lördag 7 augusti 2010

04:00

Jag ställer klockan på 04:00 inatt. Detta missar jag INTE!

Långpass

Jag testade ett långpass igår (mina mått - allt är relativt) på 11,5 km. Det var ett av dessa underbara pass som bara dyker upp och när det känns som man kan springa i all evighet. 20 km hade inte varit jobbigt igår - men jag får ju tänka på hjärtat också.
Idag blev det en kombination - 6 km joggning plus 10 km cykel. Jag försöker tänka på tempot och det är alltigenom mycket lugna pass.
Jag tänker: Får jag inte köra högintensivt får jag testa lågintensivt. Men hur roligt är det att köra 4,5 km lågintensivt? Så det blir "lång"-intensivt istället.
Nu har följande hänt: Mitt pannben gillar långa pass helt plötsligt, bara för att jag inte kör på tid. Och jag känner att ett minitriathlon inte blir särskilt jobbigt utan bara riktigt skoj.

fredag 6 augusti 2010

Glädje

Hur får man loss nerver efter bråk med försäkringsbolag, höga avgifter och en sjuk häst?

1. Semester
2. 11,5 km på små skogsstigar i 5:30-tempo.

Ahhh.....

torsdag 5 augusti 2010

Förvånad?

Det är svårt att bli förvånad när man pratar med försäkringsbolag.
Ändå lyckas de. Varje gång.

Veterinären hade råkat skriva att Puttes tandfraktur orsakat bihåleinflammation. Försäkringen täcker inte bihåleinflammation. Därför gäller inte försäkringen för tandfrakturen heller.
Va?

Dessutom så är det fel försäkring på Putte. Visserligen är det Agria själva som sålt försäkringen till oss och som vi noga betalat de senaste 20 månaderna. Men det är fel försäkring, för Putte skall ha veteranförsäkring. Den täcker nämligen inte frakturer.
Va?

5200:- blir summan att betala.
VAAA?????

onsdag 4 augusti 2010

Hästkräk

På fredag jobbar jag sista dagen innan semester. På lördag skall vi åka till Värmlandstorpet. Trodde jag.

N-o-o-o-o-o-o-t

Ena hästkräket har naturligtvis dragit på sig en svår inflammation i tanden och det blir veterinär, medicin och "avvakta" tills på måndag.
Sebbe bryter ihop (för att vi inte kan åka).
Sofia bryter ihop (för att vi inte kan åka/för att det är hennes häst)
Jag bryter ihop (för att jag tänker på antalet nollor på veterinärfakturan)
Annelie - ja, hon med.

BRA början på semestern!

måndag 2 augusti 2010

Väldresserad

Min sambo går iväg till stallet för lite ridning och annat sånt pyssel, med orden att det är dammigt hemma.
Jag ställer ifrån mig kaffekoppen. Plockar undan skräp (läs barnens grejer), tar fram dammsugaren och gör rent. Piskar mattorna. Tvättar golven. Fixar disken.
Det var först en stund efteråt som jag kom på mig själv. Hon sade aldrig att JAG skulle göra det. Jag bara gjorde det.
Snacka om att vara väldresserad.

söndag 1 augusti 2010

Så in i bänken...

...LAT!

Jag har lyckats med att bli ur-lat.
Jag gav mig av på en längre tur igår. Eller så var tanken. Det var molnigt, lite duggregn och jag hade Bob M som sällskap, vilket alltid ger ett leende på läpparna. Vinkade på personer som jag mötte.
Sedan försvann molnen och solen kom fram. Det blev klibbigt och varmt och medvinden som brukar vara en kompis, förstärkte bara det klibbiga och fuktiga. Så jag bestämde mig för att korta av turen till ca 10 km istället för tänkta 13. Den tanken var angenäm.
Sedan började det svida i höger fotsula. Och undersidan av vänster häl. Och göra ont i höger lilltå. Så jag bestämde mig för att korta av turen till 8 km istället för tänkte 10. DEN tanken var också angenäm.
Sedan började det trycka på. Inte kisseriet. Utan det andra. Så jag bestämde mig för att korta av turen från tänkte 8 km till 5,5 km. Den tanken var inte ens angenäm. Mer av en halvgäsp.
Sista 500 m gick jag. Testade att köra lite bakåtsparkar. Och lite sidohopp. Men det var inte heller angenämt.

Så när jag väl var hemma satte jag mig på utsidan och grubblade lite. Om detta hade hänt för ett år sedan, eller till och med för 6 månader sedan, så hade jag varit så frustrerad över mig själv så jag hade gått i småbitar. Jag hade svurit och spottat och fräst och varit odräglig fram till nästa pass, då jag kört skiten ur mig själv.
Men nu?
Nä. Jag var inte ens irriterad. Jag bara ryckte på axlarna åt det hela. Det är ju så vi LATA människor gör?
Eller lata och lata. Jag kanske bara är harmonisk?