Om min kompis

Jag vill gärna visa en bild på min kompis - han (?) som fixar så att mitt hjärta slår i den takt det skall göra (50 slag/min i vilopuls) och som även sätter in en kickstart när jag behöver öka frekvensen samt andningen.

Han är som en vän skall vara: hjälpsam, alltid närvarande när man behöver honom, pålitlig, kan bevara en massa hemligheter (all aktivitet spelas in och sparas i en chip) och kan vara lite påstridig när det behövs.

Intervallpremiär

Min nyligen (juni 2008) inskaffade kompis, pacemakern, har jag skrivit om tidigare. Det har tagit ett tag för oss att bli kompisar. Först fick jag lära mig att den gjorde mig frisk. Att jag inte behövde avvakta yrseln och tröttheten hela tiden. Att jag fick kalibrera om den, koppla in fler funktioner. Etc...
Idag var det dags för ett nytt steg i vår vänskap: Intervallträning.
Började med 20 minuters lätt joggning. Sedan skulle jag köra intervaller i backen som jag har på baksidan av lägenheten. Backen är visserligen kort (60 meter) men väldigt brant. Tänkte att det skulle vara lagom att köra tio ryck i den, varvat med att gå ner.
Nu är det ju så att pacemakern är inställd på "Turbo": mitt hjärta har lite svårt att svara på ansträngning så pacemakern skjutsar igång både frekvens i hjärtslag OCH andning.
Jag var inte riktigt med på den effekten, kan jag säga. Jag tror jag kom halvvägs upp i backen när "turbon" kickade in. Jag trodde jag hade fått en hjärtinfarkt. Skitläskigt. Jag var ju inte trött men både andning och hjärtat gick för fullt. Men det var tack och lov bara i första rycket. Sedan flöt det på. Det blev tio ryck och de gick lättare än jag trodde från början. Ser redan fram till nästa gång. Fast då blir det med ordentlig värmning och med längre backe.

Utmaning

Jag har fått en utmaning från Vida:
Utmaningen går ut på att jag ska skriva 8 punkter av fakta/vanor om mig själv. Och sedan utmana 8 andra bloggare. De egenskaper om mig själv som jag valt är:

Konflikträdd: Jag vill att alla konflikter skall lösas utan bråk. Vilket kräver mycket mod. Vilket jag saknar i dessa lägen.
Slarvig: Mitt bråttomskap jagar mig ständigt in i situationer där jag får hafsa till det för att bli färdig. Och hafsighet gör att jag måste göra om. Vilket sätter mig i tidsnöd...
Prestigelös: Hamnar väldigt sällan i prestigekamp mot andra människor. Skäms inte gärna över mig själv utan har självdistans och hyfsad inblick i mina brister och tillkortakommanden.
Kreativ: Har lätt för att hitta lösningar på problem och tycker det är roligt att pyssla.
Envis: Har jag väl bestämt mig kör jag tills det inte går längre. Sedan kör jag en liten stund till, tills det är helt stopp. Då kan jag fortsätta en bra bit till. Gäller sådant som t.ex. sluta röka, att träna, godisätande.
Improvisatör: Älskar att prata inför folk, speciellt när jag inte förberett mig. Kan prata hur mycket som helst, men bara när jag står inför publik. Annars har jag tunghäfta.
Extremt nyfiken: på allt som är nytt och som jag inte förstår mig på. Tror detta går hand i hand med bråttomskapet.
God lyssnare: Är (har andra sagt) en förmåga att höra vad folk säger utan att verka lyssna. Kommer ihåg saker som någon sagt i förbifarten och som jag kan återkomma till efter tre månader.

Och jag utmanar följande 8 bloggare (som själva väljer om de vill delta eller inte):
Wushu
Pain is just weakness leaving my body
Snorkfröken
Mina friska (?) tankar
Ett liv i rörelse
Jag vill vara snygg... och smal
Fullkornsfia
Pladuska

Lycka till.

Tummen upp!

Allt som är i mitt liv just nu, kan jag sammanfatta med tummen upp:
Träningen flyter på. Jag är uppe i tio dagar på raken, och känner mig starkare än någonsin. Jag tror jag börjar få kondition nu, kickboxningen flyter på och teknikerna blir lite bättre hela tiden, medeljympan känns överraskande lätt... Tänk. För ett år sedan klarade jag knappt ett medelpass utan att vara svimfärdig. Knäna är visserligen inte fräsha, men ryggen blir bara bättre och bättre. Smidigare blir jag också.
På jobbet flyter det på. Har fått/tagit ansvar för nästa rationaliseringsprojekt som skall vara klart om 45 dagar.
Min distriktschef var och hälsade på när vi hade coachmöte med våra företagssäljare. Han bad mig efter mötet att sitta med i ett processråd för distriktet, som skall arbeta med kvalitetsfrågor. Tack!
Sofia trivs på dagis. Sebastian hade i stort sett full pott på senaste provet. Jag och Annelie hinner umgås ett par timmar på kvällarna.

Jag gick och nynnade på en låt efter Ki Box:en idag - "De ska va gött å leva, annars kan de kvetta..."

Mmmmmmm........

Hästnytt från Kungälv

Här är han på besök, den nya hästen. Han får bo på verandan, för han får inte plats i köket och vardagsrummet trivas han inte i. Dessutom kommer han inte överens med hunden.
Skämt åsido: Svärfar ringde för en vecka sedan, lite småstressad som vanlig (han är pensionär, ja):
-"Det blir väl bra med hästen. För Sofia, alltså"
-"Va??" svarar jag (den sk herrn i huset)
-"Öhh... har inte Annelie pratat med dig?"
-"Nä. Hon har inte kommit hem än. Vilken häst pratar du om?"
-"Ojdå. Hehe... Hon får ringa när hon kommit hem." Klick.
Annelie kommer hem från stallet ca två timmar efter samtalet från svärfar.
-"Morgan har ringt. Om nån häst eller nåt. Vet du vad det rör sig om?" frågar jag (mannen i huset)
-"Ojdå. Hihi. Jo, du vet Putte, som XX sålde till XX i Malmö. Det stallet har tydligen kånkat så... ja, han kostade bara..."
Så här är han. Sofias häst, shettisen Putte. Grannens hund Rufus ser milt sagt skeptisk ut.

Fördomar?

Då var det dags för lite manligt/kvinnligt beteende, vilket troligtvis bara kommer reflektera mina egna fördomar:
Varför är tjejer bättre på att träna tillsammans än killar? Då pratar jag om att gå två och två på t.ex. ett Friskispass.
Högst ovetenskapligt, men denna tendens kan jag urskilja: När det gäller att gå på gym så är det absolut inte ovanligt att killar går ihop med någon kompis (oftast kille). Men det gäller även för tjejer.
Skillnaden är på t.ex. medelpass. Väldigt ofta går tjejerna två och två på passen medan killarna går själva. Om det nu stämmer, så undrar jag varför? Är det för att tjejer är mindre konkurransinriktade och med stödjande i sin träning (eller är det en fördom, det också?)???? Känner sig killar hotade av att gympa tillsammans för att en är bättre än den andre? Och varför gäller inte detta på gymmet?
Så många frågor, så få svar. Men jag har ju massor av insatta bloggvänner som kanske kan hjälpa mig.

Sammanställning av vecka 10

Träningsmässigt en bra vecka. Dessutom första veckan av sträckträningen, så jag vet inte om jag omedvetet hållit tillbaka lite. Men sammanställer jag blir det så här:
Måndag: Medelpass Friskis - 1 timme
Tisdag: Kickboxning - 1,5 timmar
Onsdag: Ki Box på Friskis - 1 timme 15 minuter
Torsdag: Skivstång Friskis - 1 timme
Fredag: Löpning 5 km (nära-döden-upplevelse) - ca 35 minuter
Lördag: Crosstrainer + stretch - 45 minuter
Söndag: Kickboxning 1,5 timmar + Skivstång Friskis - 1 timme

Totalt antal träningstimmar = 8 timmar och 35 minuter. Helt okej, tycker jag. Kicboxningen var brutal i tisdags, riktigt jobbig men väldigt lätt på söndagen. Skivstången var det rekordvikter på, så där tog jag ut mig totalt. Ki Box var sisådär, eftersom jag inte varit med på passet tidigare. Löpningen var ju en nära-döden-upplevelse, men nu vet jag lite bättre hur det fungerar. Blir säkert bättre till nästa gång.

Godnatt!