Rysken missade träningen i fredags. Min svärfar hade fått en stroke ("Det läcker i hôvvet" hade han sagt till min sambo när han var på väg till SU - snacka om att ha humorn i behåll) och nu när han mådde lite bättre var vi och hälsade på honom på sjukhuset. Självklar prioritering, naturligtvis. Men det medförde bland annat att det pirrade ordentligt i kroppen idag när jag värdade på Friskis på morgonen. Jag beslöt att testa kroppen och det mentala. Receptet följer nedan. Observera att övningarna i crossfit skall genomföras utan vila mellan seten, alltså blir det 90 repetitioner i sträck/övning. Helst skall övningen utföras på under fyra minuter.
Uppvärmning - 10 minuter rodd (2 km)
Frivändningar + knäböj (21+15+9 rep.)
Hanteldrag+axelpress (21+15+9 rep.)
Dip+chins (21+15+9 rep.)
Benlyft (80 rep - 20 m. bägge knäna upp, 20 m. växelvis knä, 20 m. vridning, 20 m. växelvis)
Situps (80 rep - 20*4 på lutad bänk med händerna vid kinderna och varje rep avslutas med ett höger-vänsterslag)
Nedvarvning - 10 min rodd (2 km)
10 min strech
1 Gainomax + 1 sportdryck
Schack matt!
.png)
lördag 26 september 2009
torsdag 24 september 2009
En Snork.
Jag blir alltid både inspirerad och imponerad av Snorkfrökens löparförmåga. Och sätt att utnyttja tiden till träning, bland annat genom transportlöpningar till och från arbetet.
Visst. Jag cyklar varje dag de ca sex km till jobbet och hem igen. Men det är ändå stor skillnad mot att springa (hrm. I mitt fall - jogga).
Och eftersom hon envisas med att undanröja alla eventuella undanflykter så gick jag nu så långt att jag gjort en halv transportlöpning. Jag cyklade till jobbet, och joggade sedan hem. Imorgon joggar jag till jobbet, och cyklar sedan hem.
Dvs en halv Snorkfröken.
Dvs en Snork.
Visst. Jag cyklar varje dag de ca sex km till jobbet och hem igen. Men det är ändå stor skillnad mot att springa (hrm. I mitt fall - jogga).
Och eftersom hon envisas med att undanröja alla eventuella undanflykter så gick jag nu så långt att jag gjort en halv transportlöpning. Jag cyklade till jobbet, och joggade sedan hem. Imorgon joggar jag till jobbet, och cyklar sedan hem.
Dvs en halv Snorkfröken.
Dvs en Snork.
tisdag 22 september 2009
Fullert upp
Det blir lite sporadiskt med inlägg ibland. Särskilt på måndagar, när jag faktiskt inte orkar skriva något. Cyklar hemifrån vid halv sex och är på jobbet från 06:00 till 15:45, cyklar direkt till Friskis där jag förbereder cirkelfysen fram till halv fem (plockar fram pilatesbollar, stepbrädor, fria vikter, preparerar skivstänger och lite annat smått och gott.
Sedan incheckning till medelpasset som går av stapeln klockan fem - incheckning består av att jag är mitt naturliga, charmiga jag (haha) - hälsar välkommen, småpratar och skojar lite med motionärerna, hjälper dem med nya månadskort eller annat. Sedan kör vi passet och jag hjälper Pia så gott jag kan med musik, tjo och tjim, pepp för att det skall bli ett så bra pass som möjligt. Passet avslutas med lite information från föreningen och snabbsopning av golvet (torka bort både svett och smuts). Snabbt ut för att byta t-shirt och snabbt in för att fortsätta på nästa pass som är cirkelfysen.
Där är rollen mer aktiv, eftersom jag deltar i en av grupperna som går från station till station. Pepp. Korrigeringar. Mera pepp. "Ta iiiiii" och det gäller naturligtvis att föregå med bästa exemplet själv. När stretchen tar vid så plockar vi undan alla redskap. Salen skall var klar innan klockan sju, då nästa pass tar vid. Tack och lov är vi minst två värdar på cirkelfysen, annars ahde det nog blivit jäktigt.
Lite snack med ledarna efter passet medan jag trycker i mig en Gainomax OCH en banan (vaddå inte kunna äta kakan och ha den kvar!) och sedan cykel hem. Hemma vid halv åtta. MAAAAAT!!!
Dusch. Soffan.
Blogg?
Näää...
Zzzzzzz zzzzzzzzzzz zzzzzzzz
Sedan incheckning till medelpasset som går av stapeln klockan fem - incheckning består av att jag är mitt naturliga, charmiga jag (haha) - hälsar välkommen, småpratar och skojar lite med motionärerna, hjälper dem med nya månadskort eller annat. Sedan kör vi passet och jag hjälper Pia så gott jag kan med musik, tjo och tjim, pepp för att det skall bli ett så bra pass som möjligt. Passet avslutas med lite information från föreningen och snabbsopning av golvet (torka bort både svett och smuts). Snabbt ut för att byta t-shirt och snabbt in för att fortsätta på nästa pass som är cirkelfysen.
Där är rollen mer aktiv, eftersom jag deltar i en av grupperna som går från station till station. Pepp. Korrigeringar. Mera pepp. "Ta iiiiii" och det gäller naturligtvis att föregå med bästa exemplet själv. När stretchen tar vid så plockar vi undan alla redskap. Salen skall var klar innan klockan sju, då nästa pass tar vid. Tack och lov är vi minst två värdar på cirkelfysen, annars ahde det nog blivit jäktigt.
Lite snack med ledarna efter passet medan jag trycker i mig en Gainomax OCH en banan (vaddå inte kunna äta kakan och ha den kvar!) och sedan cykel hem. Hemma vid halv åtta. MAAAAAT!!!
Dusch. Soffan.
Blogg?
Näää...
Zzzzzzz zzzzzzzzzzz zzzzzzzz
söndag 20 september 2009
JAaaa....nääÄÄ!
Äntligen. Äntligen, äntligen, äntligen!
Äntligen kom brevet från Sahlgrenska Sjukhuset - denna jättekoloss av sjukvård, som skall ha spetskompetens inom allt som kan tänkas. Och idrottsfysiologer! Specialister inom hjärtsjukdomar och idrott.
Äntligen får jag en tid till denne specialist som tillsammans med mig kan gå igenom mitt träningsprogram och hjälpa mig till att träna rätt. Och som KANSKE kan ge tummen upp för att tävla i kickboxning. Åtminstone i LC.
Jag öppnar kuvertet. River sönder det för att få fram brevet. Och vad står det?
"Välkommen på ultraljudsundersökning av hjärtat"
Nä män va f-n?! Jag har ju redan gjort detta. För kanske fem månader sedan.
Usch vad tråkigt. Blä! Imorgon är det jag som ringer och frågar varför ultraljudet från Kungälvs sjukhus inte duger.
Äntligen kom brevet från Sahlgrenska Sjukhuset - denna jättekoloss av sjukvård, som skall ha spetskompetens inom allt som kan tänkas. Och idrottsfysiologer! Specialister inom hjärtsjukdomar och idrott.
Äntligen får jag en tid till denne specialist som tillsammans med mig kan gå igenom mitt träningsprogram och hjälpa mig till att träna rätt. Och som KANSKE kan ge tummen upp för att tävla i kickboxning. Åtminstone i LC.
Jag öppnar kuvertet. River sönder det för att få fram brevet. Och vad står det?
"Välkommen på ultraljudsundersökning av hjärtat"
Nä män va f-n?! Jag har ju redan gjort detta. För kanske fem månader sedan.
Usch vad tråkigt. Blä! Imorgon är det jag som ringer och frågar varför ultraljudet från Kungälvs sjukhus inte duger.
lördag 19 september 2009
Hittat lite rutiner
Jag satt för några veckor sedan och hade ångest inför min träningsvecka. Dels för att semestern var slut och jag inte förstod hur jag skulle hinna med träningen när jag började jobba, dels för att jag inte kunde värda på Patriks skivstångspass på torsdagarna (det hade blivit flyttat till tisdagar istället).
Nu har allt satt sig lite och nästan blivit en vardagslunk. Fast en bra sådan. Min träningsvecka ser ut som följer:
Måndag: F&S - medelpass 1 timme, cirkelfys 1 timme.
Tisdag: Korean Kickboxing - 90 minuter
Onsdag: GBG´s kickboxning - 80 minuter
Torsdag: Vilodag
Fredag: TKD - 90 minuter
Lördag: F&S - Hoppis och Skuttis (det perfekta passet för att värma upp stela leder och onda muskler på. Du blir varm, men inte mer) - 60 minuter.
Jogging på eftermiddagen - 35-45 minuter.
Söndag: Korean Kickboxing - 90 minuter
Jag är hyfsad nöjd, men inte helt. Jag skulle vilja ha med ett styrkepass och ett rent sparringpass också. Jag hade från början planerat sparring i GBG kickboxning på lördagarna, men dotterns Hoppis kom ivägen.
Sedan skall jag i ärlighetens namn lägga till 6-7 mils cykling i veckan också. Plus lite brevbärarturer då och då. Ärligt talat känns det inte som om min kropp orkar mer än den veckan jag skissat upp. Kanske inte så konstigt eftersom det är 8,5 timmars träning + 2,5 timmars cykel i veckan. Jag är ju inte jätte-ung längre. Kroppen återhämtar sig inte alls som förut - inte alls.
Så jag kör på detta ett par månader till. Jag skall äta lite bättre = mer, för jag går ner i vikt. Jag ligger och balanserar under 80-strecket och dit vill jag inte alls. Och skulle jag känna mig oförskämt pigg så har jag ju torsdagen att köra pass på.
Nu har allt satt sig lite och nästan blivit en vardagslunk. Fast en bra sådan. Min träningsvecka ser ut som följer:
Måndag: F&S - medelpass 1 timme, cirkelfys 1 timme.
Tisdag: Korean Kickboxing - 90 minuter
Onsdag: GBG´s kickboxning - 80 minuter
Torsdag: Vilodag
Fredag: TKD - 90 minuter
Lördag: F&S - Hoppis och Skuttis (det perfekta passet för att värma upp stela leder och onda muskler på. Du blir varm, men inte mer) - 60 minuter.
Jogging på eftermiddagen - 35-45 minuter.
Söndag: Korean Kickboxing - 90 minuter
Jag är hyfsad nöjd, men inte helt. Jag skulle vilja ha med ett styrkepass och ett rent sparringpass också. Jag hade från början planerat sparring i GBG kickboxning på lördagarna, men dotterns Hoppis kom ivägen.
Sedan skall jag i ärlighetens namn lägga till 6-7 mils cykling i veckan också. Plus lite brevbärarturer då och då. Ärligt talat känns det inte som om min kropp orkar mer än den veckan jag skissat upp. Kanske inte så konstigt eftersom det är 8,5 timmars träning + 2,5 timmars cykel i veckan. Jag är ju inte jätte-ung längre. Kroppen återhämtar sig inte alls som förut - inte alls.
Så jag kör på detta ett par månader till. Jag skall äta lite bättre = mer, för jag går ner i vikt. Jag ligger och balanserar under 80-strecket och dit vill jag inte alls. Och skulle jag känna mig oförskämt pigg så har jag ju torsdagen att köra pass på.
torsdag 17 september 2009
Utmaning
Jag har blivit utmanad av "Ett dussin pannor..."
med motiveringen: Vågar alltid utmana sig själv, både i arbetet och på fritiden. Verkar älska allt som är nytt och spännande. Ser eller vill inte kännas vid begränsningar. Hon skulle kunna ha "Gasen i botten" som motto i sitt liv. Alternativt "You can rest when you´re dead".
Jag vill beskriva hennes blogg med följande ord:
"Hämningslös"
Jag utmanar i min tur följande bloggar:
tisdag 15 september 2009
Kontroll utan resultat
Jag var hos min hjärtspecialist idag, för en rutinundersökning av min pacemaker och dess funktion. Pacemakern registrerar och spelar in all hjärtaktivitet och varje halvår får jag åka in till läkaren, som laddar över informationen till en laptop (typ). Sedan kan han i lugn och ro (verkligen, för jag brukar somna på britsen - gjorde det idag också) gå igenom mitt hjärta och hur det funkar.
Han gjorde några justeringar i fabriksinställningen: bl.a. att den inte skall larma när pulsen går över 170 slag/min. Hehe. Den hade larmat rätt ofta, kan man säga!
Sedan var det klart. En liten kommentar om motionscykeln - jag hade tydligen kört på maxbelastning rätt länge (tyckte väl det var lite trögt i slutet): rättare sagt 170% över. Hyfsad kondis med andra ord.
Sedan kom frågan upp om min kickboxning. Han bordlade frågan tills jag träffat idrottsläkaren på SU. Jag skall dit i höst så jag får helt enkelt vänta med svaret. Egentligen är han inte orolig för min PM, utan för att jag har ett förstorat hjärta. Ingen fara nu, men det kan bli jobbigt när jag blir gammal. Och ju hårdare jag tränar, desto större risk för att hjärtat växer mer - som vilken muskel som helst.
Nåja. Jag kör på. Trivs med det just nu och får väl tänka över det när jag fått prata med idrottsläkaren.
Som sagt: Que sera, sera.
Han gjorde några justeringar i fabriksinställningen: bl.a. att den inte skall larma när pulsen går över 170 slag/min. Hehe. Den hade larmat rätt ofta, kan man säga!
Sedan var det klart. En liten kommentar om motionscykeln - jag hade tydligen kört på maxbelastning rätt länge (tyckte väl det var lite trögt i slutet): rättare sagt 170% över. Hyfsad kondis med andra ord.
Sedan kom frågan upp om min kickboxning. Han bordlade frågan tills jag träffat idrottsläkaren på SU. Jag skall dit i höst så jag får helt enkelt vänta med svaret. Egentligen är han inte orolig för min PM, utan för att jag har ett förstorat hjärta. Ingen fara nu, men det kan bli jobbigt när jag blir gammal. Och ju hårdare jag tränar, desto större risk för att hjärtat växer mer - som vilken muskel som helst.
Nåja. Jag kör på. Trivs med det just nu och får väl tänka över det när jag fått prata med idrottsläkaren.
Som sagt: Que sera, sera.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)