söndag 6 december 2009

Bowling?

Jag har inte uppdaterat bloggen värst mycket sista tiden. Det beror delvis på en kraschad dator, men även på att jag varit lite omtumlad, rent mentalt.
Jag var hos idrottsspecialistenSU i torsdags. Han var väldigt trevlig och sympatisk, men det som jag trodde skulle vara en undersökning blev istället ett långt samtal om träning.
Han hade, tillsammans med fyra andra läkare, analyserat ultraljudet på mitt hjärta. Noggrant. De konstaterar en defekt i hjärtat som är otvetydig. Och han ger mig följande riktlinjer under den halvtimmen som vi pratar:
  • Tävling (allrahelst kickboxning) är absolut uteslutet. Det adrenalinpåslag som man utsätter kroppen för i en match ökar risken för ett hjärtstillestånd så dramatiskt att det är förenat med livsfara.
  • Han rekommenderar att undvika all form av kontaktidrott (handboll, fotboll, ishockey, basket, kickboxning...) då en smäll mot pacemakern kan skada mig, alternativt kan ett slag mot hjärtat få trådarna inne i hjärtat att lossna. Detta är dock en rekommendation.
  • Han rekommenderar mig att undvika alla pulstoppar. Ett förslag var att äta beta-blockerare för att hindra hjärtat från att gå över 130-140 slag/minut. Han rekommenderar att undvika träning på elitnivå och tävlingsnivå.

Allteftersom jag försöker lyssna på vad han säger får jag mer och mer svårt att ta till mig informationen. Allt som jag tycker är roligt i träningsväg rekommenderar han att sopa bort. Jag får nästan panik där jag sitter på britsen. Sitter och ler fånigt och så nickar jag med huvudet. Ler. Svarar "jag förstår" trots att jag inte alls förstår.

Till slut så frågar jag honom hur han ställer sig till Friskis&Svettis. Vilken nivå är riskfri: Bas, medel eller intensiv? Det är då han tittar på mig och svarar:

-"Bowling är riskfritt. Liksom promenader. Och att cykla lugnt"

-"Men inte Friskis&Svettis?"

-"Bowling är bra."

12 kommentarer:

Huskatt sa...

OJ! NEEEEJJJJ, vad var det där för nått? Vilken chock!
stor kram

Petra sa...

Men hua :( Vilket trist besked...

Piratfarsan sa...

Fyfan va surt..:( .

Vida sa...

Oj vad jag blev ledsen i hjärtat när jag läste det här inlägget. Alla vi som följer dig vet hur stor din passion för träning och då framförallt kickboxning är. Samtidigt vill jag ju att du ska vara rädd om dig. Stort av dig som väljer att berätta men jag förstår om det känns tungt just nu.. jag önskar att du hittar en lösning som fungerar för dig men som inte är så stor fara för din hälsa (och ditt liv) som du beskriver att de säger..

VARM kram från Liv

Anonym sa...

wow.. det var besked. Har inte följt din blogg, men det där kändes ju som ett riktigt hårt slag i ansiktet. =/

BoelMaria sa...

Så himla trist!

Andrej sa...

Tack för alla medkännande kommentarer och omtanke. Det värmer.

karatemamman sa...

Va jobbigt!
Jag fick panikångestkänsla bara av att läsa detta.
Men det finns en mening med allt det är jag säker på.
Även om man inte kan se det i stunden så får man alltid det man ska ha och behöver för att utvecklas på bästa sett, kanske inte alltid som man själv vill och åt det håll man tror men då får man bara ödmjuka sej och med tillit följa efter ändå.
Jag hoppas att allt kommer att kännas bra för dej.
Stor kram från Jannika "karatemamma"

fartfylld! sa...

Jag blev så himla ledsen när jag läste detta och vet inte riktigt vad jag ska säga... hur mår du nu, hur ställer du dig till allt detta? Kram...

Andrej sa...

Tack för alla kramar, också. Ni är så himla snälla.

Anne sa...

Hundprommisar är väl med på vad-Andrej-får-lov-att-göra-listan...;)

Kramizar Anne

Miss Agda sa...

Nämen nej... Trist. Men samtidigt så får du ju träna lite (lugnt) och jag vet att det kan vara svårt, men man får försöka njuta av det lilla som man då får göra. Men kickboxning är nog ändå inte så klokt att du fortsätter med??