lördag 7 augusti 2010

Långpass

Jag testade ett långpass igår (mina mått - allt är relativt) på 11,5 km. Det var ett av dessa underbara pass som bara dyker upp och när det känns som man kan springa i all evighet. 20 km hade inte varit jobbigt igår - men jag får ju tänka på hjärtat också.
Idag blev det en kombination - 6 km joggning plus 10 km cykel. Jag försöker tänka på tempot och det är alltigenom mycket lugna pass.
Jag tänker: Får jag inte köra högintensivt får jag testa lågintensivt. Men hur roligt är det att köra 4,5 km lågintensivt? Så det blir "lång"-intensivt istället.
Nu har följande hänt: Mitt pannben gillar långa pass helt plötsligt, bara för att jag inte kör på tid. Och jag känner att ett minitriathlon inte blir särskilt jobbigt utan bara riktigt skoj.

6 kommentarer:

MassageLotta sa...

Ha ha klart Lotta är ok med, men skansen är ju närmare....

Magdalena sa...

Jag diggar oxå långpass i lågintensivt tempo. Kanske är det så när man är 40+?

Andrej sa...

Bondbruden: Haha. Skansen är också okej!
Magdalena: Måste vara så! Fast jag kallar det 50-. Än så långa. Huga!

BoelMaria sa...

Skönt när den där härliga löpkänslan infinner sig!

Sofie RW sa...

Kan man få gilla långintensivt (gillar ordet!) fast man är 30- också? :)

badgear sa...

Vem vet, du kanske också snirklar dig ner i Phil Maffetones metoder. Han förespråkar långa uppbyggnadsperioder med lågintensiv träning.

Det jobbiga för de flesta brukar vara den mentala biten att behöva springa så långsamt som metoden ger (maximal pulsnivån tar man ut från; 180 minus ålder). Du kanske kan klara det. Om du nu mäter puls.