalt träningsstopp sedan i fredags för att få ordning på mitt svullna knä. Det har blivit mycket bättre, och jag ger mig på ett skivstångspass imorgon. Gäller att hålla tungan rätt i mun och köra halva knäböj, så skall det nog gå bra.

Och det har gått bra att cykla till och från jobbet också (1,2 mil) även i uppförsbackarna. Tänka positivt, tänka positivt... tur att vi har Viktoria på jobbet - en människa man alltid tycker det är roligt att träffa och som (jag tror utan att hon själv vet om det) peppar och stöttar alla i sin omgivning. Tänka positivt är ett hårt och envist arbete, men jag klarar det bättre och bättre.
Ställer in den mentala klockan på att vara återställd och köra ett lättare kickboxningspass på nästa tisdag.

Så idag, när vi har ett sådant underbart väder, passade jag på att ta med mig barnen och hunden ut på en långpromenad. istället för att sitta hemma och längta efter träning. Ingen större mening att längta efter något man inte kan göra, så det kändes bättre att försöka hitta på något som ger energi tillbaka.
Och visst råkade vi gå förbi affären och kunde där handla lite förnödenheter. Slipper därför ta bilen ikväll och sparar bensin/miljö.
Vi passar på att suga ut det gôttaste av sommarens sista andetag. En liten vilopaus med en dricka, solsken, trevliga människor och annat som gör livet så underbart att leva.



söndag 21 september 2008

Hundvakt

Goa grannar är i Gränna denna helg och då passade de på att lämpa över deras valp i vår ägo. Hans biologiska namn är Rufus, men vi kallar honom Frasse-Basse. Frasse har som alla valpar ett par vingmuttrar lösa - jagar allt han ser, springer, äter, krockar med diken och stolpar och sover dessemellan.



Hemskt skönt att vara träningsfri för det blir riktigt många fina promenader istället. Knät är fortfarande väldigt svullet så jag siktar in mig på ett första träningspass på torsdag. Det är de dagar som jag värdar på Friskis. I bästa fall en liten genomkörare på onsdagen, för jag skall sitta på utbildning med jobbet (kommunikationsträning: hugaligen, få stå framför kamera igen och se sig själv...) hela torsdagen.

Undrar just om Grannarna får med sig någon polkagris hem?

lördag 20 september 2008

Hoppis&Skuttis med svullet knä

Det var som #%¤... vad min högerknä såg ut i dag när jag vaknade. Som en vattenballong, och ont gjorde det också. Kan böja benet i 90 graders vinkel, men inte mer.
Jag började med att gå ut med hunden (hundarna, vi passar goda grannens hund medan de är i Gränna... mums... polkagrisar) för att se om det gick att leda upp. Nja.
Iväg med dottern Sofia till Hoppis&Skuttis ändå eftersom det var min lördag att värda. Tack och lov för att Sofia var med!
Hon delade frukter, visade de andra barnen hinderbanan, hjälpte till med städningen efteråt och var på väldigt bra humör hela tiden.
Jag å min sida kunde nog inte genomföra en enda övning riktigt. Nu sitter jag och skriver med benet i bandage och hoppas på att svullnaden skall gå ner till på måndag iallafall. Träningen på söndag är bara att skrinlägga och plankan går inte heller att köra just nu.
Vad är det heter, nu igen? Lyssna på kroppen? Tydligen är jag en aning lomhörd. Men det är ju aldrig försent att lära sig, antar jag.

torsdag 18 september 2008

Oj då!

Nu har jag kört på rätt hårt med träningen en tid.
Känt mig seg sista passen. Fick reda på att jag fått en infektion=penicillinkur på tio dagar. Samtidigt med en svag förkylning i kroppen. Och en fin fläskläpp i samband med kickboxningen i tisdags - vilket gladde mina arbetskamrater väldigt, för de trodde att jag hade försökt sätta ner foten hemma (haha). Det som faktiskt hände var att en träningskompis missade sin spark och träffade mig istället för mitzan.
Och nu svullnade mina knän upp. Massor med vatten i dem och det gör ont. Var ändå med och värdadeskivstången idag (med lätta knäböj) och har faktiskt lyckats cykla till jobbet ändå.
Får se vad som händer till imorgon men det känns som ett läge för en kortare träningspaus, zonsalva och lite allmän vila.
Kanske skall ge mig på plankan igen. 4:30 i helgen????

måndag 15 september 2008

Småkakor och stjärnsmällar

Vad har hänt? Grannens frånvaro har inneburit ett avbräck i mina rutiner. Istället för rulltårta på söndagen så blev det småkakor - "Jitterburgare" - med garanterat onyttigt innehåll. Till och med barnen tyckte att fyllningen med vispad äggvita och socker var "too much".
Men gudars va goda de var.

Sedan kickboxning: en och en halv timmes rätt bra hårdkörning som avslutades med sparring. Första omgången gick bra. Sedan skulle jag sparra mot Lora som är en av instruktörerna. Hon är väl 17 år, har rött bälte med svart streck i Taekwon-do. Det betyder att hon är en gradering från svart och garanterat livsfarlig. Och jag fick sparra mot henne inte bara en gång. Två sparringomgångar blev det. Jag kan därför i efterhand konstatera två saker:

1. Mina kära träningskompisar är inte längre oroliga för att jag skall ramla ihop.
2. Jag vet definitivt varför jag skall ha garden uppe.

Sicken stjärnsmäll Lora fick in. Jag skulle slå en rak höger och hukar mig en aning när jag slår den för att kunna undkomma eventuella kontringar. Jag kan säga att min gard/duckning inte täckte högra delan av mitt ansikte. Hon satte in ett fint virvelslag och det var bara för mig att räkna stjärnorna som dansade omkring.
Men sablar vad skoj det är. Inte att räkna stjärnor alltså, men att sparra. Jag fick in en fin virvelspark mot hennes mage som jag fick beröm för.

Idag nöjer jag mig med ett medelpass på Friskis. På sätt och vis skönt att få träna utan att "åka på stryk".

lördag 13 september 2008

Rekordplanka och Familjejympa

Jaaaaa.
Där satt den! Igår, med min son och dotter som vittne, stod jag 4 min och 10 sek i plankan. Hade kunnat stå ännu längre men var så fokuserad på fyra minuter att jag faktiskt slutade själv efter fyra och tio. Finns potential för fyra och trettio, helt klart. Kanske något att köra med kickboxningen?

Och idag var det Sofia-premiär på Hoppis&Skuttis, eller familjejympa, som det heter nuförtiden. Gick jättebra, och Sofia träffade sin dagiskompis Emma där. Roligast var nog när man fick krypa på pappan som en myra. Under och över och på härsan och tvärsan. Och den halva bananen efter passet, så klart. Har lagt förslag på att vi skall använda oss av biologiska/KRAV-märkta frukter. Inget gehör än så länge med det kommer säkert.

Sedan är det bakdag: två limpor med Pauluns bröd ska snart in i ugnen - det är visserligen halvfabrikat, men Pauluns är grymt goda och nyttiga.

torsdag 11 september 2008

Svidande lår - ajaj

Hoppsan! Kickboxningen tog rätt styggt på benen. Idag var det skivstång och som värd skall jag föregå med gott exempel och se någorlunda pigg ut.
Men mina lår...
Sveda och värk är bara förnamnet. Att stå på tå och sparka en boxsäck 3 ggr tjugo med armhävningar eller situps som "vila" tog bra på framsidan och baksidan av mina lår. Att sedan, två dagar senare, köra knäböj med snabba upphopp - ja, vad skall jag säga? Självmord????

Men det var ett roligt pass ändå. Nya rörelser och nya aktiverade muskelgrupper så träningsvärken lär bestå, fast i nya konstellationer och på nya platser.

Imorgon är det dags för ett nytt test på plankan: jag gissar på en tid på fyra min och tjugo sekunder. Någon som håller emot?

tisdag 9 september 2008

Kickboxning och pacemakers


Ja. Det gick ju bra. Över förväntan.

Idag var det dags för första kickboxningspasset för undertecknad sedan 2 juni, en söndag.

Det var det passet som jag tuppade av på, föll huvudstupa in i en ribbstol och slog upp ögonbrynet.

Ambulanstransport till Kungälvs sjukhus och akuten. Kul att komma in på båren med blödande ögonbryn, iklädd kickboxningskläder och säga:

- , jag ramlade och slog i en ribbstol.

Hursomhelst. Där upptäckte läkarna ett hjärtfel. Kvarhållen över natten. På måndagen fick jag besked att jag hade en störning i hjärtrytmen - jag låg på 28 slag i minuten, samma hjärtfrekvens som en elefant, alltså. Operation på tisdag där man satte in en pacemaker. Utskriven på onsdag och jobbade på torsdag. Helt otrolig.

Men det var pirrigt att köra ett pass i den lokalen igen. Jag var faktiskt rent ut sagt rädd. Det kändes som om alla höll ett vakande öga på mig. "Ska han svimma nu igen?", ungefär.

Det släppte med tiden. Skitkul och nästa gång blir det nog riktigt roligt.






lördag 6 september 2008

Träning

Idag var det premiär på Hoppis&Skuttis, tyvärr utan Sofia. Hon som gått och tjatat om när Hoppis börjar sedan maj månad, blev naturligtvis sjuk dagen innan premiären.
På sätt och vis är jag glad för att hon inte var med. En smått överenergisk femåring hade inte gjort det lättare att vara värd. Inpasseringen strejkade; massa föräldrar och ännu fler barn - hålla ordning på låtarna, när redskap skall fram och plockas undan, skära upp frukter till barnen, plocka undan, hämta mer frukt som inte räckte....
PUST!
Men det kommer bli bättre nästa gång. Och barnen märkte nog ingenting av allt det som småstrulade - de var överlyckliga! Och föräldrarna blev också glada när barnen var glada.
Otroligt vad rörelse kan skapa mycket för en människa!

Nu är det bara att ta hand om dottern och ta det lugnt resten av dagen. Och regnet gör att jag med lugnt samvete kan sitta inne vid datorn en stund.

torsdag 4 september 2008

Utmaning II

Jag har ju lovat mig själv att klara utmaningen den flygande italienaren!

Har väl gått så där. Mer plattnäsad och ont i axeln-rysk hittills men jag får lite luft under magen när jag får stå på knä och ta sats därifrån.

Så jag tar en annan utmaning tills vidare: Plankan - testa gärna själv och lägg in dina tider. Garanterad mjölksyra och träningsvärk utlovas. En halvminut går bra, en minut hyfsat - sedan blir det bara mental träning och bita ihop som gäller. Att sekunder kan vara så långsamma!


Mina tider:

1. 4 min 10 sek.
2. 3 min 27 sek.
3. 3 min 10 sek
4. 2 min 5 sek.


Så här står du plankan:















Inte så här:










och absolut inte så här:










Testa och lägg in din tid under "kommentar" - otrovärdiga tider, av typen 1 timme 25 min, tas inte med.

tisdag 2 september 2008

Nu är vi igång!


Nu har kickboxningen börjat efter ett långt, härligt sommarlov.
Första passet för Sebastian är fyllt av svett, go stämnning och säkert efterföljande träningsvärk.
Sebastian visar en riktigt fin sidspark = POWER! Det smäller på riktigt bra i mitsor och säckar.

Längtar efter att börja själv - det blir nästa vecka, om jag fått mina skor till dess. Jätteroligt att få träffa alla mysiga kickboxare och Taekwon-do-människor igen.



söndag 31 augusti 2008

Den långa dagen

Jösses, ja.
Sista dagen en tre veckor lång och härlig semester. Åkt inlines med min dotter Sofia (eller rättare sagt tittat på när Sofia kravlade sig fram på sina första inlines), bakat tre limpor bröd, en rulltårta med en fyllning av Nutella och vispgrädde (kaloribomb!!!!), fixat Sebastians punktering, handlat present till svägerskan (Grattis Annika!!) och kört ett pass på F&S.
Dessutom grillat ett par goda sweet-chili-biffar till middag.

Kan väl säga att jag är rätt nöjd med denna dag. Nu är det bara att ställa klockan på 05.00 och studsa upp imorgon bitti - gääääsp och godnatt :-)


lördag 30 augusti 2008

Cyklar och demoner

Fick pappas "gamla" cykel. Behövde med stor nödvändighet byta min gamla cykel då den på ett finkänsligt sätt blivit utdömd av cykelreparatören.
- "Ta nu detta på rätt sätt" sade han och fortsatte att prata med mig ungefär som en läkare pratar med en patient som fåt en allvarlig sjukdom.
- "Missförstå mig inte nu. Men du kanske borde överväga att köpa en ny cykel?"

Pappa använde inte sin längre så jag fick hans. Tack pappa!

HÄRLIGT!!!!!!!!!!!!
Servad hos min käre cykelreparatör, utrustad med en ny cykeldator och belysning skall nu denna eminenta cykel ta mig till och från mitt jobb i ur och skur, genom snö och drivis, motvind och medvind, få mig att stå emot mina mest nattsvarta demoner när de lockande viskar: "Ska du verkligen inte ta bilen till jobbet idag?"

torsdag 28 augusti 2008

Skivstänger och fjärrkontroller

Ja!
Där satt den. Första passet för speciellt inbjudna och med mig som värd. Skivstångspass med medryckande musik, snabba rörelser, tunga (nåja, relativt tunga) vikter och en rätt go känsla över hela passet.
Kändes bra efteråt och jag fick både koll på fjärrkontrollen till stereon samt alla vikterna, ben och armar som skulle vridas åt alla håll och kanter.
Vad är det man säger: det som inte dödar mig stärker mig?

Satt och småbläddrade i Friskispressen. En utmaning - att göra "den flygande italienaren" som är ett trick av Paolo Roberto. Ser helt sjukt ut. Han gör detta genom att snabbt kasta sig upp från armhävning, ligga rak i luften, klappa ihop händerna och sedan landa (utan att slå ut tänderna) i armhävningsläge.




Bilder kommer på mig... om jag överlever, alltså.

Men som sagt. Det som inte dödar mig... och en bra olyckfallsfösäkring har jag.