tisdag 2 december 2008

Cykelolycka

Jag undrar bara om julstressen satt sig i mina medtrafikanters hjärnor?
Igår cyklade jag till och från jobbet, som vanligt. Cyklar ju hemifrån vid halv sex och hemåt vid halv fyra. Det är alltså tämligen mörkt ute.
Därför har jag följande utrustning:
Hjälm, reflexväst, postjacka (översållad med stora reflexer), postbyxor (reflexer på benen), framlykta, baklykta, reflexer på ekrarna fram och bakdäck samt reflexer på ryggsäcken. Detta borde innebära, iallafall i min värld, att jag lyser upp som någon form av supernova om så bara en ljusstrimma träffar någon del av min kropp. Eller???

Ändå inträffar följande scenario: på väg till jobbet cyklar jag genom en korsning. Det kommer en V40 från höger när jag är mitt i korsningen. I full fart. Jag tänker: -"Han ser mig" och får sedan i nästa sekund slänga mig åt sidan, när människan (?) i volvon ställer sig på bromsarna så att gruset i korsningen rasslar. Stannar med tio centimeter till godo. Människan (?) i volvon bryr sig inte ens om att veva ner rutan och fråga hur det gick eller be om ursäkt. Så fort jag kommit undan från hans front rivstartar bilen och försvinner.

På vägen hem cyklar jag genom en rondell. Samma sak igen! Det kommer en volvo (en annan denna gång; en V70) från höger. Denna gång går det inte lika bra. Han touchar mig, trots att jag lägger cykeln i en "bredsladd" för att komma undan honom. Fronten tar i bakdäcket. All heder åt bilföraren för han sticker inte från platsen iallafall. Stänger av motorn, plockar ut öronsnäckan ur örat och stänger av mobilen, vevar ner rutan och ber tusen gånger om ursäkt. -"visst, visst, ingen fara, jag får också se mig för" hör jag mig själv säga. Han försäkrar sig flera gånger om att allt är okej och vi skiljs åt som vänner.

Inte för att jag tror att volvoiter kör vildare än andra. Men kan det vara julstressen som redan satt in. Och är det värt det i så fall? Vad säger du?

måndag 1 december 2008

Repetition, repetition...

Jag hade ju tänkt lägga in ett extra löppass i veckan för att se om det fick upp konditionen (det var felformulerat: jag menar detta: jag tänker lägga in ett löppass i veckan FÖR att få upp konditionen!). Måndagar är en bra dag, rent träningsmässigt. kickboxning på söndag och tisdag blir en fin inramning till detta. Vila på onsdag och sedan skivstång på torsdag. Så jag bestämde att det fick bli så!

Sedan bestämmer sig det stora flertalet företag i Sverige att skicka reklam med Posten 1/12-2008. Och sedan fick vi några sjuka. Och sedan var jag ute i trappbrevbäringen. Typ i tre och en halv timme i tre och fyravåningshus. Med närmare 400 gram reklam per hushåll. Lägg på cyklingen till och från jobbet på 1,2 mil så känner jag att jag just nu inte är i något större behov av att gå ner till gymmet och utmana löparbandet.

Positivt: jag fick en ordentlig genomkörare av vader, lår och sätesmuskeln och det utan att behöva betala något. Dessutom ute i friska luften under lång tid och fick se dagsljuset. Syre. Trevliga kunder. "Rosiga kinder". Uppehåll hela tiden som jag var ute. Lagom varmt. = en kanondag, helt enkelt.

Och dagens ros till brevbärarna i Kungälv som jobbar i ur och skur och inte bara kan plocka russinen ur kakan som jag gör. Vem vill du göra glad med en ros?

söndag 30 november 2008

Advent

Jag har spanat lite på andra bloggar innan jag sätter mig för att skriva själv. Fegt? Kanske. Men frågan är om det gjorde skillnad. Titta bara på min överskrift. Advent. Otroligt originellt!

Jag vill egentligen skriva om min PM men jag känner att det börjar bli lite tjatigt. Så jag skulle lägga upp ett par bilder från det pyssel som vi höll på med idag; snögubbar, tomtar, kälkar, vinterlandskap och annat som du kan göra med lim, tygbollar och piprensare:




Träningen var helt okej. Såg en väldigt rolig checklista hos Magda Gad. Vill väl inte kopiera den fullt ur men lite så blir det efter varje träning. Näsor, smalben, underarmar, lår och magen brukar vara det som får "stryk". Vi pekar varandra och skrattar med varandra. Idag var det mycket stryk på underarmarna: mycket olika boxningskombinationer med efterföljande sparkar tar hårt, särskilt om du står och dagdrömmer och inte riktigt hänger med.
Känner dock att jag fortfarande har svårt med flåset. Inte alls som innan kalibreringen av PM´ern men ändå. Kan det vara så att konditionen gått ner sedan sommarens löppass? Jag skall testa med att lägga in ett pass i veckan på löpbandet. Så får vi se.

Kommer hem till dukad middag, vilket får anses vara en lyx - mmmmmm... fläskfilé med ris och stekta champinjoner. Iskallt vatten att dricka. Sedan en kopp kaffe och sängläge eftersom jag fick med mig en tidning hem. Härligt.

Trevlig advent på er allihop och hoppas ni får en härlig vecka!