lördag 13 september 2008

Rekordplanka och Familjejympa

Jaaaaa.
Där satt den! Igår, med min son och dotter som vittne, stod jag 4 min och 10 sek i plankan. Hade kunnat stå ännu längre men var så fokuserad på fyra minuter att jag faktiskt slutade själv efter fyra och tio. Finns potential för fyra och trettio, helt klart. Kanske något att köra med kickboxningen?

Och idag var det Sofia-premiär på Hoppis&Skuttis, eller familjejympa, som det heter nuförtiden. Gick jättebra, och Sofia träffade sin dagiskompis Emma där. Roligast var nog när man fick krypa på pappan som en myra. Under och över och på härsan och tvärsan. Och den halva bananen efter passet, så klart. Har lagt förslag på att vi skall använda oss av biologiska/KRAV-märkta frukter. Inget gehör än så länge med det kommer säkert.

Sedan är det bakdag: två limpor med Pauluns bröd ska snart in i ugnen - det är visserligen halvfabrikat, men Pauluns är grymt goda och nyttiga.

torsdag 11 september 2008

Svidande lår - ajaj

Hoppsan! Kickboxningen tog rätt styggt på benen. Idag var det skivstång och som värd skall jag föregå med gott exempel och se någorlunda pigg ut.
Men mina lår...
Sveda och värk är bara förnamnet. Att stå på tå och sparka en boxsäck 3 ggr tjugo med armhävningar eller situps som "vila" tog bra på framsidan och baksidan av mina lår. Att sedan, två dagar senare, köra knäböj med snabba upphopp - ja, vad skall jag säga? Självmord????

Men det var ett roligt pass ändå. Nya rörelser och nya aktiverade muskelgrupper så träningsvärken lär bestå, fast i nya konstellationer och på nya platser.

Imorgon är det dags för ett nytt test på plankan: jag gissar på en tid på fyra min och tjugo sekunder. Någon som håller emot?

tisdag 9 september 2008

Kickboxning och pacemakers


Ja. Det gick ju bra. Över förväntan.

Idag var det dags för första kickboxningspasset för undertecknad sedan 2 juni, en söndag.

Det var det passet som jag tuppade av på, föll huvudstupa in i en ribbstol och slog upp ögonbrynet.

Ambulanstransport till Kungälvs sjukhus och akuten. Kul att komma in på båren med blödande ögonbryn, iklädd kickboxningskläder och säga:

- , jag ramlade och slog i en ribbstol.

Hursomhelst. Där upptäckte läkarna ett hjärtfel. Kvarhållen över natten. På måndagen fick jag besked att jag hade en störning i hjärtrytmen - jag låg på 28 slag i minuten, samma hjärtfrekvens som en elefant, alltså. Operation på tisdag där man satte in en pacemaker. Utskriven på onsdag och jobbade på torsdag. Helt otrolig.

Men det var pirrigt att köra ett pass i den lokalen igen. Jag var faktiskt rent ut sagt rädd. Det kändes som om alla höll ett vakande öga på mig. "Ska han svimma nu igen?", ungefär.

Det släppte med tiden. Skitkul och nästa gång blir det nog riktigt roligt.