Guldpass 2

Ojoj... Nu börjar det ta fart.
Tuff dag idag. 3,5 timmes brevbäring i halv snöstorm och då pratar vi inte bil utan trappor och loftgångar. Cyklar till och från jobbet i is och modd. Och sedan skivstångspass och det är det sjätte träningspasset på fem dagar. Och det roliga är att jag känner mig bara starkare och starkare. Kan jag ha haft fel? Blir jag så mycket bättre när jag tränar så mycket (i mina ögon) än när jag vilade tre dagar i veckan?
Jag lade på 28 kilo på stången i sista knäböjen och var visserligen trött, men inte färdig. Trött på rätt sätt. Mjölksyra, darriga muskler men inte TRÖTT - vilken underbar känsla.

Imorgon siktar jag in mig på intensiven (på friskis alltså, inte sjukhuset...) kl. 17.00: och köpt lite goda nötter att mumsa på till kvällen.

När det gäller den fina mardrömmen jag hade häromnatten som gjorde att nära på bet av mig tummen (jösses, 45 år gammal och sover med tummen i munnen) har jag kommit på vad mardrömmen handlade om:
Jag hade tappat bort min mobiltelefon (jobbtelefonen) just den dagen som det var ett viktigt chefsmöte inne i Göteborg. På Clarion (???) hotel. Eftersom jag tappat telefonen, så behövde jag, enligt drömlogik, inte infinna mig på mötet. Och jag kunde inte heller ringa och säga att jag inte kom. Eller fråga var mötet var. För det visste jag ju inte. Så jag stannade helt enkelt hemma. Sedan åkte jag in till mötet ändå. Jag visste ju att det var på Clarion Hotel. Ligger tydligen på Avenyn, för er som undrar. Kl. tolv när lunchen var. Då hade den personen (tydligen vår nye högste chef) redan gått. Mycket irriterad på att jag inte varit där. Och då skall vi inte tala om vad min närmsta chef var. Och det var någonstans där, när jag förklarade varför jag inte dykt upp förrän till lunchen, som jag satte tänderna i tummen. Och vaknade. Och blödde. Så nu vet jag vad jag skall göra nästa gång jag hamnar i en jobbig situation med högt uppsatta chefer. Jag biter mig i tummen. Eller är det ett sk "bad carreer move"???