onsdag 29 april 2009

Åh-hå-hå Perniiiillaaa!

Idag blev det alldeles unik lösning på träningspasset. Onsdagar har blivit tortyrpassens dag i Fontinspåret, där jag likt en modern Don Quixote slåss mot väderkvarnarna, i form av omänskliga backar. De har satt sina spår i psyket och självförtroendet är ju inte riktigt på topp när det inte känns som om jag någonsin kommer klara varvet (5 eller 10 km).
En av värdarna på F&S hade fått förhinder på Pernillas pulspass. Ett snabbt samtal till en av Taekwon-do föräldrarna löste Sebastians skjuts hem från träningen, vilket i sin tur gjorde att jag kunde värda på passet. Har inte varit med på det passet sedan augusti förra året men det är ett av mina absoluta favoritpass när det gäller att ta ut sig konditionsmässigt.
60 minuters ren och skär studsglädje! Så j-k-la skoj att jag nästan skrattar mig genom passet, trots att benen då och då trasslar in sig i varandra.
Och igen. Tack Pernilla!

5 kommentarer:

Dark and twizted sa...

Härligt!

Snorkfröken S sa...

"Så j-k-la skoj att jag nästan skrattar mig genom passet" - underbar beskrivning!

Vida sa...

När man skrattar och bara tycker det är så himla bra är bästa sättet att träna på tycker jag!

Önskar dig en fin Valborg!

Kram

Andrej sa...

DAT: Tack.
Snorkfröken: Visst bubblar skrattat upp i dig också när allt bara flyter på i ett pass?
Vida: Och det MÅSTE bara förlänga livet när man mår så bra.

Bettyboop sa...

Haha.....Pernilla äääär underbar.
Visst skrattar man sej igenom hennes pass! Hon ser ut som en liten gullig studsboll där i mitten. Du vet att det krigas om att värda hennes pass va!!!
Ha det så bra, så syns vi på F&S

BettyBoop