Mardröm

Detta är nog rätt så roligt.
Igår natt vaknade jag (runt fyra på natten) av en skarp smärta. Jag skrek rätt ut och greppade tag om min tumme, som gjorde fasansfullt ont. Mörkt i sovrummet, inga glasögon på mig. När jag lossnade greppet runt tummen såg jag blod. Mycket blod. Det rann från tummen, handen var klibbig och jag rusar upp ur sängen utan att riktigt ha koll på läget.
Det är då det slår mig! Jag har i sömnen bitit mig själv i tummen!!!! Så hårt att nagelbandet sprack och det formligen forsade blod. Pinsamt? Bara förordet.
In på toaletten, spola rent, på med plåster och, aningen skamset, smög jag tillbaka till sängen och fösökte somna om så snabbt som möjligt.

På morgonen frågade naturligtvis min sambo mig varför jag hade plåster på tummen. Lång tystnad. Sedan mumlade jag lite omständigt om vad som hänt.
Min sambo skrattade så hon grät. Säkert fem minuter. Och varje gång hon fick syn på plåstret började hon naturligtvis skratta igen.

Tur att man kan bidra med lite munterhet här i världen. På egen bekostnad.