söndag 26 april 2009

Favoritrundan

Jag hade lovat att lägga upp lite bilder från min absolut favoritrunda, som till större delen består av en kommunal ridväg inne i en skog som ligger tvåhundra meter från vår lägenhet. Vi bor längst ner i huset till höger - tittar du noga så kan du se Sofias leksakshus i vitt och blått stå på marken utanför verandan. Backen du ser är den kortaste av tre stycken som går upp till området - snacka om att bo nära backträning.


Efter cirka en kilometer kommer första backen inne i skogen. Den sticker rakt upp och är tvåhundra meter lång. Du kan inte se hela backen utan den fortsätter efter kurvan - och av någon anledning tror jag alltid att den är slut när det återstår en knix till.

Över stock och sten som det heter. Men jag lovar dig att denna naturupplevelsen är fantastisk. Här har jag kommit någon kilometer efter första backen och pulsen brukar ligga på 150-160. Det är här jag springer fel varannan gång. Tar du av till vänster kommer du in på en annan ridväg, tar du till höger kommer du in på en tredje. Gäller alltså att hålla tungar rätt i mun.



Jag kan utav någon anledning (kondition och koncentration) inte använda kameran samtidigt som jag joggar. Tänker jag på annat så springer jag vilse - tänk på att jag sprang fel i Fontin som är markerat löparspår. Därför var bl.a. min sambo ute i löparspåret... öh... ridvägen med mig idag. Min sambo är till höger på bilden. Djuret till vänster är hennes sambo... nej, Bella, menar jag. Det är i alla fall sista backen. Efter detta är det nerför eller slät asfalt i ett par kilometer, vilket alltid känns enkelt efter lerstigarna och backarna.

Hoppas att du fått en liten uppfattning om varför jag tycker om denna väg. Fördelen är att jag kan kombinera ihop en massa olika slingor inne i skogen. Jag håller fortfarande på och testar, men jag är säker på att jag kan snickra ihop 7-8 km med riktigt varierad träning. Mums.

11 kommentarer:

Magdalena sa...

Vilken bra runda! Backigt och jobbit - me like!

Susanne och Pebbels sa...

Håller med, ser ut som en hård runda. Jag SKA komma dit så småningom. Tränar jag för Vår Ruset (endast 5 km) sedan blir det tjejemilen.

Såg att ni har en hund. Tränar/tävlar ni med den?


DaT

Anonym sa...

Såg ut att vara en fin terräng. Omgivningarna som man springer i gör mycket för känslan. Kör hårt!

Wushu Cissi sa...

Skön runda! I alla fall så länge det inte är lerigt då brukar inte sånna rundor vara allt för sköna, men nu när sommarn är på väg är det prefekt att springa runt i skogen.

Trail.st sa...

Ser ut som en riktigt skön runda, älskar själv att springa på fina stigar i skogen med mycket backar..

Andrej sa...

Magdalena:Me like too. Jag kommer vara grym på den efter sommaren.
DaT: Lycka till med Vårruset. Och hunden heter Kajsa och är en blandning mellan schäfer och Collie - vi har försökt dressera henne och hon gör precis som vi vill, när hon själv är på humör. Blir det för jobbigt vänder hon om och går och lägger sig. Så tävling = nej.
River: Ja, nu när "sommaren" är här är den helt underbar!
Wushu: Hej Cecilia! Long time, no hear. Finns en viss charm med att klafsa i lerpölar också. Lycka till på tävlingen!
Piratfarsan: Ja, samma här. Tack och lov att man inte har pollenallergi så att man kan njuta av våren.

carro sa...

Hallå grabben! Usch va jag är slapp med att skriva inne hos dig *skämms*. Men tassar allt in här ibland. Kul att du tagit tag i löpningen.
Åh, vilken nostalgitripp det var att kika in här *ler*. Den ridskolan har jag spenderat 17 år av mitt liv på. Men slutade för ett antal år sedan. Ja det finns toppebra stigar där som jag tror är utmärkta att springa på.
Keep up good work:)

Andrej sa...

Carro: Nä men... lever du än. Saknar att tassa in på bloggen din! Men du kommer igång igen, antar jag??

Vida sa...

Wow, vad vackert. Inte svårt att det är en favoritrunda:)

Kramar från Liv

Snorkkis sa...

Verkar verkligen som en trevlig och varierande runda. Och backig! Hur blev det annars med dotterns häst?

Andrej sa...

Vida: Snart kan jag njuta av den utan den rosaskimrande dimman framför ögonen.
Snorkfröken: Backig och rotig (?). Jag får hålla tungan rätt i mun och det blir ofta lite småsteppande och höga knän. Bra för kondisen. Och hästen trivs verkligen.