lördag 20 september 2008

Hoppis&Skuttis med svullet knä

Det var som #%¤... vad min högerknä såg ut i dag när jag vaknade. Som en vattenballong, och ont gjorde det också. Kan böja benet i 90 graders vinkel, men inte mer.
Jag började med att gå ut med hunden (hundarna, vi passar goda grannens hund medan de är i Gränna... mums... polkagrisar) för att se om det gick att leda upp. Nja.
Iväg med dottern Sofia till Hoppis&Skuttis ändå eftersom det var min lördag att värda. Tack och lov för att Sofia var med!
Hon delade frukter, visade de andra barnen hinderbanan, hjälpte till med städningen efteråt och var på väldigt bra humör hela tiden.
Jag å min sida kunde nog inte genomföra en enda övning riktigt. Nu sitter jag och skriver med benet i bandage och hoppas på att svullnaden skall gå ner till på måndag iallafall. Träningen på söndag är bara att skrinlägga och plankan går inte heller att köra just nu.
Vad är det heter, nu igen? Lyssna på kroppen? Tydligen är jag en aning lomhörd. Men det är ju aldrig försent att lära sig, antar jag.

torsdag 18 september 2008

Oj då!

Nu har jag kört på rätt hårt med träningen en tid.
Känt mig seg sista passen. Fick reda på att jag fått en infektion=penicillinkur på tio dagar. Samtidigt med en svag förkylning i kroppen. Och en fin fläskläpp i samband med kickboxningen i tisdags - vilket gladde mina arbetskamrater väldigt, för de trodde att jag hade försökt sätta ner foten hemma (haha). Det som faktiskt hände var att en träningskompis missade sin spark och träffade mig istället för mitzan.
Och nu svullnade mina knän upp. Massor med vatten i dem och det gör ont. Var ändå med och värdadeskivstången idag (med lätta knäböj) och har faktiskt lyckats cykla till jobbet ändå.
Får se vad som händer till imorgon men det känns som ett läge för en kortare träningspaus, zonsalva och lite allmän vila.
Kanske skall ge mig på plankan igen. 4:30 i helgen????

måndag 15 september 2008

Småkakor och stjärnsmällar

Vad har hänt? Grannens frånvaro har inneburit ett avbräck i mina rutiner. Istället för rulltårta på söndagen så blev det småkakor - "Jitterburgare" - med garanterat onyttigt innehåll. Till och med barnen tyckte att fyllningen med vispad äggvita och socker var "too much".
Men gudars va goda de var.

Sedan kickboxning: en och en halv timmes rätt bra hårdkörning som avslutades med sparring. Första omgången gick bra. Sedan skulle jag sparra mot Lora som är en av instruktörerna. Hon är väl 17 år, har rött bälte med svart streck i Taekwon-do. Det betyder att hon är en gradering från svart och garanterat livsfarlig. Och jag fick sparra mot henne inte bara en gång. Två sparringomgångar blev det. Jag kan därför i efterhand konstatera två saker:

1. Mina kära träningskompisar är inte längre oroliga för att jag skall ramla ihop.
2. Jag vet definitivt varför jag skall ha garden uppe.

Sicken stjärnsmäll Lora fick in. Jag skulle slå en rak höger och hukar mig en aning när jag slår den för att kunna undkomma eventuella kontringar. Jag kan säga att min gard/duckning inte täckte högra delan av mitt ansikte. Hon satte in ett fint virvelslag och det var bara för mig att räkna stjärnorna som dansade omkring.
Men sablar vad skoj det är. Inte att räkna stjärnor alltså, men att sparra. Jag fick in en fin virvelspark mot hennes mage som jag fick beröm för.

Idag nöjer jag mig med ett medelpass på Friskis. På sätt och vis skönt att få träna utan att "åka på stryk".