Ett öga rött

Vi körde ju grappling på kickboxningen i tisdags. Det var väldigt skoj och väldigt jobbigt. Speciellt för mitt vänsteröga, som råkade studsa in i motståndarens finger och troligtvis träffa nageln.

Motståndarens fingernagel klarade sig hyfsat bra, men mitt öga fick sig en rejäl törn.

Åkte efter många om och men in till jourmottagningen i onsdags bara för att kolla upp det. Det sved, var illrött och hade börjat svullna igen. Mina kollegor var för övrigt överförtjusta eftersom gårdagens stora händelse var ledningsmöte-

-"Haha, första gången jag hört att någon skadad sig på ett finger i kickboxning!"

-"Det var grappling" försökte jag mig på att förklara.

-"Haha - han kontrade in ett pekfinger på dig"

-"Det var..."

-"Har inte tränaren förklarat att om ni använder handskar så kan ni inte skada er på fingrarna? Hahaha!"

-"Det var..." och sedan insåg jag att det var en hopplös och i grund och botten rätt komisk situation. Det var bara att le och se glad ut. Vad är väl sju timmars gliringar mot ett finger i ögat?

Hursomhelst. Efter två timmar på jourcentralen fick jag träffa läkaren som konstaterade att hornhinnan var trasig. Ögonsalva med antibiotika, en sträng i ögat fyra gånger om dagen i fem dagar. Rast vila,

Därmed ingen träning igår. Därmed får jag bryta sträckträningen efter 17 dagar, vilket var tråkigt.

Jag kan konstatera följande: Jag kan träna med urinvägsinfektion. Jag kan träna med halsont. Jag kan träna med trasiga knän. Men jag kan inte träna med ett mikroskopiskt hål på hornhinnan!

Slutledning: Liten tuva stjälper ofta stor lass????