Favoritrundan

Jag hade lovat att lägga upp lite bilder från min absolut favoritrunda, som till större delen består av en kommunal ridväg inne i en skog som ligger tvåhundra meter från vår lägenhet. Vi bor längst ner i huset till höger - tittar du noga så kan du se Sofias leksakshus i vitt och blått stå på marken utanför verandan. Backen du ser är den kortaste av tre stycken som går upp till området - snacka om att bo nära backträning.

Efter cirka en kilometer kommer första backen inne i skogen. Den sticker rakt upp och är tvåhundra meter lång. Du kan inte se hela backen utan den fortsätter efter kurvan - och av någon anledning tror jag alltid att den är slut när det återstår en knix till.

Över stock och sten som det heter. Men jag lovar dig att denna naturupplevelsen är fantastisk. Här har jag kommit någon kilometer efter första backen och pulsen brukar ligga på 150-160. Det är här jag springer fel varannan gång. Tar du av till vänster kommer du in på en annan ridväg, tar du till höger kommer du in på en tredje. Gäller alltså att hålla tungar rätt i mun.

Jag kan utav någon anledning (kondition och koncentration) inte använda kameran samtidigt som jag joggar. Tänker jag på annat så springer jag vilse - tänk på att jag sprang fel i Fontin som är markerat löparspår. Därför var bl.a. min sambo ute i löparspåret... öh... ridvägen med mig idag. Min sambo är till höger på bilden. Djuret till vänster är hennes sambo... nej, Bella, menar jag. Det är i alla fall sista backen. Efter detta är det nerför eller slät asfalt i ett par kilometer, vilket alltid känns enkelt efter lerstigarna och backarna.

Hoppas att du fått en liten uppfattning om varför jag tycker om denna väg. Fördelen är att jag kan kombinera ihop en massa olika slingor inne i skogen. Jag håller fortfarande på och testar, men jag är säker på att jag kan snickra ihop 7-8 km med riktigt varierad träning. Mums.