En tanke...

...kommer sällan ensam, eller vad det heter.
Känner mig riktigt ur fas med kroppen. Urinvägsinfektionen och antibiotikan sliter på mig helt klart trots att jag aldrig skulle erkänna det (Oooopps). Men på kickboxningen idag frågade instruktören om jag kände mig yr. Jag var flåsig och allmänt okoncentrerad, men så här i efterhand kan jag ju tolka det som att jag gjort något slags intryck iallafall. När jag är frisk, alltså.
Dagens höjdpunkt var iallafall stormen som drog över Kungälv. Vi satt och åt middag när det brakade till lite konstigt utanför köksfönstret. Jaha. Där kom ju granntösens leksakshus (en plastkoja) studsande. Ett par sekunder kom granntösens mamma springande och försökte jaga ikapp tumlande plastkojan. Samtidigt som hon skall vinka åt oss, lite glatt sådär.
Gud vad jag skrattade.

Ett inlägg

Hahaha.

Det var sparringträning igår. Jag har rätt tunna smalbensskydd jmf med killarna och tjejerna på Göteborgs Kickboxning. Och vi körde rätt länge med garderingar mot låga sparkar.

Med påföljden att mitt smalben fick ta rätt mycket stryk. Ser nästan ut som jag gjort ett implantat á lá Pamela Anderson. Fast på smalbenet. Vem vet, kanske skapar en ny trend? Smalben DD95 eller nåt??

Fast. Det som inte dödar, det härdar. Imorgon är det dags igen.

Snälla fötter...

...elak ryggsäck.

Sprang iväg till jobbet imorse klockan 05:30. Det gick bra, trots att jag inte åt någonting innan. Förutom något i ryggsäcken som skavde mot ryggraden. Efter en kilometer gav jag upp och fick packa om. Vad det var som skavde så? Matlådan! Kände av att jag sprang på tom mage sista kilometern men annars en helt okej upplevelse.

Ikväll är det kickboxning - sparringträning. Tänkte fota några av deltagarna så att jag kan dela med mig av dessa snälla pojkar och flickor. Hehe... Bilder kommer på denna blogg alldeles snart.

Måndag är måndag är...

just en sådan måndag som det skall vara, dvs full av dråpligheter.
Det började bra med att jag hade blod i urinet i morse, vilket betyder urinvägsinfektion och viss smärta. Fick tid på VC redan klockan två, antibiotika och remiss till njurröntgen eftersom det är typ femte gången på två år.
Sedan hade jag ju listigt och klokt skrivit upp alla lösenord till alla system på en liten lapp för att slippa sitta med IT-supporten i örat halva dagen. Vilket var en bra idé om inte någon (mucklorna!) snott lappen från skrivbordet. Gah!
Lägg till hällregn och tre brevbärare som fick punktering på samma dag (jag har blivit grym på att byta däck på postbilarna) så börjar det adda upp till en helfestlig dag.
MEN!
Jag tog med mig löparkläderna och tog fötterna hem. Vilket var lite segt men otroligt skönt. 6 kilometer på 33 minuter i motvind och fem-kilos ryggsäck är helt okej för mig.
Imorgon tar jag fötterna TILL jobbet. Så kanske det blir en bättre dag.

Morgondagens dråpligheter...

...börjar tydligen redan idag. Hur sjutton skall jag klara av jobbet efter fem veckors oändlig semester? Vakna klockan fem på morgonen och vara skärpt klockan kvart över sex? Och hur sjutton hann jag med att träna två-tre timmar MER i veckan när jag arbetade än när jag hade semester?
Tur att jag sparade alla lösenord på en liten lapp innan jag stack iväg. De gånger jag inte gjort det har jag ägnat två timmar med IT-supporten för att få tillgång till alla system igen. Jag blir lätt uppgiven när jag skall logga in och bara sitter och stirrar framför mig när jag ser lösenordets tomma fält. Och det blinkande strecket som liksom retas för varje blink.
-"Hej, Andrej från Posten Kungälv. Gällde lösenordet till ODR Online. Ja det var jag som ringde förut. Mmmm. Ett tillfälligt, javisst. sommar09, utan stora bokstäver och mellanslag. Tack. Ja, jag vet att det tar tio minuter innan det aktiverats. Tack igen, då."
Jo då. Det blir nog bra efter någon vecka eller så. Ekorrhjulet lockar...