Löpar-premiär

Tack alla snälla, galna och entusiastiska löparbloggare, som tjatat på mig och tipsat mig om löpning. Idag hade jag utomhuspremiären: sprang hem från jobbet (ca fem km) på en tid som lätt var under, typ, två timmar. Eller drygt?
Det närmaste jag kan jämföra med är ju mitt kära löpband på mitt kära Friskis i Kungälv. Med det i mitt färska minne kan jag konstatera att vissa saker kom som en överraskning:

1. En ryggsäck med arbetskläder som väger 3,7 kilo är, ja, väldigt tung och gör det svårt att andas.
2. Att även om solen är framme så kan motvind vara isande, svidande kall. Speciellt om de stackars öronen. Speciellt när man inte har mössa.
3. Bilavgaser höjer inte min prestationsförmåga.
4. Du skall inte äta kinamat två och en halv timme innan du börjar springa (vilket visserligen kan framkalla samma fenomen vid löpband)
5. Verklighetsbackar är grymma jmf med löpbandsbackar.
6. En 1,5 km lång asfalterad raksträcka med motvind känns i psyket.

Men premiären är avklarad. Nästa löprunda blir på onsdag. Nu skall jag slicka mina sår (de mentala, de efter ryggsäcken och de från skorna).

PS. Det finns en sak som är identisk mellan löpband och verklighetslöpning: Känslan när passet är klart!