.png)
Jag fick mig ett frispel när jag kommit hem och ätit middag. Hemma själv med dotter och hund...
-"Vill du ut och cykla?" frågar jag dottern som i två veckor tjatat om att vi skall börja cykla igen.
-"Ja-ja-ja-ja-ja-ja-ja-ja-ja-ja-ja"
Hunden sa ungefär samma sak, för hon tror att allt i livet går ut på att låtsas som om man inte varit ute på 36 timmar.
Sagt och gjort. På med löparkläderna, fram med cykel och hundkoppel. Det blev en lugn gå-jogg med hund och barn i dagens sista solstrålar. Och det roliga var att vi tog oss runt på samma runda som jag för fem år sedan gjorde ett första joggförsök på. Det var den gången som jag kom 200 meter innan jag fick stanna.
Hmmmm...
L-i-i-i-i-te skillnad mot nu.
5 kommentarer:
Visst är det gött med den sortens reflektioner:-)
Har svårt att tänka mig dig i o-form..riktigt svårt.
Jag cyklade ofta med min mamma när hon sprang när jag var yngre... det var kul tyckte hon, jag babblade nämligen oavbrutet så hon tänkte inte så mkt på att det var jobbigt!
Cykelsällskap vid löpning är skitbra ju! De kan langa vatten, prata, peppa, hålla upp farten =)
Inte bara lite utan stor skillnad antar jag. Visst är det kul att upptäcka hur mycket som hänt!
Thomas: Mmm. Något har hänt.
Huskatt: Tack. Detsamma, får jag säga.
Fartfylld: Mycket bra och roligt. Om något år kan det bli en ordentlig utmaning.
BoelMaria: Mycket stor skillnad. Mycket roligt att känna den också.
Skicka en kommentar