Hemska backar

Det var premiär för mig att springa i Fontin idag. Fyra distanser att välja mellan: 1 k, 2,5, 5 och 10k. Igår kändes som det var läge för 10k men väl på plats och efter att ha hört alla skräckhistorier som de rutinerade löparna på jobbet dragit för mig, började jag dra åt mig öronen.
-"Testa femman först" var det allmänna rådet.
Okej, tänkte jag. Då testar jag femman. Känns det bra tar jag två varv.
Upp, upp och iväg.
Var inte ens svett efter två km. Inte efter tre heller. Visserligen lite andfådd, men ändå. Några småbranta backar avverkade också.
-"Är det inte värre än så här?" vet jag att jag tänkte när jag sprungit lite mer än tre km. Då höll jag ungefär 6 minuters-tempo.
Då kommer första BACKEN. Och jag bara dör i den. Snabbt och föga smärtfritt. Får gå sista biten. Springer igen och springer till råga på allt fel (hur i h-lsicke springer man fel i ett motionsspår??? Det skall väl vara halvryssar till det). Sedan kommer fyra-km markeringen och jag känner mig relativt pigg igen. Då kommer de tre avslutande BACKARNA. Jag skojar inte. Den sista kilometern gick rakt upp. Jag klarade första backen, men inte den andra. Däremot den tredje. Kommer på att jag kanske springer FÖR långsamt i backarna. Bättre att öka lite och få lite stuns i steget än att släpa sig upp.
Tiden blev föga imponerande 33:26 (inklusive felspringningen iofs). Tempot blev då 6:41.
Trots allt är jag ändå lite nöjd. Nästa tur i Fontin blir om en vecka. Det blir helt klart backträning på hemmaplan i helgen.