Bakgrund del 3

Min mamma och pappa träffades i Moskva, när pappa var där på semester. Han var aktiv i dåvarande VPK och kuskade runt i Sovjet på motorcykel och ramlade av någon anledning in på en amatörteater där min mamma uppträdde. Min mamma var, som sagt, amatörskådespelerska men också medlem i Sovjetiska författarförbundet - en ära i sig. Det finns bilder på henne där hon sitter med ett leende och “kommunistisk ungdoms” scarf snygg knuten runt halsen. Jag tror de kallades “pionjärer” eller något annat hjältemodigt. Hon hade från födseln blivit upplärd att Sovjet var hjältarnas hemland, att kineser, tyskar, judar och zigenare var avskum och att oliktänkande var förrädare. Hur hon kunde ha det civilkurage hon hade är en gåta för mig.

Min mormor berättade alltid hur pappa kom för att hälsa på hemma hos dem. Han hade med sig en bukett blommor (billiga, brukade hon tillägga) som han höll bakom ryggen. Enligt min mormor var det för att han hade hål i byxorna. Enträgen var han i alla fall, kallade mamma för sin lilla persika och lyckades också vinna hennes hjärta.
Jag vet inte om det beror på att pappa var kommunist, men det ordnade sig i alla fall så bra att hon fick gifta sig med honom och flytta till Sverige.

Min mamma har nog alltid varit en tuffing. Orädd. Hon har berättat hur hon blev antagen av de vuxna genom att svepa ett glas med vodka (en initiationsrit i Ryssland). Hon hade lätt för att lära känna folk och lika lätt för att göra sig ovän med dem. När hon jobbade som tolk i Sverige (jag tror det var på Arendalsvarvet) var det väldigt ofta fest hemma med ryssar: sjömän och allt annat allsköns folk. Jag brukade vakna rätt sent på natten av att dörrklockan plingade och när dörren väl öppnades vällde in folk med klirrande plastpåsar. Ryssar spottar inte i glaset och festerna brukade hålla på sent inpå småtimmarna oavsett vilket dag i veckan det var.
Jag fick underhålla i pyjamas och dansa “kosackdans” till allmänt jubel. Sedan fick jag återvända till sängen där jag låg och lyssnade på musiken och skratten tills jag somnade.
Jag vet att Sovjets hockeylandslag var och hälsade på - med Tretjak, Krutov, Kasparov och grabbarna. De söp rejält de också och mamma lyckades fixa en souvenirhockeyklubba till mig med deras autografer på. Den hamnade tyvärr på villovägar under någon av de gånger vi flyttade.

Hon skiljde sig när jag var tolv år och flyttade till sitt tredje land, Finland. Mormor följde med efter ett tag, mest för att hon inte stod ut med att bo i Angered.

Fortsättning följer