måndag 1 november 2010

Bakgrund del 2

Morfar ryckte som alla andra ryssar ut i kriget.
Jag kommer ihåg hur jag suttit och tittat på fotografier tillsammans med mormor; gulnade, bruna foton av en tämligen ståtlig man i flyguniform. Mormor berättade aldrig särskilt ingående om sin man. Det smärtade nog för mycket, för de gånger hon sade något började ögonen tåras och efteråt gick hon alltid ut ur rummet för att snyta sig.
Han var stridspilot, så mycket vet jag. Han skickades ut och blev som så många andra nedskjuten men lyckades överleva och komma hem på permission. Jag vet inte om jag läst detta eller om mormor berättade, men det var alltid förenat med fara att återvända från stridsuppdrag. Misstankar om att man blivit spion låg nära till hands och spioner sköts med omedelbar verkan.
Hon berättade att han var ett tomt skal när han återvände. Utmärglad. Om jag inte missminner mig hade han fått skörbjugg. Men det var under denna permission som mormor blev gravid, mitt i brinnande kriget. När morfar sedan återvände till fronten, återvände han som fotsoldat. Mormor berättade att han visste om att han inte skulle återvända igen. Han stupade mycket riktigt under den perioden. Som många andra ryska soldater blev han ett människooffer (detta har mormor berättat. Hur hon visste detta, vet jag inte) och sattes in för att hindra de tyska pansarvagnarnas framfart. Granater och granatgevär var en bristvara, så det var gevär och mod (det patrioter, generaler och politiker kallar mod, men som andra kallar idioti) som gällde. Så han blev, liksom de flesta andra, krossad av pansarvagnen han försökte stoppa. Jag vet att jag som liten sett eller fått hålla i “den röda stjärnan”. Tapperhetsmedaljen. Men jag vet inte om det var morfars eller mormors.

Min mor föddes efter sin fars död någon gång under Moskvas belägring och jag har hört att mormor satt i skyddsrummen under flyganfallen och ammat. De överlevde andra världskriget, men hamnade i Stalins våld;
Mamma har gjort efterforskningar efter vår släkt, men den finns inte kvar i Ryssland eller Ukraina.
Det inte Hitler lyckades med, fixade Stalin.

Fortsättning följer

5 kommentarer:

BoelMaria sa...

Spännande familjehistoria du har! Ska bli intressant att läsa avsnitt 3.

Caty sa...

En riktigt spännande och ledsam historia! Så gripande!

Huskatt sa...

Jag sitter och håller andan under tiden jag läser.
Det är...det är stort att dela med sig av sin historia.

fartfylld! sa...

Vilken spännande bakgrund du har... och såklart tragisk också. Tack för delningen!

Vida sa...

Oj, vilken livshistoria du bär med dig.. tack för att du delar.. de här inläggen gör mig andlös, nyfiken och berörd...

Kramar