lördag 25 juli 2009

Vad då-då??

Jag var nere på gymmet igår morse (morse och morse... klockan var tio på förmiddagen. Hur i h-skotta skall jag klara av att börja arbeta på måndag?). Tittade mig oroligt/förväntansfullt omkring för att se om Bettan är där, och kunde avslappnad/besviken konstatera att hon höll sig hemma.
Körde igenom biceps/triceps på 20 minuter för att sedan avsluta med två konditionsövningar:
Fisketävling på roddmaskinen (1 km på 4 minuter)
Grodhopp, armhävningar, situps - 21, 15 9 reps i ett svep.
Jag konstaterar både avslappnat och lättad att ljumsken/baksidan på låret som blev söndermosad i kickboxningen läkt fint och bara stramade lite i den efterföljande stretchen. Vaden däremot hade inte läkt riktigt. Det gick bra att träna men det stramar i den. Mycket svagt, men ändå lite känning vilket är störande.
Idag skulle jag köra backisar i Fontin (4 * 1 km) men jag avstår med hänvisning till vaden. Det blir (inspirerad av Snorkfröken) 8 * 800 meter istället. Skall våga mig på sub 4:30 tempo. Tanken är att köra "rondintensiva" intervaller och kanske som en bonus få upp löphastigheten lite.
Good luck to me!

torsdag 23 juli 2009

Halvt om halt

Nåja.
Lite haltade jag allt idag när jag kom till kickboxningen. Jag försökte få loss smärtan i baklåret genom en lugnjogg igår på 7 km lätt teräng och det gick sådär. Fick ont i höger vad också - känns som en liten sträckning, men skam den som ger sig.
Haltade alltså, som jag lovat, iväg mig själv till kickboxningen idag för att köra ett dubbelpass. Kände av baksidan och vaden under uppvärmningen så jag bestämde mig rätt snabbt för att hoppa sparringen och "bara" köra teknik och fys. Och det var att satsa på rätt häst, om man säger så. För äntligen, äntligen, äntligen fick jag öva ordentligt på lowkicks! Tack! Nu börjar det likna något. Skitkul.
Stannade kvar en liten stund för att titta på sparringen. Vilken tur att jag duschade innan, för annars hade jag säkert hoppat in trots allt.
Bortsett från vaden och baksidan så känns allt bra. Lommar iväg till gymmet imorgon bitti för att köra lite styrka och sedan blir det sista helgen denna semester.

Halvt om halvt

onsdag 22 juli 2009

Vissa slutsatser.

Jag drar vissa slutsatser efter första sparringen på två månader.

  1. Konditionen lämnar inget att önska. Vi gick 10 st. 2-minutersronder, 5 st 1-minuters (utan vila mellan) och 2 st. 3-minutersronder. Inga problem att hålla mjölksyran i schack och flåset under kontroll. MVG på den punkten. Att jag fick lära mig skillnaden mellan aerob och anaerob träning har gjort så otroligt mycket att jag knappt tror att det är sant.
  2. Handteknikerna var ett skämt. Men det började lossna lite under passets gång, men oj vad det var pinsamt i början. Handskarna viftade åt alla håll och kanter, garden vidöppen och, ja, helt enkelt ett IG.
  3. Lowkicksen var det inte så mycket med. Jag tror vi bara körde två ronder med svep och lowkicks och då var inte mitt stora problem att utdela, utan att skydda sig. Baksidan på höger lår mår INTE bra idag. Och då sade ändå killen jag sparrade mot att han var snäll. Ett IG på blockeringarna, men det var första gången jag fick testa "live" så det är inget jag hade förväntat mig skulle vara bra.

För att sammanfatta: Jag var otroligt nervös innan vi satte igång. Killarna och tjejerna i Gbgs Kickboxningsklubb ser INTE snälla ut, men som vanligt visar det sig att de har ett hjärta av guld. Konditionen är kanon. Grym mjölksyretålighet i hela kroppen. Ringrostig som en järnkamin som stått utomhus i två år, men det började lossna i slutet. Mycket att lära när det gäller blockeringar med benen. Ujujuj.

Slutsats: på torsdag åker jag in med mitt avdomnade baklår och kör ett dubbelpass. Först teknikträning i 90 minuter, sedan sparring 75 minuter. Dags att knacka rost, med andra ord!

Som bonus tar jag en riktigt långsam njutjogg ikväll för att mjuka upp låren.

tisdag 21 juli 2009

Dagens pass...

...blir ikväll. Tar med mig mina skydd och sticker in till Göteborg för att köra sparringpasset. Det är i runda slängar två månader sedan jag sparrades, men jag har spionerat på killarna och tjejerna. Det verkar inte värre, utan snarare lite lugnare än i Kungälv. Men det är ju som jag skrivit förut två saker jag inte behärskar alls - låga sparkar/svepningar samt att gå in på kroppen (vilket säkert hör ihop). Koreansk Kickboxning håller avstånd till motståndaren, långa sparkar där vi träffar med vristen och nedre delen av smalbenet. Vanlig kickboxning - ja, det är helt enkelt andra tekniker.
Räknar tänderna innan och efter och får se om jag hamnar på minus eller inte.

söndag 19 juli 2009

Min favoritblondin på gymmet...

...kallas för Bettan och är en fullkomligt underbar människa. Visserligen har hon någon form av allvarlig störning, men hon är likafullt en underbar människa. Det är ju jag och hon som brukar blanda pass med varandra, med ett för ledarna ofta något nervpirrande resultat.
Idag tog jag mig för att jogga ner till gymmet för att köra ett seriöst crossfit-pass på 20 minuter. Och springer på Bettan på gymmet. Varpå träningen naturligtvis inte blir särskilt seriös. Jo. Första delen med frivändningar plus knäböj med stång på raka armar gick ju bra. Men sedan...
Bettan förstörde en maskin på gymmet som hon bad mig laga. När jag kör crossfit med dips/chins. Står bredvid mig och pratar om min blogg. Om jag kan hjälpa henne. Mjölksyran sprutar ut genom öronen. Armarna skakar. Pulsen är uppe i 195. Och lika förbannat kan jag inte låta bli att skratta. När jag är klar försöker jag fixa maskinen som ohjälpligt fastnat i ett bottenläge. Jag har en syreskuld som får mig att se i kors och jag bestämmer mig för att släppa projektet med maskinen och köra färdigt passet. När jag är klar och sitter och laddar för löpturen hem kommer Bettan springande med en egenhändigt gjord lapp som det står "trasig" på. Jag antar att den är till maskinen men jag vågar inte fråga utan springer hem istället.
Nu när du läser detta, Bettan. Ärligt talat. Fortsätt vara komplett småtokig. Världen blir så mycket roligare!!!