Vilodag med minnen från Kina

om du kan kalla det för vilodag egentligen. Jag gick upp kvart i fem som vanligt. Cyklade mina sex kilometer till jobbet. Jobbade mest med sortering och brevbäring under dagen. Cyklade hem vid kvart över tre för att hämta Sofia på dagis. Hem och laga mat.
Nä. Vilodagen var nog i första hand från träningen. Jag får tid att uppdatera mig i bloggningen. Jag följer en intressant blogg från Kina just nu. Wushu. Det väcker en del minnen till liv!
1989 var jag i Hong Kong. Jag bara åkte dit. Det är sånt jag gjorde på den tiden. Jag fick infall och följde dem fullt ut. Som till exempel att åka till HongKong utan att planera det något vidare innan. "Det ordnar sig" var mottot och underligt nog så brukar det göra det.
Flög från Landvetter och missade anslutningsflyget i London. Fick byta biljetter och ta en annat flyg som mellanlandade på Fillipinerna. När jag sedan äntligen anlände till Hongkong hade allt mitt bagage försvunnit någonstans i Asien. Dessutom kom jag fram mitt i natten, iklädd jeans, flanellskjorta och skinnjacka - i trettiogradig värme med 90% luftfuktighet. Och utan något hotellrum.

Jag bodde på vandrarhem, tågluffade inne i "Communist China" med en rad olika människor från hela världen. Två engelsmän som fotvandrat över Himalaya. En tysk kille som studerade kinesiska. Två tyska tjejer. En övervintrad amerikansk hippie, vars livsuppgift var att rädda hundvalpar från att bli uppätna.
Jag åt på illegala utekrogar i Hongkong, gatukök i Kina, syltor i Xian, Goungzhou, Beijing och gud vet var annars. Rökte kinesiska cigaretter och drack kinesikt öl. Jag fick visa upp att jag inte hade tatueringar när jag skulle träna på gym (Triadmärken). Träffade två utomordentligt trevliga Chilenare som flyt från militärtjänsten i sitt hemland. Ett gäng svenskar som bjöd mig på Malboro och Carlsberg (åh, gud vad gott DET var).
Alla dessa minnen som bara dök upp och överföll mig när jag läste wushu-bloggen. Och jag tycker verkligen om dessa mina minnen från arton år tillbaka. Jag tänker vila och låta dem komma tillbaka. Det känns bra att återvända till Kina även om det är "bara" i fantasin...