fredag 16 januari 2009

Fredagsnöjen - blandad kompott

Ibland går inte livet i riktigt den riktning som jag har planerat: Ja, jag vet. Jag skall inte planera för mycket, för jag vet att slumpen alltid ställer till det och omkullkastar planerna. Men säg istället att just idag hade jag bestämt att jag skulle träna station intensiv klockan fem. Det var något som jag såg väldigt mycket fram till, nu när ryggen fixade passet med skivstång så galant igår. Och det är ju fredag så det kändes mer än vanligt enkelt att gå upp i morse och mer än vanligt lätt att cykla till jobbet.
Och det blir en bra start på jobbet. Inga sjuka, lite omfördelningar så får vissa ovana lite hjälp och jag kommer få tid till att presentera etapp två i vår omorganisation. Kanske till och med äta lunch - thaimat... mmmmmmmm...

Men så, vid halv åtta, så ringer mobilen. Mobilen ringer aldrig halv åtta och det står "Hem". Vid den tiden har mamman fullt upp med att få iväg sonen till skolan i ett någorlunda presentabelt skick och förbereda dottern på promenaden till dagis.
-"Sofia har 38 graders feber. Kan du komma hem?"

"Det går inte" är den första tanken som bränner till innanför pannloben. "F*n", "Omöjligt. Jag skall göra det och det..." och plötsligt har arbetsdagen bara försvunnit. Jag tycker inte om arbetsdagar som försvinner, speciellt inte som mitt skrivbord ser ut som... ja... är stökigt. Då blir jag stökig i huvudet. Och då blir mina medarbetare stökiga i sitt arbete. Och då är det inte roligt att jobba. Jag vill att det skall vara roligt att jobba.

-"Nä, det går inte" halvfräser jag. "Jag ansvarar för omorganisationen och vi skall ha möte nu på morgonen och så skall jag fixa boxen innan".
Sedan vaknar mitt dåliga samvete. "Satan också. Jobbet är väl ändå inte viktigare än familjen?" Och det slutar som vanligt i en kompromiss. Jag flyttar ett par möten, lägger bort några saker till måndagen, pratar med min chef och så kommer jag hem till tolv så att Annelie kan komma iväg till sitt arbete.

Men fredagspasset skiter sig. Sebastian skall träna och jag kan inte ta med en febrig Sofia till Friskis. Så antingen får jag stanna hemma med henne eller sitta i den sunkiga gympasalen. Och titta på när de kör mönster i en och en halv timme. Jag tror nästan att jag i teorin har svart bälte med tre streck, med tanke på alla pass som jag suttit och tittat på Sebastian. Men... å andra sidan... det är väl också en form av kvalitetstid som jag tillbringar med mina barn?

Fredagsnöjen - sannerligen i blandad kompott.

onsdag 14 januari 2009

The pros and cons of...

... ja, alltså för- och nackdelar med Friskis vs Kickboxning: Kan vara dags för en liten inventering, nu efter snart ett år av varje.

Jag älskar Friskis och Svettis! Om detta råder ingen diskussion. det är den perfekta träningsformen, när du till vilket pass som helst kan samla mellan 35 - 90 människor i åldrarna 16-99 år och faktiskt ALLA kan hänga med och ändå bli så där härligt tröttkörda på en timme. Perfekt upplagda pass, med genuin uppvärmning och med mycket stretch - där du alltid blir väl mottagen, alla är glada och positiva, med musik som gör att du kan ta ut dig ännu mer, trots att du faktiskt inte orkar.


Jag älskar Kickboxning! Att få träna barfota i en sunkig gympasal på ett vanligt trägolv tillsammans med ett gäng som ser ut som de är ihopplockade från främlinglegionen är helt underbart. Att få nöta tekniker som bara försvinner i sparringen efter första smällen och det enda du har kvar att kämpa med är blodsmaken i munnen. När det susar i öronen och du måste fortsätta gardera dig och kontra för annars åker du på MER stryk. Att få höra JALLA, JALLA! Att få världens kram och en klapp på huvudet av din motståndare. Att ta i hand, buga och visa RESPEKT för dina träningskompisar.

Jaaaa... jag hittar inga nackdelar eller vinnare. Friskis och Kickboxning. I love you bägge two!

tisdag 13 januari 2009

Galghumor

- "Haha, har du svalt en galge, eller?"
Visst är det underbart med uppmuntrande ord från sina medarbetare! Jag var rätt mör i ryggen idag. Och tydligen aningen sned. Det kanske var dumt med medelpasset efter naprapatens behandling igår. Men jag cyklade till och från jobbet iallafall och tog mig på ett eller annat sätt genom arbetsdagen idag.
Det skönaste var att komma hem, laga mat, äta, ta en kopp kaffe och lägga sig raklång i sängen. Och SLAPPNA AV. Lite stretch, lite mys med dottern, lite kaffe och sedan var det bara att dra på sig paltorna och köra iväg sonen till kickboxningen. Jag avstod idag på grund av ett arbetsmöte. Låter bättre än att säga -"Kan inte träna för att jag har ont där och där..."
Hann tillbaka till för att se slutet på träningen. Sparring, naturligtvis. Jag lyckades väl sitta tyst i en minut och kan inte hålla mig sedan.
"Steppa åt sidan då för helv...", "spark, nu då, på igen"
AAARRGHHHH, vad sugen jag blev på sparring.
Men imorgon så testar jag nog ett PULS-pass, om ryggen känns bättre. Den som lever får se?

måndag 12 januari 2009

Motgång föder medgång

Så är det. Alltid.
Kickboxningen igår satte spår som jag blev mindre imponerad av. Jonas körde ju fysen och någonstans mitt i, när vi körde snabba upphopp kände jag att det drog till i ryggen. Naturligtvis körde jag färdigt passet ändå, om än med lite mildare tempo.
Mycket strech hemma. När jag vaknade i morse var ryggen trots allt hyfsad rak. När jag vid halv tre-tiden idag dök upp hos naprapaten, var ryggen inte fullt så rak längre. Samma, gamla kota som spårat ur lite... men långt ifrån någon katastrof. En halvtimme hos naprapaten gjorde susen - cykel hem i motvind och regn - in på Friskis och värda på ett medelpass - hem och laga mat - stretch och stretch... och ryggen känns hyfsat okej.
Avstår dock förtvivlat från kickboxningen imorgon. Naprapatens order. Då slumpar det sig så väl att jag har ett kvällsmöte just imorgon vid samma tid som kickboxningen. Så då får jag ta det istället och passa på att aktivt vila ryggen en dag till.
Sedan blir det - på´t igen. No mercy, no limits, tror jag det heter.

söndag 11 januari 2009

Premiär!

Äntligen.
Idag small det.
Jag var alldeles stirrig innan. Nervös eller laddad, jag vet inte riktigt själv, men det var jättekonstigt innan jag kom till träningen. Men när jag väl fått på mig kläderna och kommit in i salen, ja, då släppte allt.
Bra flås, mycket smidigare än innan juluppehållet, bättre fokuserad och smålog faktiskt genom vissa delar av passet. Jag njöt, helt enkelt. Trots att jag var totalt genomsvett efter tjugo minuter.
Sparringen i slutet gick väldigt bra. Det blev fem ronderraken och flåset var helt okej. Visserligen mötte jag Sebastian i första omgången och det blir lite lugnare då, men resten av killarna var inga duvungar direkt. Höll mig bra på fötter, kunda smita undan bra och hade några fina kontringar - och det jag fick övertag på det var genom kondisen. Skillnad!
Enda riktiga pärlan var en snygg spark från Harish. Den satt klockrent på vänster ögonbryn men inget sprucket eller blod heller för den delen. Han gick ju inte på max heller, och det får jag väl vara tacksam för.
Vi avslutade med samma fyspass som innan jul, fast med liten förlängning. Tufft men skönt och även här en stor skillnad både i intensitet och uthållighet för mig.
Det var så otroligt skönt att kunna få detta bekräftat nu. Sju pass på sex dagar ger resultat!
DIREKT!