Fördomar straffar sig dyrt!

Jag gjorde världens tabbe på kickboxningen i torsdags och har därför inte kunnat träna på två dagar. Nio ronder ggr tre minuter med K-1 och lowkicks gjorde sitt för mina lår.
Gårdagen vill jag inte prata om. Jag kom knappt ur sängen och hela dagen var ett enda töcken. Idag var smärtan i låren bara till viss del outhärdlig. Först nu på kvällen börjar det släppa i benen. Två dagars träningsuppehåll! Det har jag inte haft sedan 8:e maj, då jag hade ryggskott. Helt otroligt att man kan ha så ont utan att det syns något.
Det värsta av allt är att denna smärta var självförvållad. Jag var i rätt dålig form och hade ont redan innan träningen i torsdags men bet ihop. Sedan när det blev sparring så var jag taktisk. Valde ut mina motståndare efter deras kapacitet - en som är duktigare än mig, en som är på samma nivå och sedan någon som jag kan hantera på ett enklare sätt. Det blir omväxlande, jag lär mig olika saker. Att försvara mig mot dem som driver på, växla försvar och anfall mot jämnbra och visa på luckor på dem som är lite "grönare" än mig. Samt hämta andan lite och kunna dra ner på tempot.
Efter sex ronder var jag rätt mör. Orkade inte riktigt sparka utan ägnade rond fem och sex åt att försvara mig och även det med måttlig framgång. Så jag valde ut en "gröngöling" till rond sju. Han hade inte varit med mycket innan, hängde inte riktigt med i fysen och så lite slapp ut. Otränad.
Vi hälsade på varandra innan ronden gick igång. Jag hann fråga hur länge han hade tränat. Jag väntade mig ett svar av typen -"Började nu i sommar". Vet du vad han svarade?
-"Jag har kört thai och MMA i tolv år".
Aj-aj-aj-aj.....

Helt mosad...

...både i psyket och kroppen.
Grannen knackade på i förrgår kväll klockan kvart i elva på kvällen. Jag öppnar och tror att hon skall fråga om jag vill följa med ut på kvällskissen med hundarna. Nä.
-"Är inte detta ditt cykellås?" frågar hon istället.
-"Jooo."
-"Jag hittade det på marken. Jag tror att din cykel är väck" säger hon.
-"Jaaaa" säger jag när jag tittar mot cykelstället.
Vad är det för ... som snor en cykel på en onsdagkväll? Som tar sig tid att pilla upp ett kombinationslås mitt i en bostadsområde?

Sedan var det kroppen som fick sitt också. Intervallträning på onsdagen (1*900m, 8*450 meter, upp- och nerjogg ca 2,5 km). Och kickboxning i torsdags. Det var inte bra kan jag säga. Det måste varit cykelstölden som påverkade mitt omdöme, för jag har kört hårda intervaller en gång förut innan kickboxning med precis samma resultat. Kände redan på uppvärmningen att benen inte var med. Och vilken uppvärmning. Den skulle vara 15 minuter, men det kändes mer som en halvtimmes fys istället.
Armarna var bra med. Boxningen funkade väldigt bra, sedan jag fick tipset om att fokusera mindre på kroppsslag och mer på huvudet. Men kickboxningen gick inte. Benen var inte där helt enkelt. Men det var ju plågsamt och bra träning för mitt pannben.

Idag skall jag till cykelaffärn och polisen. Få se vad det blir för cykel nu, när min gamla är borta. Buhuuu :-((

Med åldern försvinner inte...

...rätten till att ha en massa skoj.Det är nog rätt okej att bli gammal iallafall. För är det något jag inte vill, så är det att bli tonåring igen.

Ekorrhjul

Jag tyckte att semestern gick väldigt fort, trots att jag hade fem veckor på raken. Sedan började jag jobba och vips blev veckorna återigen inskränkta till två dagar: Måndag och fredag.
Och för några dagar sedan kom jag på att jag går i pension om 14 år. 14 år! För jag vill gå i pension vid 60 (om jag klarar det ekonomiskt). Och då slår det mig att jag snart är mer gubbe än idag.
Vart tar tiden vägen egentligen? Jag har helt klart drabbats av ålderspaniksyndrom. Och vill dessutom inte arbeta heltid. Jag hinner ju inte med någonting.
Hoppas pengarna från Hässle dimper ner snart. För det måste vara idioti att arbeta 50 timmar i veckan! Som bara är två dagar lång!!

Simhud...

...mellan tårna. Jag skojar inte. Jag kommer snart att få det. Som tur är kör jag lite omväxlande och cyklade de 6 km hem idag. Istället för att springa i ösregnet. Jag skrattade på vägen hem, helt dyngsur var jag. Som i ren protest tog jag en vilodag idag. Från träningen alltså.
Men det vänder nog snart, det här med regnet. Annars kanske man skulle införskaffa ett par simfenor istället för ett par nya joggingskor. Och torrdräkt.

Motvind...

...var fredagens melodi. Typ 320 m/s. Tillsammans med iskallt regn. INTE kul att jogga hem under de förutsättningarna. Dessutom hade jag bara shorts och t-shirt på mig. Skulle behövt öronmuffar och vinterutrustning istället.
Vad är problemet med vädret egentligen. Är det så bara för att jag inte köper ekologiska tomater?? Det skulle ju bli varmare och inte kallare, säger alla. Lördagen blev dock bättre. Körde tvåminuters-intervaller. Flåset inte okej med det beror nog mest på antibiotika Men å andra sidan så blev det ju bra mycket varmare på lördagen. Kanske var värt att satsa på oekologiska tomater ändå.
Idag gym.