lördag 31 januari 2009

Andrej-pappan & sambo AB

Det finns ett verktyg som användas till att leda och styra företag och som kalla Balanced scorecard: på fönämlig svengelska så kallas verktyget "balanserat målkort".
Det bygger på att du sätter upp olika målbilder för företaget som alla skall vägas jämt mot varandra; dvs. balansera. Det gör det lättare för dig att fokusera på aktiviteter och inte "flumma" för mycket. Paradexempel är lönsamhet, personalnöjdhet, kundnöjdhet. Du kan inte bara ha bra på ett av "målkorten" och vara dålig på det andra, för då är företaget inte i balans.
Jag undrar om jag kan bygga ett sådant målkort för mig själv? Andrej-pappan-sambon AB?
Och hur skulle det se ut? Vilka målkort skall tas ut och vara i fokus under minst, låt säga, tre år framåt?

Föräldranöjdhet eller barnanöjdhet!
Och hur mäter jag det? Skall jag en gång i kvartalet dela ut en frågeenkät om mig som pappa till mina barn? Vilka frågor skall tas med? Hu... Borde dela ut enkäten i direkt samband med veckopeng/lördagsgodis

Sambonöjdhet!
Här borde det fungera rätt bra, för jag får en skoningslös och kritisk feedback på det mesta som rör hushållet och samboskap! Kanske kan bli aningen enögd i sin feedback.

Andrejnöjdhet!
Jag är utan tvekan min egen största kritiker (observera dock målkortet sambonöjdhet, som ibland kan tangera egenkritik). Dock har jag ju en tränare och värdar för en ledare, så på träningsfronten bör det inte vara några problem. Och som chef har jag ett femtiotal medarbetare, som också är bra på att ge kritik när det behövs.

Jag borde specificera lite underrubriker och delmål innan jag är klar, men dessa avslöjar jag inte nu.


torsdag 29 januari 2009

Utmaningen

Så här lyder instruktionerna:Länka till den som utmanat dig/där du hittade listan (tack för utmaningen Vida), svara på frågorna, och (om du vill) utmana fem andra bloggare! Jag utmanar Carro, Pain..., Pladuska, Fullkornsfia och Mamma Melissa. Det kan också vara lämpligt att meddela dem att de är utmanade.

Tre yrken du drömde om när du var yngre?
Advokat
Segelflygare
Läkare

Tre yrken du skulle vilja prova på?
Sjukskötare
Präst
Barnboksförfattare

Tre yrken du inte skulle vilja ha?
Säljare
Styrelseproffs
Politiker

Tre språk du skulle vilja kunna?
Japanska
Hindi
Kinesiska

Tre länder du vill besöka (som du inte tidigare varit i), och varför?
Kenya - mänsklighetens vagga. Och Ernest Hemmingways sagolika skildringar.
USA - ett paranoit, tokigt, galet land som verkar ha helt underbara människor och natur.
Thailand - för att pappa bor där.

Tre platser/områden i Sverige du skulle vilja besöka (som du inte tidigare varit på)?
Kebnekaise
Öland
Stockholms skärgård

Tre svenska platser/områden du varit på och vill återvända till?
Glava
Orust
Tjörn

Tre platser i Sverige du skulle kunna tänka dig att flytta till?
Glava
Orust
Tjörn

Tre talanger du önskar att du hade?
Kunna sjunga
Kunna teckna
Intelligens

Tre saker som alltid finns i ditt kylskåp?
Mjölk
Soja
Honung

Tre hundraser du skulle vilja prova på/kan tänka dig att ha, som du inte har/har haft? Endast för hundmänniskor eller wannabee's.
Irländsk varghund
Rothweiler
Siberian Husky

Tre “saker” du önskar att du var bättre på än vad du redan är?
Ledarskap
Positivt tänkande
Mental styrka

Tre (icke hundrelaterade?) “ämnen” du skulle offra delar av din fritid för att lära dig mer om?
Kickboxning
Föräldraskap
Microsoft Office

Tre saker du skulle köpa till dig själv om du hade 10.000:- “över”?
En resa till Thailand
En LCD-TV
En bärbar dator (till)

onsdag 28 januari 2009

Mentalt tunggung

Jag kan ju inte låta bli. Jag var tvungen att sitta med när Sebastian körde kickboxning i tisdags. Uppvärmning, fys, stretch, och sedan olika sparringövningar, inklusive lite MMA-stuk. Jag satt alldeles stilla på bänken och tittade fascinerat på.
Tempot stegrades långsamt. Kontakterna övergick alltmer till semi. Och sedan brakade det loss den sista kvarten - fullt ös med fem par som sparrades samtidigt.
Jag kommer ihåg korta snuttar: en spark som pareras i absolut sista stund. En rundspark som tar klockrent och skickar den andre killen säkert en meter rakt bak. Överallt. Samtidigt. De flåsar, försöker steppa, kontra gå i klinch - allt på en och samma gång, som i en flytande, långsam men ändå våldsamt snabb drömvärld.
Och jag sitter och tänker: hur i h-e skall jag fixa detta på söndag. Jag kommer studsa som en vante, och jag kommer inte ha en chans. Och jag känner att jag faktiskt blir lite rädd. Eller är det respekt? Nej. Det är faktiskt rädsla.
Hur skall ryggen palla ett sådant här pass? Kommer jag orka hålla emot i sparringen? Rädsla!

Jag har ett mentalt tunggung och lämnar salen lite i smyg. På söndag smäller det. Igen!

tisdag 27 januari 2009

En liten saga

Jag läser ju sagan om Momo. Jag har förstått att jag är en av de grå männen som jagar andra människors tid. Och att jag även är utsatt för andras jakt av min tid. Känner mig med andra ord väldigt kluven.
Hursomhelst. Det rör sig mycket om tid just nu. Hur länge jag haft karens från kickboxning. Hur mycket tid vi skall spara på jobbet. Så i måndags ramlade jag in på Friskis tillsammans med min dotter i god tid innan träningen. Det händer inte jätteofta. Sofia tycker det är jätteroligt när jag är värd, för då får hon sopa golvet i gympasalen efteråt. Det är liksom träningens höjdpunkt.
När vi satt i omklädningsrummet för att byta till träningskläder, upptäckte jag att klockan var borta. Följande diskussion började:
-"Titta Sofia. Klockan är ju borta"
Sofia reagerar inte nämnvärt utan fortsätter kämpa med att få på rätt sko på rätt fot.
-"Undrar vad klockan är?", fortsätter jag.
-"Vaddå?" säger Sofia när skorna slutat kämpa emot hennes försök att trä på dem på fötterna.
-"Undrar om vi är sena nu" fortsätter jag. "Klockan är borta och då vet vi ju inte om vi är i tid eller inte"
-"Tja" säger Sofia och börjar klättra på bänkarna i omklädningsrummet. "Då är alla sena då. Om det inte finns klockor."
-"Jaaa, eller så är alla tidiga" försöker jag.
-"Nä. Har vi ingen klocka då kan vi ju inte komma försent iallafall. Eller förtidigt. Och då behöver vi ju inga klockor" fortsätter Sofia sin obesvärade tankegång.
-"" säger jag och försöker pressa henne lite. "Men då kan vi ju inte träna. Ingen kommer ju i tid om vi inte har klockor. Eller hur?"
-"Ja det är väl klart. Då finns det ingen tid. Kan inte vi få sopa gympagolvet ändå? Så kan vi gå hem sedan?"
Hoppsan, tänkte jag för mig själv. Så enkelt var det att ta bort tiden. Verkade ju inte hända så mycket ändå, när allt kom omkring. Vad skönt. Och vad kort min träningskarens blev. Eller?

måndag 26 januari 2009

Test och utmaning

Idag blev det ett medelpass på, tja, trekvartsfart. Det var lätt att konstatera att det inte blir någon kickboxning denna vecka. Kanske på söndag.
Jag försökte köra lite framsparkar i slutet (när jag värdar får jag stå lite avsides, bakom alla andra, så då kan jag göra lite andra saker än att exakt följa ledare. Kan vara ett tips till er andra som brukar gå på Friskis - spana in värden och se vad han/hon håler på med. Kan nog locka fram många skratt) och framsparkarna sved ordentligt i ryggslutet, allrahelst när jag sparkade med höger ben.
Det får bli lite annat istället. Typ PULS på onsdag och min ordinarie skivstång på torsdag. Och stretching dessemellan.
Sedan fick jag en utmaning Vida. Återkommer med denna sedan jag tänkt ut vem av er jag skall skänka den till. Hehehe...

söndag 25 januari 2009

Thai-pappan

Nej, min pappa tränar inte thaiboxning, om det var det du trodde. Nej, han bor med sin fru (Ulla) i Thailand, pensionärer som de är. Fick precis ett mail från honom med några uppiggande bilder från det förgyllda landet i Asien. Känns mycket bra att titta på dem i ett land som ockuperats av stålgrå väder, med snålblåst, regn och halvruttna löv. Ibland känns det som om gräset faktiskt är grönare...
Men det går å andra sidan framåt med både min rygg och läsningen. Ryggen pallade med en entimmespromenad i starkt kuperad terräng. Jag är helt smärtfri när jag ligger och står/går, vilket jag är nöjd med. Imorgon är ett medelpass på halvfart inbokat, så får vi se vad som knakar och inte knakar i kroppen.
Mommo är snart klar. Jag har fått vissa obehagliga associationer till min verklighet från denna bok. I vissa lägen är jag "bad guy" - allrahelst på mitt arbete. Där är jag en av de grå männen som jagar tid och övertygar människor att vi måste arbeta effektivare, smartare, bättre än i dag för att spara tid och tjäna pengar. Och där medarbetare många gånger sitter och tittar på mig likt Momo, och förstår ingenting om varför detta är så nödvändigt... Hmmm...
Läskigt.