lördag 2 maj 2009

Gårdagens löpning och morgondagens laddning

Jag satt och laddade igår kväll för ett längre, långsamt löppass (långt med mina mått mätt = 8km). Det var sjutton grader ute när jag lunkade iväg vid kvart i nio på kvällen, så jag hade på mig shorts och t-shirt. Nu hände två saker som jag inte var beredd på: För det första var det svinkallt i vinden. Ångrade mig omedelbart över att inte ha tagit på mig löpartightsen och vindjackan. Frös som en hund. Och för det andra: det gick inte att lunka. Benen spratt iväg av sig själv i ett tempo som jag inte upplevt på säkert femton år. Så istället för en långsam och slät asfaltsrunda blev det en backig ridväg och asfalt på totalt 5, 4 km där jag sänkte tiden sedan en vecka tillbaka med över två minuter. Utan att ta ut mig! Hoppsan. Snart kanske jag kan ge mig i kast med de genmanipulerade backarna i Fontin.

Och så morgondagens träningsläger i kickboxning. Här är citatet från Göteborgs Kickboxningsklubb, taget från deras hemsida:

"Sparringlägret börjar 13:00 söndagen den 3:e maj och håller på fram till 16:00. Alla medlemmar i Göteborgs Kickboxning med full sparringutrustning är välkomna. Lägret kommer till största delen att bestå av fri sparring. Förutom Göteborgs Kickboxnings medlemmar har vi även bjudit in deltagare från: Ironman424, Ironman Majorna, Ironman Kärra, Fighter Kickboxning och Korean Kickboxing Mölnlycke."

Känns som att det blir ett tufft läger. Jag som har gått och suckat efter sparring i två månaders tid. Tre timmar blir det imorgon. Tre timmar! Dags att på allvar börja rynka ihop pannbenet. Det kommer att kännas i kroppen imorgon.

fredag 1 maj 2009

1:e maj

Inte kan jag börja en ny månad med att sluta träna? Jag skulle egentligen till värste konkurrenten Sportlife idag också - men en hel dag förflöt i stilla mak till jag plötsligt förstod att det inte blir någon gruppträning alls idag. Middagen skulle göras iordning och sambon behövde hjälp i stallet för att Sofia skulle få rida och då var passen slut på Sportlife.
Så nu sitter jag efter den goda middagen och väntar på att maten skall sjunka undan. Det blir joggning vid halv nio ikväll. Vädret sätter inte direkt käppar i hjulen om man säger så. Möjligtvis att maten kan göra det.
20 grader i skuggan, vindstilla och solen hänger fortfarande kvar över trädtopparna. Så jag funderar på en liten längre sträckning med lite backar och mycket slät asfalt. Jag har mentalt svårt för nötning (mer än 30 minuters löpning) så detta kanske är en bra kväll att testa det på. Undrar just om jag vågar sikta på timmen istället. Det finns en runda i huvudet som torde funka - närmare 8 km, så det borde inte bli så tungt.
Laddar omedvetet för träningslägret i Göteborg på söndag. Klubben är inbjudna av Göteborgs Kickboxningsklubb för ett par timmars mangling så någonstans laddar kroppen upp med adrenalin och vilja och rynkat pannben.

torsdag 30 april 2009

Att hoppa över skaklarna...

F&S är stängt under torsdag och fredag, vilket medför en känsla av sorgsenhet och irritation. Torsdagar innebär ALLTID att jag värdar på skivstången med Patrik som ledare och jag är djupt fäst vid den arbetsuppgiften och det passet. Så när F&S stänger en torsdag får man ju försöka vara kreativ: och helt enkelt hoppa in hos värsta konkurrenten Sportlife som hade öppet. Valde och vrakade. Valde och vrakade. Tills jag beslutade mig för att hoppa på Box-passet. Taekwon-don inställd på 1:e maj (vet ej varför) och det är träningsläger på Göteborgs Kickboxningsklubb på söndag, så det gäller att hålla sig på "tåspetsarna" resonerade jag.
Sedan blir jag så där löjlig när jag väl står där. Nervös. Jag kommer inte orka. De andra ser duktiga ut och kommer vara bättre än mig. Och så vidare.
Eftersom jag åkte själv blir jag utan partner. Två tränare är på passet men ingen vill ställa sig med mig, troligtvis beroende på min menlösa attityd a la Stig Helmer. Så de parar ihop mig med ett par tjejer (!). Tjejerna är jättesnälla och visar mig grunderna och den ena tjejen som ser grymt vältränad ut, visar hur man håller mittsan för att inte skada sig. Lite annan teknik än jag är van vid, så jag lyssnar verkligen noggrant.
Väldigt roligt och tufft pass med ordentliga syretoppar, trots att vi är tre stycken som delar på mittsen. Det tar inte många slag att bli ordentligt varm och efter första slagserien frågar en av tjejerna lite skeptiskt om jag verkligen inte tränat detta förut. Jag ler lite och svarar -"jo lite" och blir uppriktigt stolt över att det syns att jag tränar och har bra teknik och slår riktigt hårt, tight och snabbt.
Jag tackar motvilligt Sportlife för passet. Trots att de är våra konkurrenter så... ja... det är en riktigt snygg förpackning de levererar.

onsdag 29 april 2009

Åh-hå-hå Perniiiillaaa!

Idag blev det alldeles unik lösning på träningspasset. Onsdagar har blivit tortyrpassens dag i Fontinspåret, där jag likt en modern Don Quixote slåss mot väderkvarnarna, i form av omänskliga backar. De har satt sina spår i psyket och självförtroendet är ju inte riktigt på topp när det inte känns som om jag någonsin kommer klara varvet (5 eller 10 km).
En av värdarna på F&S hade fått förhinder på Pernillas pulspass. Ett snabbt samtal till en av Taekwon-do föräldrarna löste Sebastians skjuts hem från träningen, vilket i sin tur gjorde att jag kunde värda på passet. Har inte varit med på det passet sedan augusti förra året men det är ett av mina absoluta favoritpass när det gäller att ta ut sig konditionsmässigt.
60 minuters ren och skär studsglädje! Så j-k-la skoj att jag nästan skrattar mig genom passet, trots att benen då och då trasslar in sig i varandra.
Och igen. Tack Pernilla!

tisdag 28 april 2009

Hundvakt

Vår hund, den kära, gamla Kajsa tycker att vi har gått och blivit galna på sista tiden.
Våra nya grannar har en liten valp (Ossi) på fyra månader som vi passar då och då.
Våra gamla grannar har en hund på ett år (Frasse) som vi passar måndag till fredag. Kajsa är nio år och suckar DJUPT när dessa två yrväder år hemma samtidigt.

Vi tycker å andra sidan att det är jätteroligt. Och det är ett säkert sätt att hålla oss själva borta från eventuella tankar på att köpa en valp. Fast det förstår ju förstås inte Kajsa, som med tungt hjärta gör sitt bästa för att uppfostra knasbollarna. Stackars Kajsa.

måndag 27 april 2009

Dagis-kaos

Min sambo ringer mig på jobbet och är väldigt upprörd. De hade ringt henne från dagis och tyckte att hon skulle komma och hämta Sofia. Sofia hade verkat trött och somnat med småttingarna under vilan. Dessutom hade hon fisit ett par gånger (!). De hade tagit tempen på henne. Hon hade ingen temp men det KÄNDES som om den steg, sade man.
Nu fanns det flera skäl till att bli ordentligt irriterad:
  1. Varför ringer de min sambo, när det är jag som hämtar Sofia varje dag?
  2. Varför har de varit ute i skogen med dagis hela förmiddagen, trots att vi sagt till om att Sofia troligtvis är känslig för pollen. Konstigt att hon blir dåsig.
  3. Varför skall jag hämta ett barn från dagis som inte har feber, för att det KÄNNS som om febern stiger när det finns barn på dagiset som det rinner tjockt grönt snor ur näsan på?
  4. Hur kan man tro att hon "troligtvis har halsfluss" för att hon fisit, inte har feber men har sovit en timme.

Hela dagen slutar i ett milt kaos. Min sambo hämtar Sofia (det är bråttom - hon har ju fisit), jag får åka hem för att lösa av henne hemma - min sambo hinner inte med sin häst innan hon skall iväg till sitt andra jobb och Sofia hoppar jämfota hemma och undrar om hon kan få gå ut och cykla. Hon har 36,8 i "feber". Halsfluss? Skulle inte tro det!

Ahhhh... de hade fått sjuka bland personalen, visar det sig. Vilken underlig slump, inte sant?

söndag 26 april 2009

Favoritrundan

Jag hade lovat att lägga upp lite bilder från min absolut favoritrunda, som till större delen består av en kommunal ridväg inne i en skog som ligger tvåhundra meter från vår lägenhet. Vi bor längst ner i huset till höger - tittar du noga så kan du se Sofias leksakshus i vitt och blått stå på marken utanför verandan. Backen du ser är den kortaste av tre stycken som går upp till området - snacka om att bo nära backträning.


Efter cirka en kilometer kommer första backen inne i skogen. Den sticker rakt upp och är tvåhundra meter lång. Du kan inte se hela backen utan den fortsätter efter kurvan - och av någon anledning tror jag alltid att den är slut när det återstår en knix till.

Över stock och sten som det heter. Men jag lovar dig att denna naturupplevelsen är fantastisk. Här har jag kommit någon kilometer efter första backen och pulsen brukar ligga på 150-160. Det är här jag springer fel varannan gång. Tar du av till vänster kommer du in på en annan ridväg, tar du till höger kommer du in på en tredje. Gäller alltså att hålla tungar rätt i mun.



Jag kan utav någon anledning (kondition och koncentration) inte använda kameran samtidigt som jag joggar. Tänker jag på annat så springer jag vilse - tänk på att jag sprang fel i Fontin som är markerat löparspår. Därför var bl.a. min sambo ute i löparspåret... öh... ridvägen med mig idag. Min sambo är till höger på bilden. Djuret till vänster är hennes sambo... nej, Bella, menar jag. Det är i alla fall sista backen. Efter detta är det nerför eller slät asfalt i ett par kilometer, vilket alltid känns enkelt efter lerstigarna och backarna.

Hoppas att du fått en liten uppfattning om varför jag tycker om denna väg. Fördelen är att jag kan kombinera ihop en massa olika slingor inne i skogen. Jag håller fortfarande på och testar, men jag är säker på att jag kan snickra ihop 7-8 km med riktigt varierad träning. Mums.