lördag 10 januari 2009

Dan före dan

Ja just det.
Nedräkningen är i stort sett klar. Imorgon "smäller" det igen. Då är det äntligen dags att få "träffa" mina gudomliga kickboxarkompisar.

Det blev till slut en vilodag, då. Enda aktiviteten idag var ett pass med HoppisSkuttis; Sofia njöt verkligen i fulla drag. Jag passade på och ta ut rörelser och övningar fullt ut och tro det eller inte, men jag blev svettig. Passade på attstrech ordentligt efteråt. Bland annat med Sofia som hjälp. Märker en stor skillnad mot bara två veckor sedan för jaghar blivit mer vig. Eller kanske inte mer vig, men jag slappnar av mer i strechingen och då kommer jaglängre ner i övningarna.
En längre promenad med hunden och sedan hade vi kalas för min kära sambo som fyllt ****, hm, ja, jag skall ju inte avslöja en kvinnas ålder.
Grön bandpasta med fläskfile i gorgonzola-tomat-gräddsås med en god sallad. Mmmmmm... Massor av energi.

Återkommer definitivt imorgon. Kickboxning.. Mmmmmm....

fredag 9 januari 2009

Intensiv-vård

Jag försöker vårda min kropp.
Jag försöker vårda min själ.

Därav min envisa träningsdos som gör mig starkare, smidigare, tuffare och mer orädd för varje dag. Det är makalöst vad det är lätt att sätta upp gränser för sig själv, medvetet eller omedvetet, som genast blir omutliga sanningar. Och vad otroligt svårt det är att flytta på dessa gränser sedan.
Jag hade bestämt mig för att jag måste ha vilodagar för att bli starkare. Javisst, det kanske jag behöver. Men hur många? Gräns och rädsla att testa!
Jag hade bestämt att jag inte orkade intensivpass. Javisst, det kanske jag inte gör. Men hur många gånger? Gräns och rädsla att testa!
Jag hade bestämt att jag aldrig skulle hinna träna klockan fem på en fredag. Varför inte? Gräns och rädsla!
Idag körde jag station intensiv för andra gången i mitt liv. Förra gången, för en vecka sedan var hemsk. Denna gång bet jag ihop, koncentrerade mig och... nej, jag orkade inte alla övningar fullt ut. Men många fler än förra gången. Vissa övningar hade blivit lätta istället för tunga. Undrar då vad som händer nästa fredag? För nu vet jag ju att jag kan träna klockan fem på en fredag. Också.
Jag vet att jag blir starkare av att träna mer, mycket mer, än jag gjort förut.
Och nu är det bara två dagar kvar till kickboxningen. Och jag känner mig starkare än någonsin.

Detsamma gäller min mentala status. Jag har alltmer vågat styra mitt tänkande åt riktningen att jag kan göra saker istället för att jag inte kan göra saker. Att se möjligheter och inte hinder. Att flytta gränser istället för att sätta upp dem.
Jag har börjat ställa två fantastiskt lätta frågor varje gång jag tänker eller någon annan säger att något inte kommer att fungera:
-"Varför?" ... och ...
-"Vad finns det för lösning?"

Och att ha med sig: Det finns ALLTID en lösning.

torsdag 8 januari 2009

Guldpass 2

Ojoj... Nu börjar det ta fart.
Tuff dag idag. 3,5 timmes brevbäring i halv snöstorm och då pratar vi inte bil utan trappor och loftgångar. Cyklar till och från jobbet i is och modd. Och sedan skivstångspass och det är det sjätte träningspasset på fem dagar. Och det roliga är att jag känner mig bara starkare och starkare. Kan jag ha haft fel? Blir jag så mycket bättre när jag tränar så mycket (i mina ögon) än när jag vilade tre dagar i veckan?
Jag lade på 28 kilo på stången i sista knäböjen och var visserligen trött, men inte färdig. Trött på rätt sätt. Mjölksyra, darriga muskler men inte TRÖTT - vilken underbar känsla.

Imorgon siktar jag in mig på intensiven (på friskis alltså, inte sjukhuset...) kl. 17.00: och köpt lite goda nötter att mumsa på till kvällen.

När det gäller den fina mardrömmen jag hade häromnatten som gjorde att nära på bet av mig tummen (jösses, 45 år gammal och sover med tummen i munnen) har jag kommit på vad mardrömmen handlade om:
Jag hade tappat bort min mobiltelefon (jobbtelefonen) just den dagen som det var ett viktigt chefsmöte inne i Göteborg. På Clarion (???) hotel. Eftersom jag tappat telefonen, så behövde jag, enligt drömlogik, inte infinna mig på mötet. Och jag kunde inte heller ringa och säga att jag inte kom. Eller fråga var mötet var. För det visste jag ju inte. Så jag stannade helt enkelt hemma. Sedan åkte jag in till mötet ändå. Jag visste ju att det var på Clarion Hotel. Ligger tydligen på Avenyn, för er som undrar. Kl. tolv när lunchen var. Då hade den personen (tydligen vår nye högste chef) redan gått. Mycket irriterad på att jag inte varit där. Och då skall vi inte tala om vad min närmsta chef var. Och det var någonstans där, när jag förklarade varför jag inte dykt upp förrän till lunchen, som jag satte tänderna i tummen. Och vaknade. Och blödde. Så nu vet jag vad jag skall göra nästa gång jag hamnar i en jobbig situation med högt uppsatta chefer. Jag biter mig i tummen. Eller är det ett sk "bad carreer move"???

onsdag 7 januari 2009

Guldpass

Idag var det femte passet på fyra dagar. En medveten satsning för att få upp konditionen innan kickboxningen börjar på söndag.
PULS igen - naturligtvis. Ett riktigt, härligt, störtskönt svettpass. Till och med fötter och armar börjar harmoniera med varandra. Trots att det var jobbigt, var det ett pass som man nästan skrattade sig igenom. Tjoade till och med ett par gånger.
Nog för att kickboxning är roligt - men det finns inte mycket som slår stämningen på ett bra friskis-pass här i världen.
Gårdagens pass, intensiv, var dock en historia som jag snabbt lade bakom mig. Körde med huvudet in i väggen redan efter första styrkedelen och var totalt slut i halvtid. Tog det sedan medvetet lugnt under andra styrkedelen för att sedan stå och vara hur pigg som helst när passet var slut. Det var jättesnopet. Så jag lunkade iväg till löpbandet och ställde mig där i femton minuter (3,5 km). Då kändes det lite bättre. Konstigt med kroppen. Att den kan reagera så olika på pass med bara en dag emellan. Eller sitter det i huvudet. Det är kanske inte för inte jag biter tummarna av mig i sömnen?

tisdag 6 januari 2009

Mardröm

Detta är nog rätt så roligt.
Igår natt vaknade jag (runt fyra på natten) av en skarp smärta. Jag skrek rätt ut och greppade tag om min tumme, som gjorde fasansfullt ont. Mörkt i sovrummet, inga glasögon på mig. När jag lossnade greppet runt tummen såg jag blod. Mycket blod. Det rann från tummen, handen var klibbig och jag rusar upp ur sängen utan att riktigt ha koll på läget.
Det är då det slår mig! Jag har i sömnen bitit mig själv i tummen!!!! Så hårt att nagelbandet sprack och det formligen forsade blod. Pinsamt? Bara förordet.
In på toaletten, spola rent, på med plåster och, aningen skamset, smög jag tillbaka till sängen och fösökte somna om så snabbt som möjligt.

På morgonen frågade naturligtvis min sambo mig varför jag hade plåster på tummen. Lång tystnad. Sedan mumlade jag lite omständigt om vad som hänt.
Min sambo skrattade så hon grät. Säkert fem minuter. Och varje gång hon fick syn på plåstret började hon naturligtvis skratta igen.

Tur att man kan bidra med lite munterhet här i världen. På egen bekostnad.

måndag 5 januari 2009

Träningsnyhet

Hejsan.
Var ute och snurrade i bloggvärlden, när jag på lite omvägar hamnade hos snorkfröken. Hon nämnde funbeat där hon registrerade sina träningar.
Frågade och fick svar från henne om vad det var - vilket visade sig passa perfekt just nu. När det gäller mina träningsmål under året som jag skrev om för ett par dagar sedan, så fick jag ju tips från min "bloggcoach" Vida om att sätta upp delmål, mål och belöna sig själv.
Funbeat är det perfekta redskapet. Här kan jag lägga in mina träningar, få diagram och statistik, mäta mot uppsatta mål och hur mycket mer som helst. Perfekt! Tack Snorkfröken! Tack Vida!

Idag blev det medelpass på Friskis. (Hehe... slapp löpningen ännu en dag...). Märker redan nu att konditionen är på väg upp. Skönt att jag börjat långt ner, då märks framstegen så mycket mer. Får se hur det blir när första kickboxningspasset kommer (14/1) och om det redan nu kommer märkas någon skillnad. I så fall... pass upp fighters, here comes a ruskie.

söndag 4 januari 2009

Dubbelpass

Idag fick jag äntligen knäckt en länge efterlängtad tanke: köra dubbelpass på Friskis. Det närmaste jag har varit var när jag kört Spin/styrka, dvs först skivstång och sedan spin. Men då är passet 1,5 timmar, vilket visserligen kan kännas tungt, men ändå...
Idag fick jag chansen att dubblera. Först skivstång i en timme, sedan ett snabbt ombyte och ett härligt PULS-pass på en timme. Det kändes riktigt, riktigt bra, både på skivstången och PULSen. Samma pass som jag tragglade mig igenom i måndags och nu fungerade både fötter och händer bra (dessutom samtidigt i de flesta fallen) i de flesta stegkombinationerna.
Och hugaligen... visst tycker jag detta är roligare än att springa. Jaja... jag vet... inget kan mäta sig med löpning när det gäller kondition.
Fått lite löpartips från Carro. Intervallträning. Det var nästan så jag kunde se det sneda sadistiskta leendet på hennes läppar när hon skrev det. Hugaligen är ordet.