fredag 2 januari 2009

The boys are back in town...

...från det kalla, kalla Värmland. Så bländande vackert var det, och så djupt fruset så att det nästan tårades i ögonen när vi var ute och gick de korta stunder som solen orkade ta sig över trädtopparna. Forsen hade ändrat skepnad igen. Från det dånande vilda fria till ett mer behärskat raseri, omringat av kallaste is.

Isen, som sprider sig från vattendropparna, behåller allt i sin omgivning i ett bedövande vackert grepp - det är som att stiga in i ett sagoland där naturen gjort allt så mycket vackrare än en människa någonsin kan och mäktar med.
Vassen kring sommarens badplats vilar också tyst och kall. Vilken skillnad mot juli månad, när det som hörs är vattenplask och glada skrik. När det som känns inte är bitande kyla utan solens underbara värme, knottens sång och myggornas surr.
Vi eldar i kaminen. Hela dagen och hela kvällen. Värmen är underbar - varm, het, torr och tinar upp våra stelfrusna munnar och vita fingrar, frusna tår och kinder. Det knastrar, sprakar och väser när vedträna ger ifrån sig sin energi. Det är svårt att slita sig från denna magi; vi skulle kunna sitta hela natten och mata in trän i kaminens hungriga mun. Men slutligen ger vi upp.
En sista promenad med vår hund innan vi går till sängs. Ingen brådska för torpet är ännu inte särskilt varmt. Tio steg från husknuten lägrar sig ett kompakt och ogenomträngligt mörker. När du går ut på grusvägen känns det som om skogen ramlar in över dig och skall svälja dig hel. Det finns till slut ingenting mer än mörker, varken framför eller bakom dig. Du skyndar på dina steg, lyssnar efter ljud från skogen och försöker se din hund, lika svart som natten. När du kommer tillbaka till torpets svaga ljus, känner du att pulsen gått upp. Hunden sätter sig ner och börjar stirra ut i skogen, dit du inget ser. Raggen reser sig. Ett svagt morrande hör du från hundens mage och ut genom strupen. Pulsen går upp ännu mer och du skyndar dig in, in till tryggheten och den sköna sängen.

Det blir morgon och dags för hemfärd. En stor sorg att lämna detta vackra land. Men vi vet ju att vi vill komma tillbaka. Ganska så snart. Minnen rikare.

6 kommentarer:

Marica sa...

Vad mysigt ni har haft det!!! Nu ska jag sluta upp med att läsa bloggar mitt i natten och gå och lägga mig ;) Men det är svårt när man jobbat natt att svänga på dygnet , andras bloggar är mycket mera inspirerande än att knyta sig !!!!!

Vida sa...

Vilka fantastiska bilder, så oerhört vackert. Förstår om ni haft det bra där.

Ha nu en god fortsättning.

/Liv

Andrej sa...

Pain: Jag förstår dig. Jobbat natt själv och fixade aldrig att vända dygnet rätt. Slutade med att jag varken sov eller var vaken. Tackar för att du tittade in...
Vida: Det är bra med julklappar. Kameran är en sådan. Snacka om att jag kommer använda den mycket!
God fortsättning på dig med!

Magdalena sa...

Fina bilder. Ni verkar haft en vilsam avkoppling vid forsen... Svårt att fara hem?

Andrej sa...

Ja. Varje gång är det svårt, men samtidigt skönt. Det är inte direkt toppmodernt; utedass i minus 20 är alltid en utmaning.

Anonym sa...

Sv: Härligt att höra! Lägg gärna till din blogg i bloggtoppen på www.traningsprofilen.se ifall du inte redan gjort det. mvh Philip