Fyspass

Jag lyckades lura in RIK (Redbergslids IK) till Gymdagen på Friskis i Kungälv. 15 lagom långa och biffiga killar kom och var väldigt nervösa inför passen som de skulle vara med på. Och sedan släppte det. Fast halvvägs in i första passet med crossfit hördes följande, lite ansträngda, kommentar:
-"Fy f-n, jag springer hellre milen..."
Hehe. Och de har inte varit på Kickboxningen än. Hehe...

Själv var jag aktiv på den efterföljande Cirkelfysen. Första passet på tre månader. Usch, säger jag bara. Man kör ju 30 stationer och efter ungefär 5 så började det smärta i låren. Efter tio blev det jobbigt. Efter tjugo var det kramp.
Träningsvärk imorgon lär vara en lågoddsare.

Pressad tur

Ibland undrar jag vad det är för fel på mig. Idag är det torsdag och torsdagar är den dagen då jag "mysjoggar": så jag tog mina nya skor och gav mig av till det lilla, lagom backiga, spåret i Ytterby. Tre varv á 2,3 km låg framför mig i solskenet och den lagom kalla vinden. Det var verkligen perfekta förhållanden för att "mysjogga".
Så jag joggar iväg. Lugnt och fint. Slappnar av i axlarna. Andas genom näsan och försöker verkligen njuta av naturen och vädret. Och sedan möter jag två löpare. Efter typ 300 meter. De snackar medan de springer och nickar när de springer förbi mig. Och det är just sånt här jag INTE fixar.
Jag vet på ett ungefär var jag borde möta dem igen, om jag håller samma tempo som de gör. Och ökar därför tempot. Möter dem halvvägs. De nickar mot mig igen. "FNYS".
Fixar att möta dem "halvvägs" igen. Ökar hastigheten. "Vinner" nästa halvvarv.
Och så blir det resten av tiden. Vart tog känslan vägen nu då? Vädret? Solen? De avslappnade axlarna?
-"Jävla idiot" säger jag till mig själv. "Vad är det för fel på dig? Varför skall du tävla med två människor som du aldrig träffat?"

Ja-a-a. Vad är det för fel på mig?

Hedrande

Jag har fått två riktigt hedrande erbjudanden:
1. Bli skickad på ledarutbildning för F&S.
2. Att få hålla i kickboxningspass.

Hmm... det här blir inte lätt...

Kommuni... va?

Tvådagars kommunikationsutbildning igen. Denna gång med inriktning på coaching.
Fullproppad med tekniker, fraser och nervpressande upplevelser. Som t.ex. att se sig själv på film i samtalssituationer med medarbetare.
Några av mina egenskaper är tydliga:
Jag har lätt för att lyssna aktivt, men bara till en viss gräns. Sedan blir jag otålig och kommer med en lösning (= tar ifrån dem möjligheten att växa och lösa problemet själv).
Jag slarvar med att ge feedback.
Jag är bra på att uttrycka mig i bilder.

Nu fortsätter jag att försöka utveckla dessa sidor.

G-U-U-U-L-L-D!!!!

Äntligen satt den - guldmedaljen! Det var sex stycken med i Sebbes grupp i Stenungsund Open, "kadetter avancerade". Han förlorar första matchen, vinner den andra och går vidare. Vinner semifinalen. Går upp i final mot den motståndare som slog honom i första matchen och som är högre rankad (1:a GUP = 1 gradering från svart bälte).
Finalen går naturligtvis till förlängning efter två ronder. Där sätter Sebbe två superman-punchar. OCH VINNER!!!!!!!

(Sebbe i svart hjälm)