lördag 30 maj 2009

Sliten eller inte sliten, det är frågan!

Jag har varit sliten sedan passet i tisdags. Ont i lederna, närmare bestämt. Knän, armbågar, axlar och en småstukad vänsterfot.
Så varken medelpasset - puls eller skivstångspasset på onsdagen och torsdagen var högintensiva. Snarare ett sätt att smörja upp kroppen och dess leder. På fredag skulle det bli TKD, men det blev annorlunda, vilket ibland kan bli väldigt roligt. En av tjejerna (svartbältare) skall tävla i kickboxning nästa vecka och kämpar med både vikten och psyket. Så när övertränaren bestämde att det blir mönsterträning, var det inte något som varken jag eller hon ville. Så vi körde något betydligt roligare: Intervallträning med mittsar.
Tvåminuters pass. I trettio minuter. Plus en riktigt svettig uppvärming Så idag var jag inte direkt alert när jag hasade mig ur sängen.
Men nu, på kvällen, är kroppen piggelin. Gräsklippning, en cykeltur med Soffiproppen, en god middag (rökt makrill med färskpotatis och romsås; efterrätt - vaniljglass med färska jordgubbar. Vilket innebär att det finns en Gud någonstans för det var gudomligt gott. Dessutom dog jag inte av glassen som man påstått i GP) och lite umgänge med våra grannar gjorde tydligen susen. Så det blir en längre joggingtur - jag har en sådan i veckan enligt mitt program. Och bättre kväll än denna blir nog svår att hitta i år.

torsdag 28 maj 2009

Glass-sorg

Nu har en läkare gått ut med att glass är det mest onyttiga man kan äta. Socker, fett, glukos och inget av värde i form av fibrer eller mineraler. Hälsovådligt, helt enkelt.
Nu har jag knappt ens slickat på reklambladen från Hemglass i år. Men det har varit en av de saker jag saknat mest och som jag tänkt "fuska" med i sommar.
  • Vaniljglass med jordgubbar.
  • Fruktsallad med sorbet.
  • Magnum Almond
  • Ett rån med en kula blåbär, en kula melon och en kula nougat.

Och nu visar det sig att jag i stort sett kommer att dö knall och fall om jag äter detta. Hur skall jag göra nu då?

Dö med ett leende på läpparna och "glassmustach"?

onsdag 27 maj 2009

Återställare


Jag dricker ju inte alkohol sedan ett par år tillbaka. Så när jag behöver en återställare så menar jag en lättare träningspass. Haltade ner till snälla och glada Friskis och värdade på ett medelpass. Det gick väl... sådär.

Jag var energilös, stel, trött och full med mjölksyra. Hungrig och törstig. Ja, bakfull, helt enkelt. Av ett helskönt träningspass som börjar läka ihop i mig. Och omvärlden börjar skruva upp volymen igen. Tills på fredag. Fredag är sparringträning.

Time to tune down....

tisdag 26 maj 2009

Den som lever...

efter dagens pass är ju bara att gratulera.
Själv ligger jag ner i soffan och försöker skriva något vettigt medan foten är i högläge. Kylsalva och bandage runt foten och smalbenet. Det bultar rätt bra, kan jag ju säga. Tänderna sitter nog kvar där i munnen. Tror jag. Blodsmak i munnen. Näsblod. Ett bultande ögonbryn på höger sida. Öm i nacken.
Idag var det kickboxning - real style. 30 minuters sparring. 2*2 minuter - vila - 2*2 minuter - vila... och så vidare.
Jag får godkänt. Bra flås. Orkar hålla garden. Kontrar bra. Sveper bra. Fick till och med in ett par lowkicks - riktiga lårmosare.
Men nu. Som de sa i "Fight Club":
"After fighting, everything else in your life got the volume turned down."

måndag 25 maj 2009

Grattis Sofia

När min dotter såg denna bild på sig själv, utbrast hon insiktsfullt och självklart:
-"Guuud, vad gullig jag är!!"
Nja. Föräldrarna är övertygade om att detta är en ulv i fårakläder. Det rör sig om gener i direkt nedstigande led från mamman - som av sin bilskolelärare fick höra följande:
-"Du har ärvt din pappas lugna temperament och din mammas blida sätt"
Han var ironisk.

söndag 24 maj 2009

Träningsschema

Jag har velat lite med min löpträning under en lång tid. Jag förstod för ca fem månader sedan att min kondition inte räcker till för sparringen i kickboxningen. Så jag gjorde det som de flesta gör - började springa. Målet blev rätt banalt: ju längre jag sprang, desto bättre kondis hade jag. Någonstans anade jag att det inte var rätt tänkt. Avstod ofta från långpass och körde intervallträning istället. Mest för att sparringen var så extremt intensiv - en till tre minuter när du använder maxpuls, för att sedan få en minuts återhämtning. Lät ju inte riktigt som långdistans, om man säger så. Men ändå körde jag t.ex. backintervaller på närmast maxnivå - massor med mjölksyreträning.
Nu fick jag äntligen läst en artikel som träffade rätt. Det handlar ju om att jag skall träna två olika saker: löpningen skall ge kondisen, boxträning skall ge mjölksyretåligheten. Tränar jag mjölksyreträning med löpningen blir jag en bättre löpare, men inte en bättre kickboxare. Jag skall träna aerobt (syreupptagning) med löpning, anaerobt (mjölksyretålighet) med boxning.
Alltså blir upplägget ungefär som följer:
Aerob:
Ett lågintensivt, längre löppass i veckan.
En snällt pass intervallträning i veckan (ett medelpass på Friskis, t.ex.)
Ett högintensivt intervallpass (dock under mjölksyrenivå - precis på gränsen!). Här blir det backträning eller vanlig intervallträning på slät mark. I LIKE!!

Anaerob:
Ett boxpass i veckan, som brukar vara extremt mjölksyreframkallande. Friskis eller Sportlife får hålla med det.
Naturligtvis Kickboxning- och TKD-träningen som ofta innehåller mjölksyretålighet. Där kör jag ju redan tre pass i veckan så det får räcka så länge.

Kompletterande träning:
Styrketräning - skivstången på Friskis. Dunderträning för hela kroppen, liksom medelpasset i jympa.

Målsättningen är att köra detta fullt ut när höstterminen kör igång. Borde ge bra framsteg, för det lite halvdana, trevande som jag gjort hittills har gjort väldigt mycket.