fredag 16 januari 2009

Fredagsnöjen - blandad kompott

Ibland går inte livet i riktigt den riktning som jag har planerat: Ja, jag vet. Jag skall inte planera för mycket, för jag vet att slumpen alltid ställer till det och omkullkastar planerna. Men säg istället att just idag hade jag bestämt att jag skulle träna station intensiv klockan fem. Det var något som jag såg väldigt mycket fram till, nu när ryggen fixade passet med skivstång så galant igår. Och det är ju fredag så det kändes mer än vanligt enkelt att gå upp i morse och mer än vanligt lätt att cykla till jobbet.
Och det blir en bra start på jobbet. Inga sjuka, lite omfördelningar så får vissa ovana lite hjälp och jag kommer få tid till att presentera etapp två i vår omorganisation. Kanske till och med äta lunch - thaimat... mmmmmmmm...

Men så, vid halv åtta, så ringer mobilen. Mobilen ringer aldrig halv åtta och det står "Hem". Vid den tiden har mamman fullt upp med att få iväg sonen till skolan i ett någorlunda presentabelt skick och förbereda dottern på promenaden till dagis.
-"Sofia har 38 graders feber. Kan du komma hem?"

"Det går inte" är den första tanken som bränner till innanför pannloben. "F*n", "Omöjligt. Jag skall göra det och det..." och plötsligt har arbetsdagen bara försvunnit. Jag tycker inte om arbetsdagar som försvinner, speciellt inte som mitt skrivbord ser ut som... ja... är stökigt. Då blir jag stökig i huvudet. Och då blir mina medarbetare stökiga i sitt arbete. Och då är det inte roligt att jobba. Jag vill att det skall vara roligt att jobba.

-"Nä, det går inte" halvfräser jag. "Jag ansvarar för omorganisationen och vi skall ha möte nu på morgonen och så skall jag fixa boxen innan".
Sedan vaknar mitt dåliga samvete. "Satan också. Jobbet är väl ändå inte viktigare än familjen?" Och det slutar som vanligt i en kompromiss. Jag flyttar ett par möten, lägger bort några saker till måndagen, pratar med min chef och så kommer jag hem till tolv så att Annelie kan komma iväg till sitt arbete.

Men fredagspasset skiter sig. Sebastian skall träna och jag kan inte ta med en febrig Sofia till Friskis. Så antingen får jag stanna hemma med henne eller sitta i den sunkiga gympasalen. Och titta på när de kör mönster i en och en halv timme. Jag tror nästan att jag i teorin har svart bälte med tre streck, med tanke på alla pass som jag suttit och tittat på Sebastian. Men... å andra sidan... det är väl också en form av kvalitetstid som jag tillbringar med mina barn?

Fredagsnöjen - sannerligen i blandad kompott.

9 kommentarer:

Snorkfröken S sa...

Tråkigt att inte få träna som planerat, men jag gissar att man blir van vid omprioriteringar som förälder. Hoppas att helgen blir bra i alla fall!

Arj sa...

Tack! Jag fick ju tillfälle att umgås med barnen istället, vilket jag har dåligt samvete för i vanliga fall. Och träna gör jag imorgon bitti. DET skall bli skönt!

Vida sa...

Lycka är.. att vara nyfiken.

Den tar jag med mig. Klokt skrivet!

Magdalena sa...

Kan du inte köra ett hemmapass istället? Lite styrka och så? Lyfta febriga dotterna över huvudet, squats med febrig Sofia etc? Vi ahr 2 febriga barn just nu, och jäkligt snoriga och gnälliga. Jag planerar inget under helgen, bara ett långpass så är jag nöjd!

Arj sa...

Vida: Hej Vida. Vad roligt att jag kunde bjuda på den!
Magdalena: Det blev morgonpasset - med lättare sträckning. Jag tror det var Friskis lättaste medelpass, så det blev väldigt bra ändå.

carro sa...

Ibland kommer livet emellan, tyvärr. Men så är det. Tänk sen när du är igång med löpningen. Då kan du köra grabben till träningen och köra en löptur där omkring under tiden. Kanske bara orkar 20-30 minuter i början, men då kan du tex komplettera med armhävningar, situps, planka, utfall och annat skönt. Bra va:)?

Arj sa...

Kanon. Flera föräldrar som gör det, nu jag du säger det. Tydligen ruggiga backar upe i Fontin. Jippiii!

Pain is just weakness leaving your body sa...

Inget som man gör med kidsen är i onödan allt är en investering inför framtiden. Du gör val!!

Arj sa...

Pain...: Tack. Ibland undrar jag hur jag prioriterar här i livet. Det borde ju inte vara något snack egentligen.