Målsättning...

... för 2010 har jag inte funderat medvetet över. Jag känner flåset i nacken däremot. Kan jag träna, leva, arbeta osv utan att ha målsättningar? Tveksamt.
Svaga planer finns.

1. Jag vill lära mig om anatomi, fysik, träning och hur kroppen reagerar på olika former av träning. Först och främst för att jag tycker att det är roligt när jag fått förtroendet att hålla i fysträningen på Korean Kickboxing.
2. Jag har fått ge upp förhoppningen om att tävla i kickboxning. Tyvärr. Jag har inte riktigt hämtat mig än från den chocken. Jag tror en annan förhoppning börjat gry i mig, men den är inte genomförbar detta år.
3. Bli en bättre chef? Jag har fortfarande 8 möten kvar med min coach och än så länge har det varit positiva möten. Jag vet att jag vill bli bättre på feedback, både att ge och ta. Modigare.
4. Pappa och sambo. Fan vet. Pussas och kramas oftare? Inte tappa tålamodet och börja skälla för smutsiga skor i hallen, jackor på golvet, utspilld mjölk i sängen? Laga bättre mat? Mer tid? Snacka om omöjligt uppdrag.

Jag känner mig alltså allmänt disorienterad, svag, kraftlös, förvirrad och lite allmänt oengegerad. Låter som att det är dags att ta i håll med sig själv.

Roliga bilder

Eller ja, roliga eller roliga.

Men här kommer lite bilder från avslutningen på GBG Kickboxning. Inte många kommentarer, det mesta tror jag talar sitt tydliga språk - du vet, en bild säger ju mer än tusen ord...

"Att vårt lag inte vann, beror på..."

"Sparka instruktör. Kul sport. För den som inte är instruktör."

"Och så blandar man 4 dl mjölk varsamt..."

"Vi är inte bara starka. Vi är snygga, charmiga, sociala..."

"Sparka högst"

"Ah. Jag måste ta ut tandskyddet om han skall höra vad jag säger."

"Rulla säck. Framåt. Fort. Jobbigt"

"Balans och tanke i ett"

"Bara tanke. Tror vi."

"Träffa instruktör max antal gånger på 30 sekunder."

"Medicinboll runt pelare max antal gånger på tre minuter"

AJ!

Jag körde skivstångspasset på F&S igår. Det är en liten tradition, att jag är med på terminens första och sista pass. Mest för att hålla koll på ledaren och hans vikter. Lite press får man ju sätta på honom.
Och igår såg jag att han lagt på inte fullt så mycket som vanligt. Så jag lade på lite mer, bara för att retas lite. Jag har ändå tränat hyfsat bra under vinteruppehållet så det borde lösa sig - tänkte jag.
Det slutade med att jag krockade med mjölksyreväggen 4/5 in i passet. Ordentligt. Och idag, vid klockan två, så började det strama i lårens baksida. Och vaderna. Sedan axlarna. Sedan ryggen.
Det var då medelpasset började.

F-y-y-y-y f-*-*-*-n...

Tack för träningsvärken, Patrik!

Blandad vinterglädje

Alla har vi våra behov: men varför springer alla till mig hela tiden?

Softardag med grönsakssoppa

Det känns bra i kroppen när man har tränat. Idag är en riktig softardag och det känns helt rätt.
En liten tur till affären. Ett par promenader i det iskalla men vackra vintervädret. Grönsakssoppa till middag. Surfa runt på datorn till bloggar som jag inte vart på under flera veckor.
Ikväll blir det nog TV´n och lite nötter med russin. Och stark tranbärsjuice.
Mmmm.

Och imorgon är det receptionstjänst på F&S för att ta hand om alla som vill köpa nya träningskort. Det brukar vara ordentlig rusning så här i början på året (som vanligt, alltså). Jag avslutar med skivstångspasset klockan 18, bastu, mat och sömn. För på måndagen börjar ekorrhjulet snurra igen. Rätt skönt faktiskt.

PS. Min kickboxningsklubb har fått en ny hemsidan. Tjusig värre: Koreansk Kickboxning - gå in och kika.

Los cojones del fuego

Tack snälla, snälla ni för alla tips. Det verkade finnas en allmän välvilja att få ut Rysken i snön och kylan utan att rysskulorna skulle frysa bort.
Bästa tipset för att behålla de ädlare (?) delarna av mig intakta kom från Suzan: ett par vindstoppers från detta företag. Tack Suzan! Jag beställde ett par, men insåg att de knappast skulle komma innan 17.00 idag. Så jag började röja i garderoben och hittade... mina spinningbyxor. MYCKET fodrade både fram och bak. Egentligen lite vulgärt men jag skickar med ett foto. Känsliga personer håller för ögonen och bläddrar vidare:

Detta skapade "great balls of fire" i tio minusgrader. Min sambo och mina barn däremot tycker att jag slagit nytt rekord i pinsamhet.

Trots att jag är halvryss så är jag helklädd för vintermörker och stadsjoggning. Bättre synas än dö.

Och det är väl inte alla som skyltar med sitt namn heller. En present från min svåger som jobbar på ett företag som gör reflexkläder.

Mina kulor klarade sig väldigt bra, trots att jag var ute i dryga femtio minuter (8 km). Kanske att det blev lite väl "vadderat" men helt okej och klart mycket bättre än de istappar som annars bildas. Men som sagt - min sambo var djupt oroad över min mentala status.

Isiga kulor

Hej hopp och gott 2010.
Börjar året med 10 kilometer njut-jogg. Fast det är kallt och halt ute - så en liten fråga (eller två):

1. Kan man ha vanliga "spänna-på-sko"-broddar på joggingskor?
2. Hur i h-e skyddar jag "kulorna". Finns det specialdräkt som man kan köpa? För ärligt talat - vid minus tio så kommer de troligtvis att förfrysa och ramla av innan jag kommit hem igen.

Jag skall inte ut förrän vid 17-tiden idag, så det är gott om tid att svara. Tills dess sitter jag fastklistrad vid datorn och väntar på svar.