fredag 9 januari 2009

Intensiv-vård

Jag försöker vårda min kropp.
Jag försöker vårda min själ.

Därav min envisa träningsdos som gör mig starkare, smidigare, tuffare och mer orädd för varje dag. Det är makalöst vad det är lätt att sätta upp gränser för sig själv, medvetet eller omedvetet, som genast blir omutliga sanningar. Och vad otroligt svårt det är att flytta på dessa gränser sedan.
Jag hade bestämt mig för att jag måste ha vilodagar för att bli starkare. Javisst, det kanske jag behöver. Men hur många? Gräns och rädsla att testa!
Jag hade bestämt att jag inte orkade intensivpass. Javisst, det kanske jag inte gör. Men hur många gånger? Gräns och rädsla att testa!
Jag hade bestämt att jag aldrig skulle hinna träna klockan fem på en fredag. Varför inte? Gräns och rädsla!
Idag körde jag station intensiv för andra gången i mitt liv. Förra gången, för en vecka sedan var hemsk. Denna gång bet jag ihop, koncentrerade mig och... nej, jag orkade inte alla övningar fullt ut. Men många fler än förra gången. Vissa övningar hade blivit lätta istället för tunga. Undrar då vad som händer nästa fredag? För nu vet jag ju att jag kan träna klockan fem på en fredag. Också.
Jag vet att jag blir starkare av att träna mer, mycket mer, än jag gjort förut.
Och nu är det bara två dagar kvar till kickboxningen. Och jag känner mig starkare än någonsin.

Detsamma gäller min mentala status. Jag har alltmer vågat styra mitt tänkande åt riktningen att jag kan göra saker istället för att jag inte kan göra saker. Att se möjligheter och inte hinder. Att flytta gränser istället för att sätta upp dem.
Jag har börjat ställa två fantastiskt lätta frågor varje gång jag tänker eller någon annan säger att något inte kommer att fungera:
-"Varför?" ... och ...
-"Vad finns det för lösning?"

Och att ha med sig: Det finns ALLTID en lösning.

5 kommentarer:

Vida sa...

Så cooolt... att våga tänka utanför ramarna och leta lösningar istället för att bara säga att det går inte.
Du kommer att gå långt.

Men glöm inte att practice the art of chilling också för det är också viktigt.

/Liv

Arj sa...

Chilla e skönt!

Pain is just weakness leaving your body sa...

Ett av mina favorit pass går på fredagar kl 18 och jag är för det mesta där!!! Det där med gränser och rädslor är intressant , jag tänker nu på min förkylning som jag så envist har förträngt ....och trots att jag nu vilar IGEN så finns det en liten envis j*vel i mig som näsvist stampar i marken och undrar vem som sagt att det SKULLE ha varit bra nu bara jag vilat , det kan ju vara så att det endå vart likadant......Sen manar jag fram mitt kloka jag och ser hur hon reser sig och klubbar ner den envise j*veln med en slägga ...och sen fortsätter hon att vila....gräns och rädsla????

Arj sa...

Det känns som om vi alla kämpar med det du säger. Mycket klokt att lyssna på kroppen, men jag kan pressa mig mycket mer än jag gjort tidigare, det har jag förstått.
Jag tror att jag fortfarande bär på en rädsla från alla de pass då jag höll på att svimma för att inte hjärtat funkade som det skulle. Och den gången jag verkligen tuppade av. Det sitter i. Och det skall bort. För jag är FRISK!!!!

Pain is just weakness leaving your body sa...

Ja Du har verkligen rädslor att kämpa med ! Annat än våra vardags noijor....Men Du verkar vara på godväg att vinna över dina rädslor och Din vän PM jobbar ju som han ska!!! Bra att du dessutom har identifierat känslorna som just rädslor så att du vet ditt utgångsläge s.a.s Ibland blir det svårt när man inte kan identifiera en känsla som just rädsla och inget annat.