lördag 13 november 2010

Skrämmande

Jag såg ett fantastiskt tv-program i veckan: The last Bounce. Jag blev så otroligt imponerad av dansarna - jag sa till min sambo att jag inte fattade hur de orkade köra en sådan föreställning. Ju mer jag såg, desto mer overklig blev prestationen, eller rättare sagt: ju mer jag såg, desto mer skrämd blev jag inför hur obevekligt starka dessa dansare är.
Sedan, i slutet, så visar det sig mer och mer att de INTE fixar det, egentligen. Kroppen går sönder, de är slitna, käkar starkt smärtstillande, dansar trots skador.
-"Det tar bort det roliga", säger en av huvudpersonerna. "Det är inte roligt att dansa när man har ont".
Den meningen satte sig oerhört i mitt medvetande.

Sedan läser jag Sofie RW och får mig ännu en tankeställare.
Jag började tänka bakåt. Lite förvånad konstaterar jag att ärligt inte kan komma på ett enda pass de senaste tre åren, där jag INTE haft ont, varit småskadad eller varit orolig för en skada som nyss läkt.
Om det har varit roligt? Alltså handen på hjärtat?
-"Nej"
Njutningen har funnits där, njutningen av att fixa en prestation, trots brister och smärtor. Njutningen av att köra trots "vekling-signaler". Att inte vika ner sig, att bita ihop, vässa pannbenet osv. :
Men roligt?
-"Nej"

En skrämmande insikt.

fredag 12 november 2010

Tråkiga, långdragna, envisa, jävla...

... förkylning!
Jag var på det första av tre Ki-box pass igår. Jag har verkligen sett fram mot dessa pass, längtat. Sedan, när det väl är dags efter en månads väntan så har förkylningen inte lämnat kroppen och passet blir precis det som det inte skall vara: segt, oinspirerat, hostigt... Jag känner direkt att det inte finns tryck i kroppen. Jag försöker ta i med slag och sparkar men det blir bara luft: och då har jag en tjej som parkompis, som är på sitt första pass någonsin:
Ledaren påpekar i förbigående att jag skall ta i mer med slagen! I vanliga fall hade tjejen som håller mittsen flugit in i väggen om jag tagit i - och nu tar jag i och hon rör inte en min!
Suck....

Tråkiga, långdragna, envisa, jävla förkylning!

tisdag 9 november 2010

Världsrekord

Idag kom snön.
Vi bytte till vinterdäck på våra jobb-bilar:
19 bilar
7 Elbilar
Det tog 4 timmar.

Världsrekord?

måndag 8 november 2010

Ljus i mörkret

Jag är fortfarande rosslig. Lite halsont efter Cirkelfysen igår kom tillbaka idag.

Men vad spelar det för roll:
Imorgon bokar jag Turkietresan till nästa år!
Tre torsdagar i sträck är jag med och håller i Ki-Boxen på Friskis.
På lördag är det Svettis-dag på Friskis med massa roliga och nya pass (bl.a. indoor walking, Zumba...)
Lördagen efter det är det kalas för sonen som fyllt 14.
Lördagen efter det (27/11) är det MMA-gala i Göteborg där jag troligtvis kommer stöta på en och annan blogg-kändis.

Vem säger att november måste vara grå och trist?

söndag 7 november 2010

Stallnytt

Jag har varit milt sagt rosslig senaste vecka. Istället för att fuska runt med träning så passade jag på att vila, och nu i helgen fuska runt med stallbyggnationen. "Snickaren" har hjälpt till, men sedan har jag varit där själv och försökt undvika att skada mig.
Det går verkligen framåt!

För några veckor sedan såg det ut så här

Här fuskade jag runt idag

Här är det klart med dubbla innerväggar

Fast jag har fått hjälp från fler än "Snickaren"!