Coach

Jag var på en fantastiskt bra utbildning i tisdags. Den handlade om coaching och om konsten att ge feedback - en del gruppövningar med fingerade kundmöten: en skulle vara kund, en skulle vara säljare och en skulle vara coach.
Om positivt tänkande och om positivt handlande.
Vi fick göra en självutvärdering och det visade sig att jag hade förbättringsområden som jag skall jobba vidare på.

Bråttomskap
Jag tenderar att ha alldeles för bråttom. Ofta. Bara det att jag fyllde i och gjorde färdigt vår självutvärdering, analyserade den själv och skrev in mina starka och svaga sidor - innan vi skulle göra det. Handledaren hade inte sagt ett ord om det. Jag bara antog att vi skulle göra det så....
Mina kollegor skrattade gott. Det dök snabbt upp ett annat fint exempel: Vår chef hade skickat ett mejl angående en konferens i Stockholm som vi skulle till. Lite allmänt hållet i början, och jag läste en bit i mejlet till meningen "Jag har bokat rum på Scandic...". Min första tanke var "Vad bra, då slipper jag göra det" och slängde raskt mejlet.
Ett par veckor senare var vi på konferensen; dagen var slut och middagen skulle serveras vid åtta-snåret. Jag, min chef och mina kollegor stod med en öl i handen och småpratade, då min chef sa: "Det är väl ingen av er som glömt att boka rum på Scandic? Haha!"
Jag tror jag höll på att sätta min öl i halsen. Jag tog undan en av mina kollegor och frågade lite skämtsamt -"Han skojar med oss, va? Det var väl han som skulle boka rum åt oss?" Jag såg på min kollegas ansiktsuttryck att så INTE var fallet.
Hade jag läst hela mejlet från min chef, så hade jag nämligen läst följande -"Jag har bokat rum på Scandic till mig själv. Ni andra bokar rum själva. Ta gärna samma hotell så kan vi dela taxi efter konferensen" Behöver jag berätta om HUR mycket mina kollegor skrattade åt mig den kvällen???

Lyssna
Tätt sammanknuten med bråttomskap. Jag har en tendens att börja prata med en människa för att redan efter tio minuter börja snegla på klockan. Jag tycker själv det låter hemskt, och jag är medveten om att jag gör det, men kan ändå inte låta bli. Varför? Hmmm... Särskilt om vi håller på med problemlösning, så vill jag gärna vidare till nästa punkt, innan den första är riktigt löst.

Bristande självinsikt
Enligt testet har jag en bristande självinsikt. Jag tenderar bl.a. att reagera situationsanpassat - dvs blir någon arg på mig så blir jag arg tillbaka. Knappast ett bra sätt att lösa problem på.

Slutsats? Jag behöver en coach. Vi pratade om det en stund under utbildningen och jag bestämde mig redan där att det skulle bli så. Frågade dagen efter en medarbetare om hon ville coacha mig med detta. En otroligt positiv människa, tålmodig och noggrann. Och hon tackade ja till jobbet! Så vi bestämde oss för avstämningsmöten varannan fredag på arbetstid där hon skall ge mig feedback och sätta ljuset på mitt beteende. Jag, å min sida, skall ha ett öppet sinne och själv försöka arbeta med lösningar och sätt att handla annorlunda.

Nypremiär utan kick

Spännande, spännande.
Idag vaknade jag med smärtande knä och ont i halsen. Idag, som var den dag då jag skulle smyga mig in på kickboxningen igen. Jag kan säga att jag var en tröskel ifrån att inte gå. Frös som en hund, ont i knät, trött efter jobbet:
Men så bestämde jag mig för att plocka bort negativa tankar och plocka fram de positiva. Gå dit, kolla läget, var med en stund. Se hur det känns. Pröva dig fram.
Jag fick pratat med tränaren innan. Han studerade bekymrat mitt knä och kunde konstatera att kickträning var utesluten. Sedan var det på med stödlindan runt knät och gå in i träningssalen. Buga innan jag går in. Hälsar på mina träningskompisar: Och jag känner hur glädjen återvänder.
-"Det är skall bli så #¤%&%¤ kul!!!"
Jag tar en mycket lugnt uppvärmning. Sedan vävs jag in i passet, börjar glömma bort mitt knä, ont i halsen försvinner. Sedan börjar jag svettas. Guuuud vad det är skönt att träna. Slagkombinationer, stegkombinationer, mer slagkombinationer, framåt och bakåt. Höger och vänster. Garden, garden. Vi tränar länge på garden och att skydda sig mot hookar.
När resten av gänget börjar med sparkkombinationerna går jag åt sidan och kör armhävningar varvat med situps. Länge.
När passet är slut efter en och en halv timme står jag där med ett lyckligt leende från öra till öra.
Hur länge är det kvar till nästa pass???

Höstkänslor

Nu är den äntligen här... hösten. Passade på att ta några bilder på promenaden igår.

Jag och Sofia funderade lite över livet, varför träden tappar sina blad (vi kom fram till att de går i ide på vintern), och började räkna upp saker som är bra med hösten.

Sofias och pappas fem bra saker med hösten:

1. Vi kan ta på oss tjockare kläder igen.
2. Det är lagom varmt eller kallt när vi promenerar med hunden.
3. Pappa kan laga goda, varma soppor igen (fast pappa tycker det är ännu godare med höstgrytor).
4. Vi kan tända lamporna på kvällen och mysa i soffan.
5. Hoppis&Skuttis börjar på hösten.

Och då har jag och Sofia gallrat rätt hårt: falläpplen, höstfärger, dagis, svampar, snart julafton... fick strykas från listan tillsammans med en hel del annat.

Bara känslan av att cykla till jobbet med morgonkylan i näsan är fantastisk. Att träna inomhus. Minnas denna sommar, som var så fin.

Skriv gärna en kommentar om saker du tycker är positivt med hösten: listan kan nog fyllas på i det oändliga.