fredag 4 mars 2011

Inte mitt veckoslut

Nä.
Detta var inte mitt veckoslut.
Först knät som pajjade i tisdags med en mardrömsnatt som följd.
Sedan (i torsdags) kände jag mig frusen och allmänt kass - och upptäcker efter träningspasset (som var riktigt segt) att jag fått urinvägsinfektion. Igen.
Nu på fredag halvligger jag i soffan. Ont i kroppen, lite varm och allmänt utmattad.

Nä-ä.
Jag går och lägger mig!

onsdag 2 mars 2011

Tra- tra- tra-

Tra- tra- tradolan!
Snacka om en räddare i nöden.
Jag lyckades sova riktigt bra inatt tack vare min kära sambo. För det var hon som hittade mina Tradolan i medicinskåpet.

En livräddare i litet format:

tisdag 1 mars 2011

Natthelvete

Erfarenheten sade mig att natten inte skulle bli rolig. Knät värkte mer och mer under kvällen, men det känns aldrig så farligt när man är uppe och rör på sig. Det är när jag lagt mig, ljuset släcks och jag skall lägga mig tillrätta som det hela börjar.
Först inte så farligt. Sedan lite värre. Sedan ännu lite värre. Till slut kan jag inte ligga still utan vänder mig om för att lindra smärtan. Och det är då som det bara exploderar...
Kvart i tolv på natten kom känslan - att det hade varit skönt att dunka skallen in i cementväggen bara för att lindra värken. Jag pallrar mig upp ur sängen och tar mig ut i köket för att ta två panodil - naturligtvis är de vanliga panodilen slut och kvar finns... suppar. Mysigt.
Lyckas efter viss möda somna. Vaknar igen klockan kvart i tre och vill bara gråta av smärtan. Nya suppar. Somnar om igen och vaknar vid halv sex. Ger mig och går upp. Det känns mindre när jag rör mig. Två panodil när jag kommer till jobbet och det känns bra igen.

Dessa nätter kommer med jämna mellanrum. Kanske ett halvår-år mellan varje gång och det finns aldrig någon förvarning. När vi var hos vår familjeläkare så sdae han att jag har fel på ledvätskekanalerna till knät. Det släpper igenom för lite ledvätska och knät "torkar" ut. Det är då smärtan kommer. Och så läkarens kommentar som dyker upp varje gång jag har dessa helvetesnätter:
-"Om du fortsätter träna så kommer du att sluta i rullstol innan du är femtio"
Nå. Han sade det när jag var fjorton. Och jag är knappast nära rullstol. Men jag blir lik förbaskat orolig varje gång.

måndag 28 februari 2011

Tråkdag

Idag var en tråkig dag. På många sätt.
Träningsvärk är väl okej, men det sätter ner allmäntillståndet en aning.
Smärta i höger knä/ischias som lär hålla mig vaken ett par nätter framöver. En gammal skada som gör sig påmind emellanåt. Emellanåt var igår kväll. Och hur kul är det att gå på smärtstillande?
Lite allmänt tjafsigt på olika plan - en grinig dotter gör inte saken enklare.

Tråkdag. Blä!

söndag 27 februari 2011

Bra tider och en brutalknock

En kort sammanfattning av gårdagen:
Postklassikern:
Halkan måste ha hjälpt till lite i stavgången igår för jag valsade runt de tio km på 82 minuter. Visserligen småjoggade jag i vissa uppförsbackar men visst blev jag nöjd med tiden. Det bådar onekligen gott inför löpningen i april/maj, då andra etappen av postklassikern avverkas. Jag vågar nog satsa på en tid under timmen iallafall!

The Zone FC:
Vi (jag, sonen och hans kusin) såg den värsta knocken i mitt liv: Hanna Silléns match tog slut efter 8 (åtta!) sekunder. På den tiden hann Sheila Gaff knocka henne med en krok, och få in fyra hammarslag på golvet innan domaren lyckades vräka henne därifrån. Jösses.
Åtta sekunder!!