torsdag 14 januari 2010

Väntar...

...på att Skivstång Kondition skall börja. Och passet börjar klockan 20:15. Vilket innebär att det är över två timmar kvar.
Tid över väcker tankar. På träning och hälsa, bland mycket annat.
Förra året delade jag upp träningen i två målperioder. Mål nummer ett var att få upp konditionen för att kunna orka träna med högre kvalité och för att orka sparras. Det tog ungefär ett halvår och det var ett rätt hårt slit med intervallträningar, långlöpningar, cykling och annat mysigt (inte).
Sedan gällde det (efter halva sommaren) att få upp skickligheten i sparringen. Därför tränade jag kondition mer sparsamt och ökade teknikträningen istället. Gick med i sommarlägret hos Göteborgs Kickboxning och började köra dubbelt; två-tre pass med koreansk kickboxning och ett pass med Göteborgs Kickboxning/vecka. Jag inriktade träningen mer och mer mot att börja tävla. I slutet på förra året var jag i mitt livs form, skulle jag vilja påstå. Nu var det bara vässning och detaljer, vässning och detaljer.
Jag var underbart avslappnad i sparringen, toppkondis (5 km på 23 minuter) och körde upp till tio timmar i veckan. Plus att jag cyklade 6 mil i veckan. Plus promenader på helgerna. Och lite brevbäring då och då.
Sedan kom läkarbeskedet att jag absolut inte fick tävla på grund av ett hjärtfel.
Luften gick ur mig. Jag började ta det lugnare på träningarna. Jag tappade lusten lite, helt enkelt. För det mål jag hade, att börja tävla, var borta, väck och finito.
Så nu, när jag sitter och väntar på ett pass, undrar jag ju lite över vad målsättningen för mig blir i år. Bygga lite mer styrka är ju aldrig fel. Jag har tappat lite i vikt under förra året (8 kg). Inte för att jag ser tanig ut. Men lite mer muskelmassa hade väl inte skadat. Jag blir så där otäckt lätt att fösa undan i sparringen nu för tiden. Därav att jag sitter och väntar på ett skivstångspass.
Men i övrigt?
Jo. Jag vet vad jag vill. Men du får vänta till i morgon.

4 kommentarer:

Huskatt sa...

Det där var nästan taskigt...vänta, BLÄÄ

BoelMaria sa...

Hur länge mste man vänta?!?

P.s. Jag har lagt upp dig på min blogg-lista - hoppas att det är OK.

Jonna sa...

Ibland kan man bli nästan sorgsen när man ser tillbaka sådär, tänk vad bra jag var då, snabbare, starkare... samtidigt kanske man idag har andra saker man inte hade DÅ - som man kommer upptäcka först SEN. :)

Suzan sa...

*väntar*