fredag 13 februari 2009

Vilodag med minnen från Kina

om du kan kalla det för vilodag egentligen. Jag gick upp kvart i fem som vanligt. Cyklade mina sex kilometer till jobbet. Jobbade mest med sortering och brevbäring under dagen. Cyklade hem vid kvart över tre för att hämta Sofia på dagis. Hem och laga mat.
Nä. Vilodagen var nog i första hand från träningen. Jag får tid att uppdatera mig i bloggningen. Jag följer en intressant blogg från Kina just nu. Wushu. Det väcker en del minnen till liv!
1989 var jag i Hong Kong. Jag bara åkte dit. Det är sånt jag gjorde på den tiden. Jag fick infall och följde dem fullt ut. Som till exempel att åka till HongKong utan att planera det något vidare innan. "Det ordnar sig" var mottot och underligt nog så brukar det göra det.
Flög från Landvetter och missade anslutningsflyget i London. Fick byta biljetter och ta en annat flyg som mellanlandade på Fillipinerna. När jag sedan äntligen anlände till Hongkong hade allt mitt bagage försvunnit någonstans i Asien. Dessutom kom jag fram mitt i natten, iklädd jeans, flanellskjorta och skinnjacka - i trettiogradig värme med 90% luftfuktighet. Och utan något hotellrum.

Jag bodde på vandrarhem, tågluffade inne i "Communist China" med en rad olika människor från hela världen. Två engelsmän som fotvandrat över Himalaya. En tysk kille som studerade kinesiska. Två tyska tjejer. En övervintrad amerikansk hippie, vars livsuppgift var att rädda hundvalpar från att bli uppätna.
Jag åt på illegala utekrogar i Hongkong, gatukök i Kina, syltor i Xian, Goungzhou, Beijing och gud vet var annars. Rökte kinesiska cigaretter och drack kinesikt öl. Jag fick visa upp att jag inte hade tatueringar när jag skulle träna på gym (Triadmärken). Träffade två utomordentligt trevliga Chilenare som flyt från militärtjänsten i sitt hemland. Ett gäng svenskar som bjöd mig på Malboro och Carlsberg (åh, gud vad gott DET var).
Alla dessa minnen som bara dök upp och överföll mig när jag läste wushu-bloggen. Och jag tycker verkligen om dessa mina minnen från arton år tillbaka. Jag tänker vila och låta dem komma tillbaka. Det känns bra att återvända till Kina även om det är "bara" i fantasin...

torsdag 12 februari 2009

Winning streak

Nu är jag definitivt tillbaka i "gammal" god form.
Min vecka fram till nu, när det gäller fysisk aktivitet:
Lördag: Hoppis&Skuttis samt joggning
Söndag: Kickboxning 1,5 timme
Måndag: Medelpass på friskis, 1 timme
Tisdag: Kickboxning 1,5 timme
Onsdag: PULS-pass på friskis, 1 timme
Torsdag: Skivstång på friskis 1 timme
Cykling till o från jobbet 5 mil.

Jag känner mig visserligen lite seg i benen, men ändå förvånandsvärt pigg för denna träningsmängd. Ryggen verkar okej, har bara lite "skav" där ryggskottet var, men det hämmar mig marginellt.

onsdag 11 februari 2009

Stel som en pinne

Det var ju nypremiär på kickboxningen igår - ja, inte träningen då, men för sparringen. Träningen gick bra, Känner inte av ryggen nämvärt och jag börjar få hyfsat flås och bra axelkondis. Självförsvar, lite fys, skuggboxning, Björnsvep, kombinationer på mittsor och sedan...
sedan följde en halvtimmes intensiv sparring. Först en mot en (lååånga ronder), sedan två mot en (korta ronder; typ 3 ggr 1 minut).
Då kan jag sammanfatta sparringen så här: stel som en pinne, fötterna fastfrusna eller fastväxta i golvet (dykarkängor), dålig för att inte säga obefintlig tajming i slag och kombinationer, halvslapp gard och lite allmänt mesigt.
Det släppte lite när vi sparrades en mot två, för då gällde det liksom livet. När den förlängda ryggmärgen kopplades in och jag slutade tänka på vad jag gjorde, fungerade det f-n så mycket bättre.
För att sammanfatta detta positivt (ja, jag vet, för Magda Gad blir väldigt arg på mig när jag tänker i negativa banor) så överlevde jag träningen, jag backade inte undan utan försökte stå kvar eller sidsteppa, och framför allt, så kom jag igång i slutet. Jag tar med mig detta som en koncentrerad doft till nästa träning... för det är nog så nu...
...the ruskie is back!

måndag 9 februari 2009

Ready for combat

Hej!

Kan meddela att mucklorna lämnat tillbaka USB-kabeln till telefonen, men efterlämnat någon form av defekt i pc:n som gjort att Nokia pc suite brakat ihop. Därför inga bilder idag heller.
Men jag kan ju trösta er med att jag nästan kommit tillbaka till samma form jag hade innan ryggskottet för ett tag sedan. Träningen går lätt, medelpass känns extremt lätta och kickboxningen också.
På tisdag smäller det på igen och då står det sparring på schemat. Det var ju ett tag sedan jag hade en mental meltdown och vek ner mig i fighten. Men nu känner jag mig hel, stark och smidig. Dessutom ett kilo lättare än för en vecka sedan.
Kan tyvärr inte skriva så mycket mer just nu, för jag skall ut och jaga mucklor...

söndag 8 februari 2009

Coachsamtal och mucklor

Jag hade samtal med min coach i slutet på förra veckan. Samtalet var överlag positivt och vi hade en intressant dialog om några inlägg på min blogg. Jag tyckte det mesta var bra, utom vid en punkt, där coachen satte ljuset på en, vad coachen tyckte, var en svaghet i mitt arbete som chef - nämligen att jag ofta lämnar ifrån mig halvfärdiga lösningar.
Jag kände att jag fick taggarna ut och gick i försvarsställning - vilket jag nu i efterhand förstår beror på att problemet var konkret. Jag skyllde på tidsbrist, korta deadlines och framför allt skyllde jag på den föränderliga omvärlden. Ajaj...
Jag tror den främsta orsaken är felaktig och bristande prioritering bland mina arbetsuppgifter. Tack coachen!

Sedan hade jag tänkt att lägga upp ett par bilder på bloggen - men nu är det så att vårt hem har blivit invaderat av, tro det eller ej, MUCKLOR! Har du läst "Pettsson och Findus" så vet du vad mucklor är. Rätt trivsamma små varelser, men väldigt duktiga på att flytta och gömma saker för hemmets övriga invånare. För att citera "När Findus var liten och försvann":
"Sådär var det jämt! Skruvar, pennor, verktyg, allt möjligt bara försvann, fast han visste precis ungefär var han (Pettsson) lagt dem. Och sedan hittade han dem långt senare någon annanstans. Som om det fanns någon annan i huset som lånade hans saker"
Det som försvunnit nu är: Laddkabel till kameran, USB-kabeln till telefonen, fronten till bilstereon (den hör inte hit egentligen, men jag tar med den bara för att påvisa den oerhörda omfattningen av mucklarnas låneri) och nycklarna till soprummet. Och detta, märk väl, på en helg!
Jag kan inte plocka bilder från kameran, eftersom batteriet är slut och laddkabeln försvunnen. Jag kan inte lägga upp bilder från telefonen eftersom USB-kabeln är försvunnen. Vi har dessutom ingen musik i bilen men å andra sidan gott om stinkande räkskal i hallen.
Så därför inga bilder på helgens träningspass, vilket är lite synd. Men det kommer.