Hittat lite rutiner

Jag satt för några veckor sedan och hade ångest inför min träningsvecka. Dels för att semestern var slut och jag inte förstod hur jag skulle hinna med träningen när jag började jobba, dels för att jag inte kunde värda på Patriks skivstångspass på torsdagarna (det hade blivit flyttat till tisdagar istället).
Nu har allt satt sig lite och nästan blivit en vardagslunk. Fast en bra sådan. Min träningsvecka ser ut som följer:

Måndag: F&S - medelpass 1 timme, cirkelfys 1 timme.
Tisdag: Korean Kickboxing - 90 minuter
Onsdag: GBG´s kickboxning - 80 minuter
Torsdag: Vilodag
Fredag: TKD - 90 minuter
Lördag: F&S - Hoppis och Skuttis (det perfekta passet för att värma upp stela leder och onda muskler på. Du blir varm, men inte mer) - 60 minuter.
Jogging på eftermiddagen - 35-45 minuter.
Söndag: Korean Kickboxing - 90 minuter

Jag är hyfsad nöjd, men inte helt. Jag skulle vilja ha med ett styrkepass och ett rent sparringpass också. Jag hade från början planerat sparring i GBG kickboxning på lördagarna, men dotterns Hoppis kom ivägen.
Sedan skall jag i ärlighetens namn lägga till 6-7 mils cykling i veckan också. Plus lite brevbärarturer då och då. Ärligt talat känns det inte som om min kropp orkar mer än den veckan jag skissat upp. Kanske inte så konstigt eftersom det är 8,5 timmars träning + 2,5 timmars cykel i veckan. Jag är ju inte jätte-ung längre. Kroppen återhämtar sig inte alls som förut - inte alls.
Så jag kör på detta ett par månader till. Jag skall äta lite bättre = mer, för jag går ner i vikt. Jag ligger och balanserar under 80-strecket och dit vill jag inte alls. Och skulle jag känna mig oförskämt pigg så har jag ju torsdagen att köra pass på.

Utmaning

Jag har blivit utmanad av "Ett dussin pannor..."

Jag vill beskriva hennes blogg med följande ord:

"Hämningslös"

med motiveringen: Vågar alltid utmana sig själv, både i arbetet och på fritiden. Verkar älska allt som är nytt och spännande. Ser eller vill inte kännas vid begränsningar. Hon skulle kunna ha "Gasen i botten" som motto i sitt liv. Alternativt "You can rest when you´re dead".

Jag utmanar i min tur följande bloggar:

"Piratfarsan"

"Fartfylld"

"The adventure of life"

"myfajting"

"Karatemamman"

Kontroll utan resultat

Jag var hos min hjärtspecialist idag, för en rutinundersökning av min pacemaker och dess funktion. Pacemakern registrerar och spelar in all hjärtaktivitet och varje halvår får jag åka in till läkaren, som laddar över informationen till en laptop (typ). Sedan kan han i lugn och ro (verkligen, för jag brukar somna på britsen - gjorde det idag också) gå igenom mitt hjärta och hur det funkar.
Han gjorde några justeringar i fabriksinställningen: bl.a. att den inte skall larma när pulsen går över 170 slag/min. Hehe. Den hade larmat rätt ofta, kan man säga!
Sedan var det klart. En liten kommentar om motionscykeln - jag hade tydligen kört på maxbelastning rätt länge (tyckte väl det var lite trögt i slutet): rättare sagt 170% över. Hyfsad kondis med andra ord.
Sedan kom frågan upp om min kickboxning. Han bordlade frågan tills jag träffat idrottsläkaren på SU. Jag skall dit i höst så jag får helt enkelt vänta med svaret. Egentligen är han inte orolig för min PM, utan för att jag har ett förstorat hjärta. Ingen fara nu, men det kan bli jobbigt när jag blir gammal. Och ju hårdare jag tränar, desto större risk för att hjärtat växer mer - som vilken muskel som helst.
Nåja. Jag kör på. Trivs med det just nu och får väl tänka över det när jag fått prata med idrottsläkaren.
Som sagt: Que sera, sera.

Que sera, sera...

Imorgon skall jag på återbesök till min hjärtläkare.
Det är en uppföljning av pacemakern och dess funktion. Sist tankade ha över data från pacemakern till en laptop, som han sedan analyserade. Tydligen kan ha följa min hjärtrytm precis dag för dag och kan direkt se om något konstigt har inträffat.
Trots att det inte är något speciellt, utan en helt vanlig rutinundersökning, så är det inte utan att jag blir lite nervös. Bara lite. Men ändå tillräckligt för att det skall ligga och gnaga i bakhuvudet.
Nåja. Det blir som det blir. Que sera, sera. Eller vad det heter.
Jag skall passa på att fråga honom om kickboxningen, däremot. Och om det är okej att tävla i lightcontact. Sist jag pratade med honom var han skeptisk. Vi får väl se.
Que sera, sera.

Njet

Det blev ett njet till Olga igår. Det kändes helt okej i början av dagen, men allteftersom timmarna gick så fick jag mer och mer ont i foten - närmare bestämt höger trampdyna. Jag har säker råkat sparka fel vid något tillfälle och har fått en blodutgjutelse. Det känns som en kudde inne i foten, som är öm att trampa på. Så det blev en stilla lunk istället, undvek de värsta backarna och gjorde allt för att slippa belasta själva trampdynan. Fascinerande att jag nuförtiden kan "lunka" i 6-minuters-tempo utan att ens anstränga mig nämvärt. Jag är under stora delar av "må-gott-passet" dessutom avslappnad och har till och med kommit på mig att le eller skratta.
Känns bra.
Idag hoppas jag att jag får hålla i antingen uppvärmningen eller en avslutande fys på Korean Kickboxing. För jag känner mig rätt sadistisk idag.
Hehehe...