måndag 12 januari 2009

Motgång föder medgång

Så är det. Alltid.
Kickboxningen igår satte spår som jag blev mindre imponerad av. Jonas körde ju fysen och någonstans mitt i, när vi körde snabba upphopp kände jag att det drog till i ryggen. Naturligtvis körde jag färdigt passet ändå, om än med lite mildare tempo.
Mycket strech hemma. När jag vaknade i morse var ryggen trots allt hyfsad rak. När jag vid halv tre-tiden idag dök upp hos naprapaten, var ryggen inte fullt så rak längre. Samma, gamla kota som spårat ur lite... men långt ifrån någon katastrof. En halvtimme hos naprapaten gjorde susen - cykel hem i motvind och regn - in på Friskis och värda på ett medelpass - hem och laga mat - stretch och stretch... och ryggen känns hyfsat okej.
Avstår dock förtvivlat från kickboxningen imorgon. Naprapatens order. Då slumpar det sig så väl att jag har ett kvällsmöte just imorgon vid samma tid som kickboxningen. Så då får jag ta det istället och passa på att aktivt vila ryggen en dag till.
Sedan blir det - på´t igen. No mercy, no limits, tror jag det heter.

2 kommentarer:

carro sa...

Visst är det käckt att kunna lämna in sin kropp på lagning ibland när den fått sig en omgång, hehe:). No mercy, no limits, den va bra! Ska lägga på minnet

Arj sa...

D får bli min nya paroll. Snackade m en från kickboxningen som behövde få upp sin kondis. Föreslog intervall i Fontinbacken och han bara skakade på huvudet. Nänä. Jag har gjort mitt i den backen. Visade sig vara en fd bandyspelare. Kört några intervallpass i den backen, tydligen. Bl.a. grodhopp. Fy f-n. Nästan värt att testa.