Premiär över förväntan

Jag premiärade som värd för Pia på medelpasset idag. Det gick hyfsat bra, trots att vi inte var riktigt samspelta. Men nu så vet jag vad hon vill ha, så nu skall det inte vara några konstigheter. Kul pass var det hursomhelst. Inte jättejobbigt, men väldigt varierat och roiliga rörelser. Gäller att ha tungan rätt i mun, om man säger så.
Cirkelfysen gick också bra. Lite enklare och mindre jobbigt än jag föreställde mig. Jag kan dra på bra mycket mer nästa måndag, den saken är säker. Och helt klart: Crossfit har gett mig hyfsat flås när det gäller styrkeövningar. Milt sagt.
Imorgon blir det skivstångspasset.

Till sist:
-Vad sa snigeln när han satt på sköldpaddan?
-???????
-Oooo-iiiiiii, vad fort det går!

(Skämtet från Madde-grannen. Snacka om att man inte har tråkigt hemma)

Premiär

Nu går startskottet för Friskis i Kungälv på allvar. Imorgon värdar jag på medelpasset klockan 17:00 och om humöret är med mig och min dotter är pigg så stannar jag kvar och kör cirkelfysen som är i direkt anslutning till 17-passet.
Två timmar Friskis borde bota abstinensen.
Idag var jag uppe i Fontin och lufsade runt 5 km-spåret. Lugn och fin var jag hela tiden, fast förstås lite flåsigt i de sista mördarbackarna. Hade nog egentligen velat lufsa en 2,5 också, men har känningar i både ena knät och smalbenet efter kickboxningen igår.
Kickboxningen var en utmaning: avslutade träningen med 6 eller sju ronder treminuters-sparring. Kämpigt värre, och jag fick göra debut inne i ringen, vilket kändes lite mysko. Lyckades pressa tillbaka motståndaren och hålla mitten, men var för trött för att kunna utnyttja överläget. Mycket att lära = skoj!
Så det blev 5 km, lugn och fin, precis som jag bestämt. Fantastiskt att jag ibland kan göra som jag tänkt från början. Måste vara någon form av mognad, eller nåt.

Våta drömmar besannas...

...ibland. Jag har under en längre tid varit avundsjuk på kickboxningsklubbar som har "riktiga" lokaler istället för gympasalar. Jag vet ju om att de finns, men det har känts avlägset när jag tränat i Kungälv.

Men idag åkte jag och hälsade på Göteborgs Kickboxningsklubb i deras nya lokal - och de flesta hade nog behövt lyfta fötterna ordentligt för att slippa trampa på min tunga:

Jeez! Jag skall definitivt träna här en gång i veckan. Minst. Frågan jag ställer mig nu är, hur sjutton skall jag fixa att börja träna i sunkiga gympasalen igen? Bäva månde karaktären...

Före och efter.

Sista inlägget om min stackars cykel. En liten före-efter bild kan vara på sin plats: Så här såg cykeln ut när jag hade hämtat den hos min far. Det var i augusti 2008.

I augusti 2009 var det en själsligt utmärglad krake som stal cykeln från mig. Inte nog med det. Han eller hon förstörde den också. Vilket tyder på att individen inte bara är utmärglad och skral i sin själ, utan även har en tämligen primitiv hjärna.

Vila i frid kära cykel. Det var ett roligt år.

Moget!!

Jag hörde en rolig historia. Den gick ungefär så här:
Två äpplen hängde bredvid varandra på en trädgren. Efter ett tag ramlade det ena äpplet ner och slog i marken med ett ljudligt klafs. Det andra äpplet tittade länge efter sin förre kompis, och sade sedan med en suck:
-"Moget"

Ungefär så, fast tragiskt var det även i morse. Cyklade till jobbet i gryningen, cyklar förbi bussstationen i Ytterby och stannar till. För visst är det väl... jovisst. Min gamla cykel som blev stulen förra veckan. Och sedan tittade jag lite närmare. Däcken sönderskurna. Skärmar söndervridna. Ett och annat sönderslaget. Och så tänkte jag:
-"Moget"

Bästa statyn...

... Ytterby är utan tvekan denna. Jag vet inte hur många gånger jag och Sofia utforskat den på väg till och från Friskis. Alltid hittar man något nytt i den. Idag lade jag märke till den lilla pallen som ramlat omkull längst ner vid bokhögen. Statyn får mig alltid att må bra, på något underligt sätt. Den är så full av nyfikenhet. Naturligtvis har jag glömt vad konstnären heter, men jag får be att återkomma om namnet.

Nyheter i Ryskland

Det finns något positivt med allt som sker. Jag fick ju min cykel stulen förra veckan. Att vända sig försäkringsbolaget är ju som att tala med klagomuren, fast utan den tröstande effekten. Inga pengar därifrån, naturligtvis. Så det var bara att marschera in hos cykelhandlaren och köpa nytt. 4 pistoler senare har jag denna rätt snajsiga cykel, denna gång med godkänt lås, inkapslade växlar (tål vårt vinterklimat lite bättre).

Vad det positiva är? Jag har handlat ett nytt fortskaffningsmedel, vilket bidrar till att Sverige snabbare kan återhämta sig från lågkonjunkturen. Allt har sin mening, eller hur?