Que sera, sera...

Imorgon skall jag på återbesök till min hjärtläkare.
Det är en uppföljning av pacemakern och dess funktion. Sist tankade ha över data från pacemakern till en laptop, som han sedan analyserade. Tydligen kan ha följa min hjärtrytm precis dag för dag och kan direkt se om något konstigt har inträffat.
Trots att det inte är något speciellt, utan en helt vanlig rutinundersökning, så är det inte utan att jag blir lite nervös. Bara lite. Men ändå tillräckligt för att det skall ligga och gnaga i bakhuvudet.
Nåja. Det blir som det blir. Que sera, sera. Eller vad det heter.
Jag skall passa på att fråga honom om kickboxningen, däremot. Och om det är okej att tävla i lightcontact. Sist jag pratade med honom var han skeptisk. Vi får väl se.
Que sera, sera.

Njet

Det blev ett njet till Olga igår. Det kändes helt okej i början av dagen, men allteftersom timmarna gick så fick jag mer och mer ont i foten - närmare bestämt höger trampdyna. Jag har säker råkat sparka fel vid något tillfälle och har fått en blodutgjutelse. Det känns som en kudde inne i foten, som är öm att trampa på. Så det blev en stilla lunk istället, undvek de värsta backarna och gjorde allt för att slippa belasta själva trampdynan. Fascinerande att jag nuförtiden kan "lunka" i 6-minuters-tempo utan att ens anstränga mig nämvärt. Jag är under stora delar av "må-gott-passet" dessutom avslappnad och har till och med kommit på mig att le eller skratta.
Känns bra.
Idag hoppas jag att jag får hålla i antingen uppvärmningen eller en avslutande fys på Korean Kickboxing. För jag känner mig rätt sadistisk idag.
Hehehe...

Förkylda grisar?

Åtta personer hemma från jobbet. Min sambo ligger som ett kolli i sängen och andas som en elefant med nästäppa. Sofia snuvig och svullen runt ögonen.
Det är ju så att man börjar undra så smått. Är det grisen som har kommit hit till oss?
Nåja. Själv är jag pigg och frisk (Ah. Pigg och pigg... det är lördag morgon dagen efter ett kvällspass med TaeKwon-do, så allt är ju relativt) som ett mört som svalt en nötkärna.
Detta skulle bli en vilodag, men som jag svarade Fartfylld, så är ju vilodagar samma sak som att bli full på nyårsafton... alltså endast för amatörer (Citat från Dean Martin, som på frågan om inte Frank Sinatra drack lika mycket som hann, svarade -"Frank Sinatra? Jag spiller ut mer alkohol än han får i sig"). Och eftersom jag inte dricker alkohol, inte njuter av vare sig godis, läsk, pizza, chips, dip eller annat som skapar love-handles och flåstung andhämtning, så kanske jag skall unna mig ett special-lördags-pass. Typ en dejt med Olga?
Mmmmm... Tål att tänkas på. Och om jag INTE är hemma, så minskar risken för grisar och svin. Vilket ökar möjligheten för mig att vara vårdnadshavare för familjen. Eller hur?

PS. Glöm inte att lägga upp dig som följare, om du tittar in. Jag vill ha MÅNGA följare.

Bra början på veckan

Det kan jag konstatera. Träningsmässigt sett, alltså. Både bra mängd och hyfsad kvalitet.
Måndag:
Medelpass + cirkelfys. 2 timmars träning.
Tisdag:
Korean Kickboxing. 1 1/2 timme. Inte världens bästa kvalité för tränaren dök inte upp utan två av de mer erfarna kickboxarna fick ta träningen. Så här i efterhand hade nog jag gjort det bättre, men eftersom jag inte är "pushig" av mig låter jag gärna andra sköta detta.
Onsdag:
2 1/2 timmes trappspring (68 uppgångar) på jobbet. Sedan 80 minuter på GBG Kickboxning. Bara teknik, främst pushkicks och rätt saftigt med fys.

Idag vilar jag. Men jag känner att jag verkligen behöver få in ett löppass. Kanske på lördag? Och en dejt med Olga??

Djup, djup suck....

Jag försöker vara positiv. Jag försöker se möjligheter. Jag försöker hitta lösningar. Jag försöker bygga broar. Jag försöker vara kreativ, lyhört och nyfiken på andra människor och deras upplevelser. Jag försöker ställa upp i den mån jag klarar det. Jag försöker coacha mina medarbetare. Jag...

...suck. Jag är helt bedrövad. Jag har blivit av med någon som jag respekterat, lyssnat till och fått motivation av. Som ställt obehagliga frågor som har fått mig att tänka själv. Som har hjälpt mig att utvecklas. Som har hjälpt mig att utveckla mig själv.

Jag saknar dig väldigt mycket, käre coach. Och jag önskar dig lycka till med dina nya uppdrag, dina nya utmaningar och din framtid. Snyft!

Nåja.

Det börjar bli läge för en liten översyn av min Time managment-status. I lördags blev jag inbjuden att värda på Cirkelfysen (jippiiiii!!!), så nu värdar jag dubbla pass på måndagar. Skoj!

Sedan har jag halkat in i ett projekt med ständiga förbättringar (Kai-zen) på jobbet vilket lär ta lite tid i anspråk. Plus en ny organisation inför 2010, som skall slimma organisationen ytterligare något mot idag. Och blivit ombedd att gå en domarutbildning i kickboxning.
Så nu tror jag att det gäller att tänka sig för en aning. Och försöka spara lite tid här och lite tid där... och troligtvis säga nej till domarutbildningen. Den återkommer säkert nästa år igen.
Helt enkelt leka "gråmän" från den underbara boken "Momo".

PS. Du som är här och hälsar på - lägg upp dig som följare. Då vet jag hur många som följer min blogg och du får lättare besökare till din!

Jag vill...

...väldigt gärna att du som följer min blogg, även om det är lite då och då, lägger upp dig som... just en följare.
Du gör det på högersidan under rubriken följare. Det spelar ingen roll om du har en egen blogg eller inte, du kommer med ändå. Du som har en blogg kommer garanterat få fler besökare och jag får glädjen av att se hur många intresserade läsare jag har.

Snälla?