Varför inte...

Tänk vad tid jag skulle spara på jobbet om investeringsbegäran till detta gick igenom.

Favorit i repris gånger tre

Favorit i repris 1:
På tisdagens sparring, där jag presterade det bästa jag gjort i sparringsammanhang, råkade en av mina motståndare att gräva sig in i mitt öga med sin handske. Han tog dessutom sömmen på handsken till hjälp. Typ. Vilket två dagar senare resulterat i en ny rispad hornhinna, bultande, illrött öga och en ny kur med ögonsalva. Men ärligt talat. Det var värt det.

Favorit i repris 2:
Torsdagarnas skivstångspass på Friskis har utgått i och med juni. Istället fick man serverat sig stationsjympa medel, vilket är en grymt bra träning med en grymt bra ledare. Så dit begav jag mig. Och blir glatt överraskad, för där står även Patrik, som i vanliga fall leder skivstångspassen, i "civil" träningsmundering. Patrik är ju solklar favorit för skivstångspass, alla kategorier. Vilket resulterade i en kanonkombination, i ett kanonpass.

Favorit i repris 3:
Coachmöte idag. Vi satt i fyrtio minuter och pratade om än det ena och än det andra. Viss kritik fick jag ta, som vanligt. Men rättmätig. Slarvar jag i ett mötesupplägg så är det bra att få höra det. Jag hade lagt ner massor av tid på presentationer, men hann inte genom det jag skulle. Vilket skapar... ja, inte engagemang, åtminstone. Vad är det man säger? Gör om - gör rätt.
Tack coach.

Gradering

I onsdags var det dags för gradering. Sebastian har tränat. Och tränat. 4 pass i veckan i över ett
år sedan senaste graderingen och nu var det upp till bevis.

Under stränga tränares kritiska ögon genomfördes mönster på mönster, gång på gång.
Sebastian var lugnet själv och såg faktiskt ut att njuta av det hela.

Och klarade naturligtvis graderingen. Upp till blå-rött. Bravo och grattis Sebastian. Pappa är stolt över dig, Med anledning.

Favorit

Jag behöver inte säga så mycket mer, va?
Detta måste vara den bästa serien på TV just nu.

Helt sjuk.
Helt orealistisk.
Helt galen.

Helt i min smak!

I love...

...intervaller. Även när benen är supersega från dubbelpasset igår (90 minuter kickboxning och 60 minuter skivstång) så är intervaller något speciellt. Kanske för att det är så otroligt effektiv träning, samt att det är så extremt specifikt.
Dagen till ära testade jag en lång backe som jag spanat in ett tag. Tvåhundra meter som börjar nästan platt men som sedan bara blir brantare och brantare. Såg ut att vara en riktig pulshöjare så idag fick jag testat backen. Visade sig bli en riktigt bra kompis som hjälpte mig ordentligt med konditionsträningen.
Fyra intervaller med joggvila, sedan fyra minuters vila/stretch och avslutar med fyra intervaller till. Riktigt svettigt. Och jätteskönt.
På något sätt känns det ändå konstigt med så korta pass. Fast innerst inne vet jag ju hur mycket det ger. Redan imorgon. För imorgon hoppas jag på sparring. Mycket sparring.

Hört

Sofiproppen hade sitt 6-års-barnkalas idag. Fyra dagiskompisar kom¨på besök och som vanligt hoppar det både klokskap och underbara grodor ur barnamunnar. Dagens vinnare blev kommentaren som kom när de satt och diskuterade ålderdomen och de krämpor som följer med denna:

-"Gamla hör dåligt, för när man är gammal får man öronproppar! Min farfar hör ingenting och han har en jättepropp i sitt ena öra."

Sliten eller inte sliten, det är frågan!

Jag har varit sliten sedan passet i tisdags. Ont i lederna, närmare bestämt. Knän, armbågar, axlar och en småstukad vänsterfot.
Så varken medelpasset - puls eller skivstångspasset på onsdagen och torsdagen var högintensiva. Snarare ett sätt att smörja upp kroppen och dess leder. På fredag skulle det bli TKD, men det blev annorlunda, vilket ibland kan bli väldigt roligt. En av tjejerna (svartbältare) skall tävla i kickboxning nästa vecka och kämpar med både vikten och psyket. Så när övertränaren bestämde att det blir mönsterträning, var det inte något som varken jag eller hon ville. Så vi körde något betydligt roligare: Intervallträning med mittsar.
Tvåminuters pass. I trettio minuter. Plus en riktigt svettig uppvärming Så idag var jag inte direkt alert när jag hasade mig ur sängen.
Men nu, på kvällen, är kroppen piggelin. Gräsklippning, en cykeltur med Soffiproppen, en god middag (rökt makrill med färskpotatis och romsås; efterrätt - vaniljglass med färska jordgubbar. Vilket innebär att det finns en Gud någonstans för det var gudomligt gott. Dessutom dog jag inte av glassen som man påstått i GP) och lite umgänge med våra grannar gjorde tydligen susen. Så det blir en längre joggingtur - jag har en sådan i veckan enligt mitt program. Och bättre kväll än denna blir nog svår att hitta i år.