torsdag 30 december 2010

klar!

Nu är jag klar med tösens rum. Tre dagar, fyra lager färg (måla inte hallonröd på gul tapet!) och träningsvärk i hela kroppen.
Nu är det bara "pillet" kvar.
Lite fusklister.
Ett par nya ljusknappar.

Jag hinner nog med gymet idag tillsammans med sonen också.

tisdag 28 december 2010

Lite lugn?

...på den lediga tiden?
Not!
Pyssla.

Måla.

Åka pulka.

Jaga pinne.

Och laga fiskgratäng, diska och städa.
Och träna på gymmet med Sonen i en timme och köra ett medelpass i en timme.

Summa summarum: Trött?
Nä!
Superpigg!!!!!

söndag 26 december 2010

Ledig

Jag tycker att det är rätt skönt att "julen" är över. Det är jag nog inte ensam om, visserligen, men ändå...
Vinter är en femma, julen är en annan. Vintern tycker jag om, helst som det är snö och kallt och "vintrigt" men julen? Nja.
Men nu börjar jag blicka framåt istället. Närmaste veckan blir inarbetad ledighet. Jag vill passa på att fixa Dotterns rum med nya tapeter och ny färg. Det Friskis på måndag och tisdag och gymet minst en dag på det. Kanske ett lättare löppass under nästa helg och vad har hänt då? Ett nytt år minsann. Undrar hur många gånger jag får sudda ut/stryka över "2010" och skriva "2011" innan det årtalet sitter?

2011-löften?
Nej.
2011-förhoppningar?
Ja!
Byta jobb blir en aktivitet till nästa år. Dax att röra på sig och få lite nya intryck.
Uttagning till Ki-Boxledare på Friskis. Och att bli uttagen förstås.
Börja träna på Göteborgs Kickboxning igen. Längtar verkligen dit efter ett års uppehåll.
Semester utomlands. Turkiet hägrar i juni.

lördag 25 december 2010

Annorlunda jul

Det blev en lite avslagen julafton.
Svärfar bestämmer sig för att tömma alkoholförrådet hemma hos sig (plus en hel del till) - vilket efter två veckor slutar med en känslomässig och fysisk kollaps. På julaftons förmiddag.
Vilket resulterar i att jag och sambons svåger firar jul tillsammans med barnen medan sambon med syster sitter på akuten med sin far.

Fy f*n för alkohol.

torsdag 23 december 2010

Äntligen!

Sista julkortet sorterat och utdelat.
Sista bilen bärgad.
Skinkan tillagad.
Jansson i ugnen.
Klapparna inslagna.

God jul på dig!

onsdag 22 december 2010

Dagens kommentar

Följande hörs från hallen:

Dotter (7 år): Du är världens bästa mamma!
Sambon: Åh, tycker du det?
Dottern: Ja, ibland iallafall.

måndag 20 december 2010

Förfrågan och svar

Jag tänkte överraska sonen. Jag anmälde honom till Gladius MMA i Göteborg, en s.k. intresseanmälan för MMA. Det verkar vara en hyfsad bra klubb eftersom Whalén, Cheng och grabbarna representerar den.
Svaret kom per mejl. Gränsen är 15 år.
Blä!

Men å andra sidan -
  • frågar man inte, får man ju inga svar.
  • Blyga pojkar får aldrig kyssa vackra flickor.
  • Sikta mot stjärnorna, hamna i grantopparna.
  • Bättre lyssna på den sträng som brast, än att aldrig spänna en båge.
o.s.v.

söndag 19 december 2010

Lurig avslutning

Det var avslutning på kickboxningen idag. Jag trodde att det skulle bli lite skojträning så jag beslöt mig för att vara med: icke sa Nicke - det blev ett fullpass på närmare 90 minuter.
Vi skulle dessutom avsluta med fys, men ändrade oss i sista sekund, så det blev lite kakor och chokladbollar med saft istället: Det måste ha sett rätt roligt ut med fullvuxna fajters som sitter och smaskar kakor och dricker saft!
Vi bestämmer att delta på två tävlingar med klubben - februari och april.

Sedan var det julavslutning på cirkelfysen för mig. Passet innan kändes och jag var riktigt, riktigt skittrött i slutet. Men så fick man en pepparkaka för besväret också.

Nä. Nu måste jag äta. Kroppen skriker efter näring. Hugaligen.

lördag 18 december 2010

Lördag

Jobb mellan 06:00 - 08:30
Gym mellan 11:00 - 12:30
Handla mat 13:00 - 14:15
Fixa chokladbollar 15:00 - 15:30
Fixa mat 15:45 - 16:45: fläskfile med råstekt potatis och bearnaise-sås
Hundpromenad 17:30 - 18:00
Funderar på joggingtur 18:00 - 18:00:05
Sätter mig i soffan 18:00:06

Zzzzzzz.......

fredag 17 december 2010

Slutkört

Nu blev det fredag igen.
En lång arbetsvecka (allvarligt - att jobba på brevbärarkontor under jul är inte deltid, om jag säger så) avlutas med att vi hämtade hö till pållarna mitt i en snöstorm.
Jag sitter i en soffa. Dottern sitter i en annan. Sonen är på rummet.
Lugnt och skönt.

...och 22:45 visas The Zone FC: Warrior på TV4 sport.
Mmmmm....

tisdag 14 december 2010

Hoppsan...

Jag är fortfarande inte riktigt van vid att träna mer än tre gånger i veckan. Mjölksyran går inte riktigt ur kroppen och när jag kört tre dagar i sträck är jag lite mör - fast du vet ju hur det är. När man väl börjat köra så känns det lättare och lättare allteftersom passet går.
Och det kändes bra idag också. Mycket mittsträning och nästan bara slagkombinationer med händerna, vilket efter en timme känns i axlarna (som redan från start var en aning möra).
Sedan avslutar vi med femton minuter fys, som tränaren ber mig hålla. Med ett skadeglatt leende:
-"Jag vill se dem plågas" väser han förtjust.
-"jajamen" svarar jag.
Och så kör jag igång. Tre olika kombinationer i handstående (framhopp med fötter, sidohopp med fötterna och sidohopp med fötterna i nedre armhävningsläget).
-"Femton repetitioner på varje övning och så kör vi tre ser" hojtar jag.
Och sedan känner jag det. Mjölksyran. Direkt.
-"Hur i helvete skall jag orka 45 rep*3 set" far det genom huvudet. "Detta funkar ju inte" och då hade jag bara gjort de första trettio.
När de första 45 var klara så hör jag någon från första raden:
-"Är det vila mellan seten?" Rösten var plågad.
-"JA" svarar jag.
Herregud. Tack!!!

söndag 12 december 2010

Glömde

Teflonminnet slog till igen.
Sonen skulle ju enligt ett tidigare inlägg tävla i lightkontakt nu i lördags i Ängelholm.
Av den tävlingen blev ingenting.

Jag vet inte vad som låg bakom beslutet, men tävlingsansvariga bestämde att deltagarna skulle ha minst fem matcher i bagaget för att få vara med. Jag blev väldigt förvånad. Det blir ju lätt lite moment 22 över det hela.
Hur skall man få matcherfarenhet om man inte får vara med och tävla?
Och hur tänker man när över 30 matcher i Taekwon-do inte räknas som erfarenhet?

Det ligger plötsligt nära till hands att tro att man inte vill ha med vissa deltagare.

lördag 11 december 2010

Hur bär jag mig åt, när...

... jag tränar kickboxning utan att skada mig.
... jag tränar Ki-Box utan att skada mig.
... jag tränar på gymet utan att skada mig.
... jag tränar cirkelfys utan att skada mig.
... jag cyklar vinter efter vinter utan att skada mig.

Så hur i h-e bär jag mig åt när jag sträcker vänster baksida lår...
...när jag BOWLAR!??!!!
Bilden lånad från http://kiropraktorklinik.wordpress.com

fredag 10 december 2010

Ikväll

Jullunch på jobbet

och nu på kvällen ut med arbetskompisarna:



Hur många strikes tror du på??

onsdag 8 december 2010

Inbjudan!

Då var det dags igen. Den 26:e februari smäller det i Göteborg.
Frågan är:
Vem hänger på??




Biljetter beställs på www.ticnet.se

tisdag 7 december 2010

Musik

Jag har börjat leta låtar till min "test" för Ki-Boxledare. Det är baske mig inte lätt. Det skall ju vara rätt känsla och rätt rytm. Inte för vanlig, utan helst lite annorlunda. Något som alltså sticker ut lite, men som är lätt att hitta rörelser till.
Jag har hittills hittat två låtar. En rätt okänd (tror jag) och en mer känd.

Vad tycks?

Denna låt till uppvärmning:


Fullt ös:



Och en bonus - jag tror denna skulle funka både som uppvärmning eller till ett styrkeavsnitt:

måndag 6 december 2010

Aj-aj-aj-aj

Zonsalva.
Gå försiktigt.
Zonsalva.
Inga plötsliga rörelser.
Panodil.
Glass??

Aj....

söndag 5 december 2010

Rakt in i väggen!

Dottern tillfrisknar mirakulöst efter glass, godis, äppelmer, panodil och en natts sömn. Resultatet blev lite snor och 36,7 grader.
Tack!

Pappan däremot var på gymet med sonen igår. Det var evigheter sedan men vältränad som jag är lassade jag på ordentligt med vikter ändå. I snitt tio kilo mer på varje övning än för tre månader sedan. Lite illamående blev jag ju, men inte värre än att jag kunde hålla ihop minspelet hyfsat bra.
Idag hoppade jag kickboxningen för jag kände mig lite för "öm" för dubbla pass. Cirkelfysen värdar jag på, så där var det bara att hoppa in med god min.
Det kändes segt på uppvärmningen. Milt sagt.
Sedan tog de tre varven med tio stationer vid. Jag gick in i väggen på station tre, som var grodhoppen. Jag var helt slut i kroppen och framför allt benen. Sedan var det 27 stationer med ren och skär plåga kvar.

Mmmmmm - undrar just hur detta kommer att kännas imorgon?

lördag 4 december 2010

Here we go again...

-"Pappa, jag har nog feber" säger dottern.
Japp.
Vi startar med 38 grader.

fredag 3 december 2010

Oväntad fredag

Helt plötsligt är den bara här: Fredagen.

Och otroligt nog, så kommer jag hem tio minuter tidigare. DET har inte hänt sedan Jesus gick i kortbyxor.
Rätt skön känsla... träningsvärk (lagom), lite småsömnig, inga speciella uppgifter mer än lite dammsugning och disk. Slappfredag, helt enkelt.

Och så, naturligtvis Ultimate Fighter:
Här är ett av de roligaste episoderna, med en fransk Muay Thai-boxare som GSP plockade in för lite sparring. Kanske inte vad jag förknippar med renlevnadsmänniska, men...

TUF 12: Legend of the Drunken Master

torsdag 2 december 2010

Sonens smak

Sonen har köpt en "hoodie" på Jabb.se:



Han har bra smak, killen. Men...



Jag vill också ha!!!

onsdag 1 december 2010

Speciellt till dig som är tjej....

Jag kan inte låta bli: den här låten är helt fantastisk och jag lägger upp den till dig som kämpar för att få allt att gå ihop: träning, utseende, skönhet, hem och alla andra krav som du lägger på dig själv! Du ÄR fantastisk!


Just The Way You Are lyrics

tisdag 30 november 2010

WOW

Det är ta-mig-f*n rekord.
Nu har jag kört tio pass i sträck UTAN att bli skadad, sjuk, eller ha varit totalt borta i övningarna. Vad är det som har hänt egentligen?

Kan det vara så att Rysken är på hugget igen?

måndag 29 november 2010

Reflektioner kring The Zone FC

Världens mest uppskattade jobb - Tjejen som visar rondsiffran



Världens minst uppskattade jobb - Killen som visar rondsiffran

söndag 28 november 2010

Så j*vla bra!

MMA-galan igår var GRYM!
Inte bara för att jag och sonen träffade ett kattskrälle med man för att äta en bit mat innan galan (DET var riktigt trevligt!!!) utan också för att en hel del matcher var riktigt, riktigt bra.

Jag hade ögonen (och en kass kamera) på Chengs match. Jag visste att han var bra, men SÅ bra? Missade ett grymt kast med en sekund men det blev iallafall några bilder från hans match:

Entrén...

Fighten startar...


Cheng vinner på en armbar i andra ronden... Upp på buren!

Man skall inte ta bilder i samma sekund som motståndaren klappar ut!!

För dig som INTE var där: Galan sänds i TV4+ den 17/12. Missa inte.

lördag 27 november 2010

Bloggfika och MMA

Okej.
Jag har tagit mina anti-histaminer.
Ikväll är det bloggfika med ett kattskrälle och sedan MMA-gala i Göteborg.

Yesssss!!!

fredag 26 november 2010

Saker som får N att "Ahh..."

Imorgon...
imorgon...
imorgon...

The Zone FC...

-84 kg
Danijel Dzebic
Ultimate Fight Klub Ban
Croatia

Versus

Victor Cheng
Gladius MMA
Sweden (Kungälv!)

Det är så man får rysningar...

...å en bloggfika gör ju inte saken sämre ;-)

tisdag 23 november 2010

kickboxning...

... var jag på idag. Första passet på nästan en månad.
Blä.
Jobbigt. Eller inte jobbigt, men kämpigt, stelt, klumpigt och ansträngt. Men det släpper väl snart.

Nu blir det en vilodag och sedan Ki-Box på torsdag - jag får se om jag kan trycka på ännu lite mer än sist.

måndag 22 november 2010

Sorry...

...att jag varit frånvarande ett tag.
Jag har inte haft viljan att uppdatera bloggen under helgen. Dels har det varit lite annat i görningen, dels har jag (igen) inte varit i form (särskilt på lördagen - tvi).
Nu känns det bättre igen. Faktiskt riktigt bra för jag vaknade utan halsont, trötthet eller något av det andra som jag har haft de senaste tre veckorna.

Så imorgon "sparkar" jag igång med kickboxningen igen. DET skall bli kul!

fredag 19 november 2010

Soft?

Fredag.
JAAaaaaa....?

Började klockan sju. Åkte hem klockan fem. Direkt till höloftet för att hämta trettio balar hö. Kommer hem klockan sju.
Lägg till träningsvärk från Ki-Boxen i torsdags då jag tryckte på lite (hehe, Pernilla - hur känns det i axlarna ;-)

Låt mig sammanfatta så här: jag är inte på festhumör. Nä. TV-soffan, softa, lite cashewnötter... försöka hålla mig vaken till Ultimate Fighter på TV4 Sport. Om jag nu kan hålla mig vaa... *gäspar* vaken så lä... lääää... lä... ZZZZzzzzzzzz.........

onsdag 17 november 2010

Den som väntar....

Arghh...

Jag vill gå NUU!
Men det är bara nio dagar kvar.... nio dagar...

Obs! Promofilmen innehåller starka scener.

tisdag 16 november 2010

P´åt igen!

Jag har en liten svacka. Fysiskt och mentalt.
Jag tränar ändå, fast "bara" på de pass jag värdar. Cirkelfys i söndags och medel i måndags. Ki-box på torsdag.
Ingen kickboxning - har ingen lust alls. Ingen mening att gå på pass och sänka humöret för de som är taggade.

Positivt (tror jag) - jag skall testa för Ki-box ledare i vår. En uppkörning som blir speciellt anpassad för mig. Den här gången skall jag förbereda mig minutiöst. Någon sm håller tummarna?

lördag 13 november 2010

Skrämmande

Jag såg ett fantastiskt tv-program i veckan: The last Bounce. Jag blev så otroligt imponerad av dansarna - jag sa till min sambo att jag inte fattade hur de orkade köra en sådan föreställning. Ju mer jag såg, desto mer overklig blev prestationen, eller rättare sagt: ju mer jag såg, desto mer skrämd blev jag inför hur obevekligt starka dessa dansare är.
Sedan, i slutet, så visar det sig mer och mer att de INTE fixar det, egentligen. Kroppen går sönder, de är slitna, käkar starkt smärtstillande, dansar trots skador.
-"Det tar bort det roliga", säger en av huvudpersonerna. "Det är inte roligt att dansa när man har ont".
Den meningen satte sig oerhört i mitt medvetande.

Sedan läser jag Sofie RW och får mig ännu en tankeställare.
Jag började tänka bakåt. Lite förvånad konstaterar jag att ärligt inte kan komma på ett enda pass de senaste tre åren, där jag INTE haft ont, varit småskadad eller varit orolig för en skada som nyss läkt.
Om det har varit roligt? Alltså handen på hjärtat?
-"Nej"
Njutningen har funnits där, njutningen av att fixa en prestation, trots brister och smärtor. Njutningen av att köra trots "vekling-signaler". Att inte vika ner sig, att bita ihop, vässa pannbenet osv. :
Men roligt?
-"Nej"

En skrämmande insikt.

fredag 12 november 2010

Tråkiga, långdragna, envisa, jävla...

... förkylning!
Jag var på det första av tre Ki-box pass igår. Jag har verkligen sett fram mot dessa pass, längtat. Sedan, när det väl är dags efter en månads väntan så har förkylningen inte lämnat kroppen och passet blir precis det som det inte skall vara: segt, oinspirerat, hostigt... Jag känner direkt att det inte finns tryck i kroppen. Jag försöker ta i med slag och sparkar men det blir bara luft: och då har jag en tjej som parkompis, som är på sitt första pass någonsin:
Ledaren påpekar i förbigående att jag skall ta i mer med slagen! I vanliga fall hade tjejen som håller mittsen flugit in i väggen om jag tagit i - och nu tar jag i och hon rör inte en min!
Suck....

Tråkiga, långdragna, envisa, jävla förkylning!

tisdag 9 november 2010

Världsrekord

Idag kom snön.
Vi bytte till vinterdäck på våra jobb-bilar:
19 bilar
7 Elbilar
Det tog 4 timmar.

Världsrekord?

måndag 8 november 2010

Ljus i mörkret

Jag är fortfarande rosslig. Lite halsont efter Cirkelfysen igår kom tillbaka idag.

Men vad spelar det för roll:
Imorgon bokar jag Turkietresan till nästa år!
Tre torsdagar i sträck är jag med och håller i Ki-Boxen på Friskis.
På lördag är det Svettis-dag på Friskis med massa roliga och nya pass (bl.a. indoor walking, Zumba...)
Lördagen efter det är det kalas för sonen som fyllt 14.
Lördagen efter det (27/11) är det MMA-gala i Göteborg där jag troligtvis kommer stöta på en och annan blogg-kändis.

Vem säger att november måste vara grå och trist?

söndag 7 november 2010

Stallnytt

Jag har varit milt sagt rosslig senaste vecka. Istället för att fuska runt med träning så passade jag på att vila, och nu i helgen fuska runt med stallbyggnationen. "Snickaren" har hjälpt till, men sedan har jag varit där själv och försökt undvika att skada mig.
Det går verkligen framåt!

För några veckor sedan såg det ut så här

Här fuskade jag runt idag

Här är det klart med dubbla innerväggar

Fast jag har fått hjälp från fler än "Snickaren"!

fredag 5 november 2010

Bakgrund del 4

Både pappa och mamma berättade om rätt täta resor fram och tillbaka mellan Sverige och Sovjet. Inte sällan involverades jag som bebis i olika sorters smugglingar - vad jag bestämt vet är att de brukade föra in förbjudna författare till Sovjet, t.ex. Solsenitjyn. De lade böckerna längst ner i barnvagnen, lade på täcken och sedan mig ovanpå. Jag kan varit på min höjd några månader gammal, vilket fungerade som ett bra alibi.
Mormor flyttade rätt snart med till Sverige (jag har berättat varför i tidigare inlägg) och var under hela min uppväxt barnvakt/hushållerska.
Mamma och mormor fick snart svenskt medborgarskap vilket gjorde det möjligt att resa in i Sovjet med visum. De gjorde ett allvarligt försök (jag vet ärligt talat inte varför) att bosätta sig i Riga. Vi bodde där under ett år.
Jag var sju år då. Jag minns väldigt lite av vår vistelse i Lettland. Men vissa saker har etsat sig fast i mitt minne:
Det betonggrå förortsliknande höghuset där vi bodde.
Hur illa omtyckta vi var som “ryssar” i Lettland - bilen blev rispad, butiksexpediter var oförskämda mot mormor. Jag minns en gång, när de gjorde hål i mjölkpaketen medan de fortfarande låg i korgen. Hur folk tittade efter oss. Hur man hatade oss för vår höga standard (vi hade persiska mattor hemma - ett under av lyx).
Min bäste vän - Artur, som bodde i våningen över oss (eller var det under?) och som jag försökte umgås med så ofta vi kunde.
Men mest av allt minns jag hur sjuk jag var. Jag drabbades av högersidig lunginflammation rätt snart. Det fanns ingen antibiotika i landet (varför?) och man botade lunginflammation med en rad fantasifulla metoder: Värmeglas på ryggen, isbitar i halsen och öppet fönster - fönstret fick hållas öppet under mina febertoppar mitt i smällkalla vintern. Det var ett effektivt sätt att kyla ner på, men det gjorde att lunginflammationerna avlöste varandra. Högersidig, Vänstersidig. Dubbelsidig.
Det var min hälsa som till slut fick mamma och pappa att ge upp och återvända till Sverige.
Men jag har även ljusa minnen från Lettland: Våren, när jag var ute med pappa och han visade hur man gjorde sälgpipor. Svagdrickan som vi köpte från den stora tankbilen som rullade in på gården (som Hemglass, fast mycket godare), Läxorna som jag fick göra nerbäddad i sängen. Boken om den tappre gränsvakten som tillsammans med sin trogna hund patrullerade och skyddade fosterlandets gränser, som min mormor fick läsa om och om igen.
När vi var ute i vår “datja” (sommarstuga) på sommaren…
Kefiren med honung.

Livet i Sverige blev som en välsignelse, när vi väl kom tillbaka. Färsk frukt. Mediciner. Mat. Och att få vara “hemma”, i “mitt” land, med “mitt” språk.
Med minnet av hur det känns att vara främling i ett land.

onsdag 3 november 2010

Bakgrund del 3

Min mamma och pappa träffades i Moskva, när pappa var där på semester. Han var aktiv i dåvarande VPK och kuskade runt i Sovjet på motorcykel och ramlade av någon anledning in på en amatörteater där min mamma uppträdde. Min mamma var, som sagt, amatörskådespelerska men också medlem i Sovjetiska författarförbundet - en ära i sig. Det finns bilder på henne där hon sitter med ett leende och “kommunistisk ungdoms” scarf snygg knuten runt halsen. Jag tror de kallades “pionjärer” eller något annat hjältemodigt. Hon hade från födseln blivit upplärd att Sovjet var hjältarnas hemland, att kineser, tyskar, judar och zigenare var avskum och att oliktänkande var förrädare. Hur hon kunde ha det civilkurage hon hade är en gåta för mig.

Min mormor berättade alltid hur pappa kom för att hälsa på hemma hos dem. Han hade med sig en bukett blommor (billiga, brukade hon tillägga) som han höll bakom ryggen. Enligt min mormor var det för att han hade hål i byxorna. Enträgen var han i alla fall, kallade mamma för sin lilla persika och lyckades också vinna hennes hjärta.
Jag vet inte om det beror på att pappa var kommunist, men det ordnade sig i alla fall så bra att hon fick gifta sig med honom och flytta till Sverige.

Min mamma har nog alltid varit en tuffing. Orädd. Hon har berättat hur hon blev antagen av de vuxna genom att svepa ett glas med vodka (en initiationsrit i Ryssland). Hon hade lätt för att lära känna folk och lika lätt för att göra sig ovän med dem. När hon jobbade som tolk i Sverige (jag tror det var på Arendalsvarvet) var det väldigt ofta fest hemma med ryssar: sjömän och allt annat allsköns folk. Jag brukade vakna rätt sent på natten av att dörrklockan plingade och när dörren väl öppnades vällde in folk med klirrande plastpåsar. Ryssar spottar inte i glaset och festerna brukade hålla på sent inpå småtimmarna oavsett vilket dag i veckan det var.
Jag fick underhålla i pyjamas och dansa “kosackdans” till allmänt jubel. Sedan fick jag återvända till sängen där jag låg och lyssnade på musiken och skratten tills jag somnade.
Jag vet att Sovjets hockeylandslag var och hälsade på - med Tretjak, Krutov, Kasparov och grabbarna. De söp rejält de också och mamma lyckades fixa en souvenirhockeyklubba till mig med deras autografer på. Den hamnade tyvärr på villovägar under någon av de gånger vi flyttade.

Hon skiljde sig när jag var tolv år och flyttade till sitt tredje land, Finland. Mormor följde med efter ett tag, mest för att hon inte stod ut med att bo i Angered.

Fortsättning följer

måndag 1 november 2010

Bakgrund del 2

Morfar ryckte som alla andra ryssar ut i kriget.
Jag kommer ihåg hur jag suttit och tittat på fotografier tillsammans med mormor; gulnade, bruna foton av en tämligen ståtlig man i flyguniform. Mormor berättade aldrig särskilt ingående om sin man. Det smärtade nog för mycket, för de gånger hon sade något började ögonen tåras och efteråt gick hon alltid ut ur rummet för att snyta sig.
Han var stridspilot, så mycket vet jag. Han skickades ut och blev som så många andra nedskjuten men lyckades överleva och komma hem på permission. Jag vet inte om jag läst detta eller om mormor berättade, men det var alltid förenat med fara att återvända från stridsuppdrag. Misstankar om att man blivit spion låg nära till hands och spioner sköts med omedelbar verkan.
Hon berättade att han var ett tomt skal när han återvände. Utmärglad. Om jag inte missminner mig hade han fått skörbjugg. Men det var under denna permission som mormor blev gravid, mitt i brinnande kriget. När morfar sedan återvände till fronten, återvände han som fotsoldat. Mormor berättade att han visste om att han inte skulle återvända igen. Han stupade mycket riktigt under den perioden. Som många andra ryska soldater blev han ett människooffer (detta har mormor berättat. Hur hon visste detta, vet jag inte) och sattes in för att hindra de tyska pansarvagnarnas framfart. Granater och granatgevär var en bristvara, så det var gevär och mod (det patrioter, generaler och politiker kallar mod, men som andra kallar idioti) som gällde. Så han blev, liksom de flesta andra, krossad av pansarvagnen han försökte stoppa. Jag vet att jag som liten sett eller fått hålla i “den röda stjärnan”. Tapperhetsmedaljen. Men jag vet inte om det var morfars eller mormors.

Min mor föddes efter sin fars död någon gång under Moskvas belägring och jag har hört att mormor satt i skyddsrummen under flyganfallen och ammat. De överlevde andra världskriget, men hamnade i Stalins våld;
Mamma har gjort efterforskningar efter vår släkt, men den finns inte kvar i Ryssland eller Ukraina.
Det inte Hitler lyckades med, fixade Stalin.

Fortsättning följer

söndag 31 oktober 2010

Bakgrund Del 1

Nu när de absolut hetaste känslorna över SD har svalnat en aning, sitter jag och försöker minnas något från min mamma och mormor, som stack från dåvarande Sovjet.
Mormor tog hand om mig på heltid och berättade en del om hur det var i dåvarande Sovjet: Känslorna var dubbla - dels hatade hon vissa delar av Sovjet, dels var hon otroligt patriotisk: dels var hon och mamma invandrare, dels hatade hon invandrare, eller rättare sagt judar och zigenare. Zigenare spottade hon efter om hon såg dem ute på gatan.

I slutet av hennes vistelse i Sverige bodde hon i Angered (Göteborgs svar på Botkyrka, Rosengård etc). Hon var otroligt obekväm där, eftersom det "bara bodde araber och zigenare" där. Ingen kunde svenska (trots att hon själv milt sagt stapplade sig fram på svenska - jag var ställföreträdande tolk under alla år).

Mormor visste mycket väl om vilken tur hon hade som kom ut ur Sovjet: efter vad jag fick berättat för mig började det osa katt så fort mamma stack till Sverige. Mormor jobbade på något slags ministerium, vilket inte var så lyckat. Hon berättade hur hon blev ivägsläpad till Ljubljankafängelset helt plötsligt. Hon hade tydligen skrattat åt ett skämt om Stalin som hon hörde, vilket väl var ett svepskäl som heter duga. Fängelsecell, förhörsrum, blankpolerade stövlar, skarpa lampor i ansiktet, hot, skrik... hela köret.
När hon väl blev utsläppt och kom hem var hennes lägenhet tömd och igenbommad. Hon hade blivit en "icke-önskvärd medborgare". Hur hon kom ut ur landet vet jag inte, men ut kom hon.

fortsättning följer

lördag 30 oktober 2010

Ledig

Oj vad bra!
På måndag har fritis stängt och se på sjutton, visst har jag lyckats jobba in så mycket tid att jag kan kvittera ut en extra fridag från jobbet.
Guld att vara ledig på en måndag efter söndagens dubbelpass. Dessutom när det blir medelpass på måndag också, så är det skönt att få vila de gamla benen lite.

Axeln och nacken är under rehab, om jag får säga så. Jag har lyckats dra i arm och nacke ungefär varannan timme, precis som jag lovat. Det känns nästan som träningsvärk, men det har gett resultat. Inget revolutionerande, men jag kan åtminstone få högerarmen bakom ryggen nu.

Foten? Vad skall jag säga? Det gör ju "bara" ont, och eftersom jag är som jag är gav jag mig ut på en joggingtur i fredags kväll. Begränsad till 3,5 km blev det angenämt och det gjorde inte alls ont. Det är när jag landar på tårna som det smärtar mest, så det blir väl till att springa i nedförsbackar i fortsättningen. Någon som har tips på en 10k-bana som bara går nerför??

torsdag 28 oktober 2010

Karma bites back

Så är livet.
Jag skriver om att mina magrutor börjar synas.
Då biter Karma (Jante, på svenska) tillbaka, hårt och oundvikligt.

Jag var hos sjukgymnasten och får reda på att jag har en diskpåverkan i nacken. Disken har "knuffats" till av en rejäl muskelknuta (från skuldran och upp i nacken). Därav illamående, domningar och yrsel. Smärtsamma övningar varannan timme i två veckor.

Foten smäller till och jag kan inte riktigt stödja på den. Känns bättre när jag har kängor på mig och sjukgymnasten tittar på foten och konstaterar att "mitttåns" led är kass på grund av yttre våld. Löpning? Nope!

Bilen rasslar till och börjar bluddra och tomgången låter som ett jetplan. Troligtvis katalysatorn = 3000:-.

Så nu börjar jag om:
Vilka bilringar jag har. Minst femton kilos övervikt. Jag måste verkligen komma i form till sommaren. Uj-uj-uj!!!!!

tisdag 26 oktober 2010

Moraliskt matras

Nu är det färdigt. Igen.
Varför börjar magrutorna synas när vi närmar oss november månad? Till råga på allt när jag äter sämre mat än någonsin på tre år.
Det som jag konsumerat de senaste sju dagarna är bl.a. följande:
Smörgåstårta
McD
Dajmglass
Choklad...

Det bara fortsätter i den vägen. De senaste två månaderna har jag mer och mer börjat äta det mesta (utom sockerprodukter som cola, godis) och jag går ändå ner i vikt på det goda sättet, dvs tappar fett men behåller muskelmassa.

Nu kommer jag säkert att vara i mitt livs form i februari och sedan återta en mer human form i juli.

söndag 24 oktober 2010

Pensionär

Jag och en kille fixade i stallet igår. Vi (eller rättare sagt han) sågade till och fläkte upp MDF (?)-skivor. Stora as som slagit sig och som inte ville vara raka någonstans.
Eftersom killen hade snickeriföretag var det han som bestämde, mätte, sågade och passade. Jag skruvade.
Bra kille är det. Han tog till exempel inga raster eller pauser. Sånt gillar jag, det skall liksom flyta på när man väl börjat. Efter någon timme eller så började vi småsnacka. Det var mest han som snackade, eftersom jag inte kan göra två saker samtidigt. Till slut kom vi in på lite djupare saker.
Innan vi skildes åt på kvällen, hade vi kommit fram till följande:

Man skall vara pensionär när man har småbarn, för det är då man behöver vara ledig.
Man skall arbeta mellan 45-75 för då har i de flesta fall barnen flugit ut.

Nån som hakar på?

lördag 23 oktober 2010

Stolt

I torsdags bröt Sonen tån på Ronin-don.
Idag hoppade han runt på sin GT-runda med kryckor, utan att klaga.

Ibland blir jag väldigt stolt över min Son!

fredag 22 oktober 2010

Nä-ä-ä!?!

Jag skall hoppa in och vikariera på ett Ki-Boxpass i november (tre ggr) och ledaren tyckte jag skulle vara med och se hur det går till. Som värd skall man visa alla övningar, så det var bra att köra igenom det.
Sonen (som precis återhämtat sig från hjärnskakning och sedan en förkylning) skulle köra Ronin-do som ligger i samma lokal som Friskis.
Halvvägs in i Ki-boxen ser jag honom sitta i soffan utanför salen, lätt uppgiven. Han pekar på sin tå. Han kör en liten pantomim och visar att han bryter något med sina händer.
-"Å-nej" tänker jag.
När mitt pass är klart, står han och väntar.
-"Vad har du gjort?"
-"Jag bröt tån på Ronin-don."

Jaså. Jaha.

onsdag 20 oktober 2010

Halv-svar

Det var besök hos sjukgymnasten idag.
Det gick rätt fort. Hon kunde konstatera att jag hade låsningar och att det troliga var av muskulära orsaker. Hon kunde däremot inte utesluta diskpåverkan i nacken, så det blev en remiss till en sjukgymnast med nacke som specialitet nästa torsdag.

Men efter alla små stretchövningar vi gjorde, så känns nacken och axeln mycket bättre.
Eller var det kanske träningen igår?

Jaja. Den som lever får väl se.

tisdag 19 oktober 2010

Tack Malin!

Malin satte, även om hon är något partisk, huvudet på spiken.
Jag bokade in mig hos en sjukgymnast till imorgon, för att gå igenom den gamla kroppen. Främst från huvudet och ner mot midjan för att kanske å ett svar på varför jag har så in-i-h-e ont.
Idag var det värre än igår. Kunde emellanåt inte lyfte armen över axelhöjd och släppte jag ner den gjorde det så ont att jag blev illamående. Dessutom började fingrarna domna på högerhanden.

Men det konstiga är: träna går bra. Okej, inte breda armhävningar men allt annat funkade.
Nåja, hoppas på svar imorgon.

måndag 18 oktober 2010

Hälsostatus

Tack för all omtanke om min hälsa efter de senaste inläggen (och anfallen).
Kortfattad kan min status summeras som följer:
  1. Fortfarande lätt yrsel och lätt illamående, förutom när jag tränar.
  2. Ont i nacken, stel i axlar och skuldror.
  3. Höger axel är ur funktion, utom när jag tränar då den vaknar till liv och är smidig.
  4. Korsryggen är funktionell, men inte mer. Fixar viss träning men inte allt.
  5. Fortfarande ont i höger fot, fast nu mycket bättre (när jag INTE tränat).
Så vill jag också säga, innan du blir orolig:
Ja, jag har kontaktat sjukhuset och min hjärtspecialist. Telefontid bokad till imorgon.
Ja, jag skall kontakta min naprapat.
Ja, jag skall bara träna det som gör att min kropp funkar bättre.

Och till sist:
Tack igen för all värmande omtanke! Det skall nog mycket till innan ryskgubben lägger av!

söndag 17 oktober 2010

Lite romantik från Värmland

Nu är vi hemma igen. Trötta, frusna, stela men med frisk luft i lungorna och fem kilo kantareller med oss tillbaka.
Här följer ett potpurri med bilder:

Är man uppe tidigt så är man.


Så vackert att det tåras i ögonen. Eller om det är kylan.

Anfalla pinne i frostnupen ljung. Mmmm...

Vi fick ingen fisk. Men det gör inget. Inget alls.

Vi hittade några kantareller.

Det är roligt att hoppa i lövhögar!

onsdag 13 oktober 2010

Scary

Jag kommer hem från jobbet.
Jag äter mat och tar en kopp kaffe (med mjölk). Sjunker bekvämt ner i kökssoffan medan Dottern sitter och komponerar middagslistan för veckan som kommer. Jag blundar och sjunker ner ordentligt.
Då börjar det snurra. Rätt roligt i början, sådär småskönt. Det småsköna håller inte i sig. Det snurrar mer och mer. Jag börjar må illa. Och snurrandet fortsätter.
Jag sätter mig upp och försöker fokusera men det går inte. Allt snurrar och jag får luta mig mot väggen för att kunna ta mig ut i badrummet. Dottern är aningen skärrad vid detta laget.
När jag reser mig efter några minuter vänder sig magen ut och in.
Helsnurrig.
Jag tar på mig och tar med dottern ut på en cykeltur och den friska luften gör allt lite bättre.

Nu, tre timmar senare, känns det fortfarande lite... kymigt.
Scary.

måndag 11 oktober 2010

Spik i foten

...känns det som om jag har.
Fan vet vad som hänt, men jag har jätteont i vristen och inunder fotsulan och utsidan av foten. Haltar och stånkar mig fram, till och med cykelpedalstrycket känns genom skon.
Nåja, det går la över, som allt annat.

Testade lite av fyspasset i söndags. Det blev fyra stationer och ett varv, men på det hela funkade det ungefär som jag ville. Vi kan nog pressa intensiteten lite och försöka två varv nästa gång.

Till träningslägret (som vi missar) har samtliga göteborgsklubbar tackat ja, så det blir nog en hel del folk som kommer. Skitkul! Synd att missa det, bara. Men som sagt - inget övertrumfar torpet, trattkantareller, höstgrillad fläskfilé, kyla och utomhustoa. Inget!

söndag 10 oktober 2010

Laddning

Okej.

Dotterns feber är som bortblåst och jag vaknar av hennes ord:
-"Det här känns som den bästa dagen i mitt liv!"
Say what??

Sonen däremot är ännu mer förkyld än igår, så det blir ingenting mer än soffläge för honom. Själv laddar jag för veckans dubbel med kickboxning (hoppas få köra den planerade fysen) och Cirkelfys på Friskis. Yougurt med havrefras, morgonpromis med hunden, två äggmackor, kaffe...
Två timmar kvar till kickboxningen och vad säger jag då?

-"Det här känns som den bästa dagen i mitt liv!"

lördag 9 oktober 2010

Varför?

Varför vaknar sonen snörförkyld och dottern med 39 graders feber en lördag när vi skall ha arbetsdag i stallet OCH det är en av höstens vackraste dagar??

:-(

fredag 8 oktober 2010

Djävuls-fys

kej-då-rå...
Egentligen vill jag inte publicera sånt här innan jag testat, men jag får väl göra ett undantag. Alltså med förbehåll om att få ändra ifall det inte funkar som jag tänkt.

Två eller fyra pers/station
Intervaller 2 min. 15 sek för att byta station.

Station 1: Ground&Pound
En håller boxsäck som är lös. Den andre kör tolv spark, tolv slag, greppa säck och slänga på golvet, tolv knä, tolv G&P.
Byte efter varje gång.

Station 2: Burpee m. medicinboll
Gör en vanlig burpee, fast håll en medicinboll i händerna hela tiden. Byte efter tio reps.

Station 3: Raka slag
En håller i mittsar. Den andre slår raka slag. Byte efter en minut.

Station 4: Spark m upphopp
En håller mitts mot höfterna. Den andre kör hö/vä-spark med upphopp mellan. Byte efter tio reps.

Station 5: Situps m slag (vilostation)
En håller mittsar och den andres fötter. Den andre kör situps med två slag mot mitts. Byte efter en minut.

Hur många varv? Minst två. Tre?

torsdag 7 oktober 2010

Fredagsdax

Oj, ibland är det extra roligt med en torsdag.
När jag sitter och planerar en långlöpning hem från jobbet på fredag.
När man planerar isolering av stallet på lördag.
När jag sitter och planerar djävuls-fys på söndag.

Och att det sedan bara är fyra dagar kvar tills vi åker till torpet.

onsdag 6 oktober 2010

Rätt svar!

Japp: Suzan och Huskatten hade rätt i sina aningar. Och Bettan hade fel, fast en begåvad gissning med rea. Guldstjärna för den.

Jodå. Jag har sparrats en aning. Faktiskt inte riktig sparring utan bara sparringövningar, men gränsen är aningen flytande. Lugnt och fint var det i alla fall.
Trots att jag lyckades pricka en armbåge med överläppen.
Lite skavsår i ansiktet från handskar och från de fina, sträva kardborreknäppningarna. Jag blir lyrisk. Salig. Vimmelkantig.

Det är bättre än...

än...

än...

än glass, till och med.

tisdag 5 oktober 2010

Gissa?

...vad jag gjort idag:

Ledtråd ett:
Trötta axlar.

Ledtråd två:
Ömma fotsulor

Ledtråd tre:
En antydan till fläskläpp

måndag 4 oktober 2010

Nej igen!!

Åsså är naturligtvis det funkisdag den helgen också!

Varför????

söndag 3 oktober 2010

Ja!!! och Nej!!!

Vi skall upp till torpet över en helg.
Jaaaa!!

Vi skall ha ett träningsläger för samtliga Göteborgklubbar i Kickboxning en helg.
Jaaaa!!!

Det är samma helg.
Neeej!!

lördag 2 oktober 2010

Min dotter

Jag, som naiv pappa, tror och hoppas alltid det bästa om min dotter. Vissa skulle säga att jag har fördomar om vad tjejer skall pyssla med i förhållande till killar. Det kanske är sant.
Inte desto mindre kan jag inte låta bli att bli förbluffad över min dotter. Som till exempel idag, när hon samlat alla sina petshops på köksbordet. Hon satt och klippte till pappersbitar som hon vek upp kanterna på. Petshoparna låg i dessa handgjorda vaggor, mycket gulliga, två och två.

-"Skall petshoparna sova. Vad gulligt att du gör sängar till dom" säger jag och ler, sådär lite manligt överseende.

Nå. Jag borde väl känna min dotter vid detta laget för svaret kom snabbt, svalt och helt neutralt:

-"Nä, det är bårar. Dom har brutit sina ben i en bussolycka"

torsdag 30 september 2010

Glömde

Apropå Zone-galan i november, så glömde jag bort en sak:
Vi sitter på 2:a raden, parkett...

INGA vita kläder på sig, med andra ord.

tisdag 28 september 2010

Rysning

Sonen fyller 14 i november. Köpte ett par biljetter till honom och mig och frågade om han var intresserad av att gå på detta evenemang:



-"Skojar du, eller? Grymt!"
Att Victor Cheng är med gör ju inte saken sämre....

måndag 27 september 2010

HÖ-stligt arbete

Håll med!
Visst är vår hö-transportör bland det finaste du sett??

Det får plats 22 balar. Om man tar bortreservhjulet som är inne i transporten får det plats 23. Men det skulle vi ju aldrig göra....

söndag 26 september 2010

2:a passet klart. Plus ett träningstips.

Och så var cirkelfysen klar för denna vecka. Härligt.
Jag tog det piano med tanke på mitt halsont. Märkligt hur mycket lättare ett pass blir bara man drar ner tempot med, säg, 10%. Det blev ett "walk in the park" istället för puls och svett.
Eller beror det på att jag slappnar av ännu mer, bara för att jag vet att jag inte skall ta i utan köra nöjestempo?

Jag har skrivit om det förut, det är absolut ingen världsnyhet och jag vet att de flesta som tränar någonstans är väl medvetna om det. Men i t.ex. kampsport blir skillnaden mellan en fighter som kan slappna av och en som spänner sig direkt avgörande. Det spelar ingen roll hur bra kondis du har, för om du spänner dig fixar du inte tre minuter på mattan, ringen, oktagonen... Du tar slut och det fort och när du tagit slut... ja, då är matchen över - sov gott, typ.

Så även om du vet detta; lyssna lite på dig själv när du tränar. Arbeta aktivt med avslappningen. Sänk axlarna. Andas djupt. Blunda och fokusera (ja, inte när du cyklar/springer kanske - det kan bli aningen dumt). Anspänning - avslappning. Anspänning - avslappning. Det gör en enorm skillnad när du lärt dig.

Första passet är klart.

Fick hålla i uppvärmningen och fem minuter fys på kickboxningen idag. Körde lite mittskombinationer men gick sedan över till att hålla i sparkmittsar istället. Riktigt kul, faktiskt men lite mycket snatter från vissa deltagare.
Nå. Lasagne. Vatten. En kopp kaffe.

Nu iväg till cirkelfysen.

lördag 25 september 2010

Äntligen...

Nä, jag fick göra slag i saken. Jag tog på mig kläderna och gick ut tillsammans med dottern för att leta rätt på sambon.
Mycket riktigt mötte vi henne på gångvägen, så jag fick ju en liten uppvärmningspromenad på köpet. Så jag lubbade iväg - flåsigt och hög puls... fick lugna mig i nerförsbacken och tyckte att det gick bra ett tag. Så började näsan rinna. Lite kli i halsen också.
Så jag gick en bit för att få ner tempot och började om från början. Nu hade jag blivit ordentligt varm så det funkade riktigt bra sista fyra km: gissar att jag låg på 6-minuters tempo.

Nu blir det först smörgås med makrill. Och sedan blir det glass.... för det har jag hört att man skall äta om man håller på att bli förkyld. Mumma....

Suck, suck...

Väntar, väntar...

Vinden har mojnat.
Regnet har slutat.
Maten klar och uppäten.

Var f-n är min sambo????

Men sluta nu då....

Nu sitter jag och väntar igen.

På att det skall sluta blåsa som h-e.
På att det skall sluta regna.
På att maten skall bli klar.
På att min sambo skall komma hem.

Och på att få komma ut på en njut-jogg.

fredag 24 september 2010

Dålig karaktär?

Nä!
Nu gick det inte längre. Men det höll i åtta månader; för i tisdags fick jag hålla i uppvärmningen på Koreansk Kickboxning. Och det bara måste man få göra.
Sedan var jag med på träningen. Lugnt och fint var det och jag höll mer i mittsar är att stå för slag och sparkar. Och under sparringen klev jag av, för att avsluta med att hålla i fysen.

Det var ärligt talat det roligaste jag gjort i träningsväg på åtta månader. Utan konkurrens.

onsdag 22 september 2010

Typiskt mig

Det var föräldramöte med Sonens klass idag på kvällen.
Jag kommer naturligtvis tio minuter sent och en av eleverna öppnar ytterdörren för mig. Jag frågar efter sal D18. Killen pekar och säger bestämt -"nä, C4 - rakt fram och till vänster".
-"Ordning och reda" tänker jag och knackar på. En lärare öppnar och släpper in mig i en nedsläckt sal där man visar ett bildspel m betygsgrader osv.
Jag smyger in och sätter mig längst bak och lyssnar. Sedan blir vi indelade i grupper och får gå runt och vara med i olika lektioner (musik och matte) som eleverna håller i.
På det hela en trevlig upplevelse, förutom den där konstiga känslan att jag inte känner igen föräldrarna. Varken i min grupp eller i de andra grupperna som vi möter. De andra föräldrarna hälsar på varandra däremot.
Känslan stinger till rejält efter matten, när en av eleverna frågar vems pappa jag är. Han ser jätteförvånad ut när jag säger "Sebbe".

Vid fikat pyser jag iväg illa kvickt. Ringer sonen. Frågar om de jobbat något med att hålla i lektioner under veckan.
-"Va? Vaddå?"
Aj f-n. För att sammanfatta sambons och sonens kommentarer:
-"Du är ju för f-n helt osannolik. Hur i helsike kan du hamna i FEL KLASS????"

tisdag 21 september 2010

Mina nerver.

Jag kom in på VC idag med sonen i släptåg. Han var verkligen i släptåg - inte pigg alls. Somnade i väntrummet.
Vi kom in i ett rum och läkaren kom oväntat fort. Upp på britsen och kontroll av reflexer. Ögon. Nacken. Osv.
Blodtrycket kollades.
-"Tränar du mycket?", frågar läkaren.
-"Njaa." svara sonen.
-"Du har väldigt låg puls. Jag vill inte göra er oroliga, men låg puls är ett av symptomen på en blödning i hjärnan. Det är säkert inte så, men jag vill att ni kollar detta på röntgen"
Sonen såg oroligt på mig. Jag kände hur paniken steg.
"Lugn, lugn, lugn..." gick det runt i tankarna....

Snabbt ner till sjukhuset och röntgen. Från det att vi kommer dit tills datortomografin är klar tar det 20 minuter. Det gjorde inte mig mindre orolig. Inte sonen heller. Vi var skärrade bägge två.
Sedan kommer sjuksyster ut.
-"Det finns inga tecken på blödningar i hjärnan, så du kan gå hem igen."

Öhhh?
Jeeezzz... mina nerver.

Fast nu kvarstår den låga pulsen. Det är ju det symptomet jag hade, innan jag fick pacemaker och läkarna i förbigående upptäckte defekten i hjärtat som kan orsaka hjärtflimmer vid hög ansträngning. Så imorgon blir det att ringa till VC igen. Lika bra att gå till botten med detta.

måndag 20 september 2010

VC

Igår fick sonen ont i huvudet efter första passet med kickboxning. Fast han sa inget, utan lommade iväg till andra passet också med Ronin-Do.
Efter det passet var han rätt mör. Och när vi kommer hem börjar han klaga på huvudvärk. Och berättar att han fick ta emot två smällar mot huvudet i sparringen.
Idag började han blöda näsblod på jympan. Och hade fortfarande huvudvärk. Han gick till skolsyster som konstaterade hjärnskakning och skickade hem honom.

Imorgon blir det läkarbesök på VC.
Usch.

söndag 19 september 2010

Tänker.

Jag sitter och valvakar med mitt ena öga.

Jag tänker på min mormor och mamma som kom från en diktatur; där judar och zigenare av hävd avrättades eller spottades på. Där oliktänkande sattes i korrigeringsanstalt för att ha tänkt fel tankar. Där homosexualitet inte existerade.
Där det räckte att skratta åt fel skämt för att bli arresterad och torterad. Där bara vissa författare var godkända medan andra brändes på bål. Där...

Och nu här. Jag hoppas du röstade. För det gjorde jag. Och min sambo. Och våra barn var med för att visa hur viktigt det är.

lördag 18 september 2010

Saker som får N att "Ahh..."

Jag väntade in i det sista. Men klockan halv nio på kvällen hade sambon kommit hem, fläskkotletten smält i magen och kaffet kickat in.
Shorts. T-shirt. Reflexjacka. Joggingskor.
Och iväg.

I skenet från gatlyktor, förbi en och annan grävling som smet över vägen i mörkret. Med andningen och Bob Marley och en fullmåne som sällskap. Och det bara flöt på...
7 km i 5:30-tempo.

Vilken löparstämning!!!

fredag 17 september 2010

Väntar. Väntar.

Jag har ätit middag. Druckit kaffe.
Nu sitter jag och väntar.
På mörkret.
Och att få komma ut...

...på en liten löprunda.
Vilket sätt att avrunda arbetsveckan på.

onsdag 15 september 2010

Semiblatte i valtider

Det finns ett parti i dessa valtider som jag verkligen är riktigt rädd för. Jag skriver om SD.
Jag är rädd för ett parti som bygger så mycket på rädsla, fördomar och ren lögn. Vindarna idag blåser i verkligt svartbruna väderstreck, med t.ex. Frankrikes utvisning av romer.
Badgear hittade en mycket bra artikel som han ber så många som möjligt att länka till. Jag följer den uppmaningen. Läs Johan Norbergs artikel i Metro. Länka.

tisdag 14 september 2010

No fighting

Nä.
Jag fick inte fightas för min sambo.
-"Det tycker inte jag" sa hon.
Så var det med det.

Surt. Jag tror jag blir knäpp.

måndag 13 september 2010

Kanske, kanske inte...

Jag fick lite tid över i söndags, så jag passade på att "hänga" på kickboxningen. Det var bara åtta med på träningen, så det var rätt intensiv träning som avslutades med sparring. Instruktören kommer fram till mig:

-"Ska du va mé?"
-"Nä. Jag har inte fått nån tid hos läkaren än, så ja får vänta"
-"Blir du inte sugen, då?"
-"Nått så in i h-e. Det var länge sen jag fick spöa dig."
-"Ja. Det är kul å få spö. Och ge spö..."

Och så sitter jag kvar och tänker. Kanske skulle vara med ändå. Bara en gång. Om jag bryter ifall det blir jobbigt, och så. Kanske, kanske inte...

lördag 11 september 2010

Schyssta vägar

Du som följer den här bloggen vet vid det här laget om att jag har ett lite oroligt förhållningssätt gentemot löpning.
Ungefär som ett barn som, med tiden, lär sig att tycka om vissa klassiska maträtter; sill, blodpudding, sallad, lök osv. Från att betrakta maträtter och smaker med stark skepsis till att se fram emot dem med stark glädje och verkligen njuta av dem.

Men denna sommar har jag vid flera tillfällen verkligen känt mig "vuxen" - verkligen älskat (nåja... verkligen under vissa längre stunder älskat) löpning. Och det har, precis som t.ex. Pladuska skriver, främst samband med löpvägarna.
Jag bifogar därför en bukett bilder på mina absoluta favoriter bland löpvägar. Enjoy!!!

"Alla grusvägar i Glava, Värmland som kringel-i-krokar sig upp och ner, upp och ner."

"Svarte Mossen upp i Fontin med sina ankor och genmanipulerade backar"

"Strandpromenaden i Kungälv är helt underbar!"

"Vägen till och från jobbet som både kan springas och cyklas."

"Bokskogen i Ytterby med sin syredopade 2,3 km slinga."

Men.
Du har väl också bilder på vägar som tar andan ur dig när du springer????

fredag 10 september 2010

Vad fan hände?

Det sade swosch!

Måndag: Jobba, jobba, jobba, jobba, jobba... medelpass på F&S
Tisdag: Jobba, jobba, jobba, jobba, jobba, jobba... jobba.
Onsdag: Konferens i Vänersborg, från 07:30 - 17:00.
Torsdag: Jobba, jobba, jobba, jobba, jobba... Cirkelfys på F&S. Jobba...
Fredag: Jobba, jobba, jobba, jobba, jobba... Halvsnork hem 8 km.

Vad fan hände med livet, då???

måndag 6 september 2010

Gott slut, god början.

Söndag: Cirkelfys - det perfekta passet att avsluta en långhelg på.
Måndag: Medelpass - det perfekta passet att börja veckan på.

Nu kommer resten av veckan att bara rulla på...
Hänger du med?

söndag 5 september 2010

Vätskebälte

Jag har köpt ett vätskebälte efter många om och men. Funkar riktigt bra, och jag använder det titt som tätt. Nu senast i lördags då jag tog en lite längre tripp på förmiddagen.

Det konstiga är att det dyker upp saker i vätskebältet som inte fanns där från start.

Titta bara:
"Glasspapper? Tidning? Mynt?"

lördag 4 september 2010

Rätt svar!

"Kattskrället" *blink* gissade rätt!!!

Det har öppnat en jujutsuklubb i stora, stora Ytterby. Instruktörerna är drillade i brasiliansk jujutsu, så sonen tände på alla cylindrar. Helst efter besöket, då det visade sig inte vara så många erfarna kampsportare, utan en lagom blandning av nytt och erfaret.
Det dunsade i mattorna, myspyskramar med armlås och allt annat som hör till. Det passar extra bra eftersom sonen börjat snegla mot MMA.

Om någon mot förmodan inte vet vad Bjj är, saxar jag ut Wikipedia:
"BJJ består till största delen markkamp, det vill säga brottning med lås och strypningar (submissions), eller newaza, men inkluderar även nedtagningar. Stilen innehåller inga typer av slag eller sparkar, även om den effektivt kan användas i kombination med dessa. Väl på marken handlar det om att få en fördelaktig kontrollposition på din motståndare, varifrån du kan genomföra ett ledlås eller en strypning. I ett underläge försöker du återta en kontrollposition eller nå en mer neutral position. Vanliga positioner är side control, mount, guard och back mount"

Och slänger med en exempelfilm:


Men nu är ju också frågan: Skall "farsgubben" verkligen våga hänga på?

fredag 3 september 2010

Ledtråd

Det är ju nästan ingen som är nyfiken på vårt studiebesök, ju.
Nåja.
Fem ledtrådar:



Nu då?

torsdag 2 september 2010

Studiebesök

Vad är det man säger?
"Det är aldrig för sent för gamla hundar att lära sig sitta"???

Idag var jag och sonen på besök för att kolla in något nytt i Ytterby: Sonen skall börja, bestämde han rätt omgående. Men han trodde inte att det var något för farsgubben, eftersom jag har "kass axel, kassa knän och kass rygg".
Fan tro´t.

onsdag 1 september 2010

Tårögd

Jag var bara tvungen att stanna när jag var på väg till jobbet idag. Tänk vad man missar mycket när man kör bil iställer för att gå/cykla/jogga:

måndag 30 augusti 2010

Summering

Konsekvensanalys av Cirkelfys:

1. Utfall med fyrakiloshantlar ger träningsvärk.
2. Grodhopp ger träningsvärk
3. Knäböj på Bosuboll ger träningsvärk.

Jag kanske hoppar skivstången ikväll.

söndag 29 augusti 2010

Höstpremiär

Ja, där var den överstökad:
Premiären på cirkelfysen.
Det gick äckligt bra, alla tre varven, men jag höll igen aningen i de värsta konditionsstationerna och jag tog inte de tyngsta vikterna.
Men helt klart godkänt och en bra känsla i kroppen efteråt.

Får se hur det känns imorgon...

lördag 28 augusti 2010

Utmaning

Nu står en ny utmaning för dörren: Vårdande Viktoria skall bli Tuffe Viktor. Min sambo har bett mig att fixa till lite i en av ridskolans lokalen. Inreda och sätta upp fem boxar och "lite innerväggar och så".
"Tuffe Viktor" hakar naturligtvis på och säger
-"A vesst, vet la dô"




Vatten över huvudet?
Njaaaa....

fredag 27 augusti 2010

VA???

Jag skrev om mig själv och att jag inte visste vad jag skulle bli trots att jag blivit stor. Och som av en händelse så fanns det ett test på MSN som skulle vägleda en till vilken utbildning/yrke man skall söka sig till.
Jag gjorde naturligtvis testet och när någon server någonstans tänkt färdigt, så fick jag följande svar:


Du Blev Vårdande Viktoria:
Det ligger helt rätt i tiden nu att utbilda sig inom hälsa, friskvård, sportmedicin, naprapati, kiropraktik och så vidare. Samhället blir allt mer stressat och sjukskrivningarna är många. För dig som vill arbeta proaktivt med hälsa och vård finns områden att täcka upp. Läkarkåren behöver utökas och allt fler väljer utbildning utomlands som ett alternativ till sina läkar- och friskvårdstudier.


Snacka om könsfördomar. Jag blir mörkrädd.

torsdag 26 augusti 2010

Slappna av

Det är lite konstigt.
Men jag har jättesvårt att slappna av när jag springer på asfalt och inne i sta´n, dvs. Kungälv. Jag blir stressad, andfådd, sur i benen och... ja, det funkar helt enkelt inte på samma sätt som när jag springer i skogen.
Det kanske är ryggsäcken som gör det. Eller att jag har en fixtid att passa (jag hämtar Dottern på fritis).
Nå. Fan den som ger sig. På´t igen. Imorgon.

onsdag 25 augusti 2010

Jag ser fram emot...

...att bli av med träningsvärken efter medelpasset i måndags.
...att få halvsnorkka imorgon (cykla till jobbet/springa hem)
...att få halvsnorkka på fredag (springa till jobbet/cykla hem)
...första helgen efter första arbetsveckan!!!
...att kickboxningen kör igång igen 31/8.

måndag 23 augusti 2010

En underbar måndag

Detta var den bästa måndag som jag varit med om på de senaste året: Det fanns flera anledningar till detta men den främsta är att jag lagt om mina arbetstider.
Från att ha börjat klockan 06:00 och gått hem vid 15:30, så börjar jag klockan 07:45 istället. Med 45 minuters rast kan jag med lätta steg gå hem vid halv fem - bra mycket piggare än förut.
Ett riktigt lyckokast. Hoppas jag kan hålla dessa tider nu!

Sedan var det Dotterns första dag i skolan, alltså första klass. Fjärilar i magen? JA!

Och säsongspremiär på F&S som värd på Katarinas medelpass. Nu skall jag värda på medelpasset jämna veckor och på cirkelfys på söndagar.

Och nu sitter jag, full av kittlande endorfiner, äter ostkaka med yougurt, smygtittar på "Djursjukhuset" och... ja... bara njuter!

söndag 22 augusti 2010

Utmärkt utmaning

Jag fick världens go´aste björnkram från mitt favorit-kattskrälle, huskatten.

"REGLER: Som Awardvinnare ska du kopiera in Awardbilden i din blogg, för att visa att du fått den.
Tacka och länka tillbaka til den du fick Awarden av.
Ge Awarden till 7 andra bloggare/bloggerskor och länka till dem.
Skriv 7 intressanta saker om dig själv"


  1. Jag har bra självförtroende, men dålig självkänsla.
  2. Jag har uselt svårt för att avsluta sådant jag har påbörjat.
  3. Jag har studerat till präst.
  4. Jag har närmast social fobi, och avskyr stora och små tillställningar där jag skall vara trevlig, intresserad och "mingla".
  5. Jag tog mitt körkort 9/11 2001!
  6. Jag tror att jag måste göra allt själv, utan inblandning av andra.
  7. Jag har ingen aning om vad jag vill bli, trots att jag blivit stor.

"Awarden" vill jag ge till de senaste tillskotten i min blogglista, helst enkelt för att jag är nyfiken på er:

  1. Aktivera
  2. På jakt efter något mer
  3. Vägen till en dröm:-)
  4. KroppsFighter!
  5. Träning och annat
  6. Chii
  7. fightmuaythai

fredag 20 augusti 2010

Nästan klar

Jaja...
Man måste ju spänna bågen:
  1. Höet hämtat.
  2. Maten inhandlad
  3. Skor inhandlade
  4. Gymmet hanns inte med - men 8,4 km lugnjogg (6 minuterstempo) i duggregn och 18 plusgrader är INTE fel. Tack till Sofie RW för inspirationen! Det gick inte att låta bli efter att ha läst inlägget.

Sonen får vänta med sina T-shirtar och jeans till imorgon. Vi kollade på Sportex: Allvarligt talat, t-shirtar för 199:- styck???? Skulle inte tro det, mannen.

Dagens övningar

Sista semesterdagen/skolstart innebär i korthet:

1. Hämta hö
2. Storhandla mat
3. Nya skor till sonen och dotterns gympa/träning
4. Nya kläder till sonen
5. Gymet

torsdag 19 augusti 2010

Utklassad

Sänker tiden på en bana i MarioCart. Jag ser att jag bara är två sekunder från sonens bästa tid.
Sonen kommer och slår sig ner.
-"Du kör ju bra farsan"
-"Mmmmm"
-"Skitbra, ju"

Sedan går jag upp och lagar mat.
Sedan kommer sonen upp.
-"Farsan, jag sänkte mitt rekord med fyra sekunder"

GAH!!!

onsdag 18 augusti 2010

Skön-onsdag

Vi bestämde att det skall bli en skön-onsdag. Vi har trots allt fortfarande semester, så varför inte?

"Frukost i det gröna klockan 09:30"

"Skinksmörgås? Skinksmörgås?"

Sedan forsätter det med mig och Sebastian - ner till F&S-gymet och rör på dököttet i 80 minuter. Löpband tio minuter, kroppen körs igenom på 60 och sedan löpbandet igen.
När jag avslutar sista löpningen på bandet så stannar jag med en puls på 113. Då hade jag sprungit tio minuter i 5:30-tempo och varvat ner i tre minuter.
Kondisen är helt okej, m.a.o.

tisdag 17 augusti 2010

Triathlon?

Jag hade föresatt mig att testa ett mini-triathlon uppe i Värmlandsskogarna.
Jag hade bestämt mig för följande alternativ:
1. 1000 m simning (bröst)
2. 24 km cykel
3. 6 km löpning

Det kändes överkomligt och jag var både nervös och laddad inför resan.
Vad som hände?
Typ ingenting.

1. Någon mindre bemedlad stal cykelhållaren dagen innan avresan, så jag fick inte med mig min cykel.
2. Någon (samma?) mindre bemedlad person hade stulit den treväxlade cykeln som stod uppe i torpet. Samma person hade även passat på att ta med sig bensindunken också, så det var troligtvis någon med soppatorsk.
3. Åkgräsklipparen rasade uppe i stugan och gräsmattan fick klippas med en gammal Klippo (vi pratar om dryga 4000 kvm) vilket pajade min rygg och gjorde att jag inte kunde springa.
4. Det regnade. Regnade. Och regnade.

Summa summarum: inget mini-triathlon denna gång.
Men jag kommer att testa. Jag har ju lovat mig själv, om man säger så.

måndag 16 augusti 2010

Hemma med minnen

"Gå ut? Kashewnötter? Bada? Godis?"

"Och just DÄR åkte Ryskgubbens axlar ner. Apati och håglöshet? Nä, harmoni och semester!"

"Djuren är stora i Värmland. Det måste vara det myckna regnandet."

"Det finns en och annan kantarell i närområdet. Typ inom 100 meters radie"

"The Grudge?"

"Kantareller. Kantareller. Mer kantareller."

"Jag har hittat ett nytt användningsområde för mina joggingskor. Det är väldigt behagligt, trots att det ser underligt ut. Testa."

"Sebastian visar sin pappa vem som äger på öringfiske. Han fick tre stycken, pappa fick noll. Men pappa kunde grilla dem - gudagott!"