.png)
När jag kom hem från jobbet idag kände jag en konstig utväxt mitt i pannen. Eller egentligen ingen utväxt utan mer en slags förhårdnad. Ungefär lika stor som en femkrona.
Den måste ha frodats under löpningen hem från jobbet idag. 6 km med kraftig motvind, uppförsbackar, ryggsäck och en MP3 i skallen. Och när jag kommer hem visar det sig att jag hållit ett tempo på 5:20/km.
Jag som för bara en vecka sedan gett upp och kastat bort mitt pannben när det gäller löpning. Skört som rispapper var min slutgiltiga dom. Men så idag - tjockt som betong. Rena rama ultralöpningen. Iallafall enligt min standard.
Grattis till mig själv.
10 kommentarer:
Jasså? är det såpass
patetiskt att folk ens ska yttra sig om andra, vad det än är :S
Ojdå.. så mycket har nog jag aldrig ansträngt mig... men så är jag ju lite lat ibland :)
Johanna: Så är det. Det roligaste är ju skräckslagna damer som lyfter upp stormskällande småhundar medan jag och Kajsa coooolt går förbi.
Vida: Din kompetens ligger på annat håll. Du har fått mig att inse storheten med coachning - som jag precis börjat sälja in tänket till Regionsledningen som en del av chefsutvecklingen.
Grattis!!!!!!
Pain...: Tack.
Skitbra jobbat, det är ju jättebra tempo, med motvind och väskor och annat som dessutom sinkar. Vågar ju bara gissa vad tiden blivit utan alla dessa prylar. GRATTIS!
Piratfarsan: Jag tackar och bockar. Hypar mig själv med backintervaller dag.
bra jobbat med löpningen hörru! min farmor har dött, tack för omtanken.
Ha ha... kanske lite extra hjärnskydd;.))
Ja, jag är tyvärr envis... men nu lydde jag i alla fall ditt första råd -jag ringde ju Sjukvårdsupplysningen;.))
Fartfylld: Jag beklagar sorgen. Ta hand om dig.
MM: Ja, jag tänkte också på det. Och jag lovar att sluta vara bror duktig!
Skicka en kommentar