Äntligen...

Nä, jag fick göra slag i saken. Jag tog på mig kläderna och gick ut tillsammans med dottern för att leta rätt på sambon.
Mycket riktigt mötte vi henne på gångvägen, så jag fick ju en liten uppvärmningspromenad på köpet. Så jag lubbade iväg - flåsigt och hög puls... fick lugna mig i nerförsbacken och tyckte att det gick bra ett tag. Så började näsan rinna. Lite kli i halsen också.
Så jag gick en bit för att få ner tempot och började om från början. Nu hade jag blivit ordentligt varm så det funkade riktigt bra sista fyra km: gissar att jag låg på 6-minuters tempo.

Nu blir det först smörgås med makrill. Och sedan blir det glass.... för det har jag hört att man skall äta om man håller på att bli förkyld. Mumma....