.png)
Jag hade utvecklingssamtal med min chef. Dryftades en hel del och det var ett bra upplagt samtal med total inriktning på min utveckling som chef. Detaljer lämnar jag därhän, men i stort sett kan jag konstatera följande:
1. Mitt lyssnande och förståelse för medarbetare skall utvecklas (håller på - framför allt att slipa bort nonchalansen och att hålla sig lugn i jobbiga lägen)
2. Jobba med stresshantering.
3. Spänna bågen högre när det gäller det ekonomiska resultatet.
Och det jag efter ett par dagar kan konstatera, är att jag inte längre är en karriärist. Jag är intresserad av att utveckla mina medarbetare (coacha) och att genomföra mina projekt så bra som jag överhuvudtaget kan. Dvs jobba med mitt bråttomskap, konflikträdsla, nonchalans och försiktighet. Jag vill alltså bli en riktigt bra chef och en god människa. DET skulle jag vara väldigt nöjd med!
Karriären lämnar jag till ungtupparna (och hönorna)
4 kommentarer:
Det är väl verkligen att göra en karriär i ordets rätta bemärkelse. För mig handlar det inte bara om att sträva uppåt.. att sträva efter utveckling är lika mycket värt. Härligt att du hittat det du vill göra :)
Var också chef under några år, men jag var nog alldeles för snäll och var mer på personalens sida mot högre makterna :-) så till slut funkade det inte riktigt. Ekonomi var tydligen viktigare än personalens välbefinnande i vissa lägen.
Är imponerad på dessa chefer som lyckas kombinera dessa frågor och ändå ha nöjda medarbetare.
Jag bytte företag och jobbar numera på "golvet" och trivs bättre med det just nu, man kan ju lämna jobbet när man går hem. :-)
Jo det är väl bara bita ihop och fortsätta att läka :)
tack :)
Vida: Ja. Jag har nog hittat hem. Mkt tack vare min coach.
Piratfarsan: Tanken har slagit mig mer än en gång. Jag är dock lite orolig för att det är "gräset är grönare"-syndromet. Men den som lever får väl se.
Johanna: Håller tummarna.
Skicka en kommentar