Jag väntade in i det sista. Men klockan halv nio på kvällen hade sambon kommit hem, fläskkotletten smält i magen och kaffet kickat in.
Shorts. T-shirt. Reflexjacka. Joggingskor.
Och iväg.
I skenet från gatlyktor, förbi en och annan grävling som smet över vägen i mörkret. Med andningen och Bob Marley och en fullmåne som sällskap. Och det bara flöt på...
7 km i 5:30-tempo.
4 kommentarer:
grymt! jag gillar att springa i höstmörkret...
Vackert!
Det är något maskigt när allt stämmer och det flyter på.
Fartfylld: Det var typ grymt, som grävlingen sa också. Den var jättearg för att jag sprang i "hans" väg.
Huskatt: Maskigt???
Härligt det låter.. Du verkar har blivit ordentligt biten!?
Jag är lite avis men jag kommer snart igen.... jag har en PLAN!
Ha en supersöndag!
Kram
Skicka en kommentar