Kickboxning och pacemakers

Ja. Det gick ju bra. Över förväntan.

Idag var det dags för första kickboxningspasset för undertecknad sedan 2 juni, en söndag.

Det var det passet som jag tuppade av på, föll huvudstupa in i en ribbstol och slog upp ögonbrynet.

Ambulanstransport till Kungälvs sjukhus och akuten. Kul att komma in på båren med blödande ögonbryn, iklädd kickboxningskläder och säga:

- Nä, jag ramlade och slog i en ribbstol.

Hursomhelst. Där upptäckte läkarna ett hjärtfel. Kvarhållen över natten. På måndagen fick jag besked att jag hade en störning i hjärtrytmen - jag låg på 28 slag i minuten, samma hjärtfrekvens som en elefant, alltså. Operation på tisdag där man satte in en pacemaker. Utskriven på onsdag och jobbade på torsdag. Helt otrolig.

Men det var pirrigt att köra ett pass i den lokalen igen. Jag var faktiskt rent ut sagt rädd. Det kändes som om alla höll ett vakande öga på mig. "Ska han svimma nu igen?", ungefär.

Det släppte med tiden. Skitkul och nästa gång blir det nog riktigt roligt.