Jag ljuger....

..så att jag tror mig själv ibland. Fast jag erkänner förstås, för verkligheten kom snart ikapp mig och satte mig på plats igen.



Hur jag räknade? Jo, jag har två låtlistor som jag brukar använda när jag springer - en lite kortare och en lite längre. Det skiljer bara tio minuter på dem, och låtarna är i stort sett identiska. Så när jag hör att jag är på näst sista låten får jag tokfnatt - för det innebär att jag sprungit dryga 47 minuter. Vilket för mig är sjukt och overkligt snabbt.
Sedan, när jag väl tittar på låtlistan märker jag naturligtvis att det är den längre listan jag sprungit på - vilket innebär en tid på ca 57 minuter.

PS: Det där med järven ÄR sant. Den stod mitt på vägen och skrämde skiten ur mig. Och så vill jag be alla äkta värmlänningar om ursäkt för den dåliga imitationen av värmlänska - men "when i Rome...."

Axplock

Ett litet axplock från vårat torp i Värmland - massor med djur som vaknat till liv, inklusive oss själv, alltså. Vilka dagar vi fick!









Ett axplock från Värmland:

Nu sticker vi...

Nä!
Nu räcker det med Ytterby för ett tag. Packar väskorna och så drar vi upp till "Pickebröten" i Värmland: till de långa, sugande grusvägarna, forsen, de tysta skogarna och allt annat som får själen att höras!



Vi hörs igen efter helgen. Ha en underbar påsk alla!!

De luras, de rackarna...

Mina löparskor är lurifaxar....
När jag väl kom ut på löparsvängen hade klockan blivit 20:55 och solen gått ner. Kallt som attan blev det. Löpningen var väl ingen större glädje - jag fick svårt att andas, spände mig. Det hela slutade att jag efter någon km tänkte om, slutade stressa och använde tiden till att jogga och träna lite teknik istället.
Den sista km ägnades åt kombinationen 30 m: höga knän, 30 m: jogg, 30 m: benspark etc.

Konstigt egentligen - jag kan ägna mig åt ett par timmars sparring och mittsträning flera gånger i veckan, köra dubbla pass med kickboxning och cirkelfys, men jag kunde inte springa 5 km???

Nå. Träning ger väl färdighet.

Löpsug

Jaja, det kanske var att ta i, förstås. Men det här vädret gör ju en plirrig i benen. Just nu sitter jag och funderar på när kära sambon behagar ramla in från stallet.
Löparskorna står och hojtar på mig i hallen och lockar med en fint flyt, 10 km, lugnt andning, värme... eller något.
Jag får se hur det känns om någon timme.

Ge aldrig upp...

Hittade detta klipp hos Karatemamman.
Titta, njut och få gåshud!

Tro´t om du vill...

Tror du inte jag glömde att ta med kameran?
Nåja: det blev fyra km med en högst ovillig hund - Kajsa såg nästan förnärmad ut när jag joggade iväg med henne.
-"Jag vill INTE springa. Jag vill STROSA!"

Slutade med lite 100-metersintervaller med höga knän och småjogg däremellan. Svettigt och bra!